Jaktkritik

Nu har jag flyttat från mitt lantliga läge till den stora staden Uppsala. Det tar mycket tid att flytta och ännu är jag inte färdig och det finns mycket att ta reda på. Därför har det dröjt med att skriva något på den här bloggen men ett par saker vill jag ändå ta upp.
För ett par dagar sedan var det ett program om tjuvjakt på stora rovdjur uppe till diskussion i radio. "Alla" äe naturligtvis överens om att olaga jakt måste fördömas. Men jag har en känsla av att många jägare ser med tillfredsställelse att den illegala jakten fortsätter. Enligt programmet gör ca 600 anmälningar om olaga jakt varje år men få åtalas och ännu färre fälls för sitt brott. Brotten är oerhört svåra att bevisa då de sker ute i ödemaken och det är ett litet gäng som sköter den olagliga rovdjursjakten. En god vän som för många år sedan arbetade med miljöbrott som polis ansåg att tjuvjakten var de svåraste brotten att bevisa och få till rättegång och sedan fällande domar. Det finns en tystnadskultur här liksom i de yrkeskriminella kretsarna. Samtidigt är det ett sammansvetsat gäng kanske bara 4-5 personer som självklart aldrig "golar". Men de bor naturligtvis någonstans och de som känner dom vet nog vad de sysslar med. Men "tjallar" man blir man utfrusen och vill man kunna bo kvar är det bäst att tiga, om man nu inte sympatiserar med de som tar lagen i egna händer.
Man talar om motsättningarna mellan stad och land(bygd). Men när de som bor på "landet" inte respekterar demokratiska politiska beslut så kan man undra om de ska ha de kommunala bidrag som gör att de överhuvudtaget har möjlighet att bo klar. De flesta är inte kriminella och det är ju orimligt att straffa dessa för att några tjuvskyttar förstör de svenska rovdjursstammarna men de som känner till vilka de är borde inse att städerna är en förutsättning för landsbygdsborna och försöka göra rovdjuren till en upplevelse och anse att de mycket väl kan dela med sig av älgar och rådjur till rovdjuren. Förhoppninsvis tänker ungdomen mer progressivt  och avstår från jakten.
Det andra uppgiften som jag hörde på radio var att ett par veterinärer föreslog att den s k viltförvaltningen skulle etikprövas i de nämnder som finns i länsstyrelserna. Det borde ju självklart då djuren skjuts med bedövningspilar innan de förses med GPS-sändare. Det märkliga är att det inte redan görs en etikprövning. Djuren klarar sig bäst utan människans klåfingrighet. När människor börjar interagera med djuren kommer alltid något/några djur till skada eller dör.

Jaktkritik

Jag blir ofta förundrad då jag hör hur litet människor vet om vilda djur. För en tid sedan fanns en varg i Tierp som sköts för att den ansågs vara ett hot mot de människor som bodde i ett närbeläget radhusområde. Man sköt skott men vargen sprang inte iväg. Detta är en vanlig reaktion speciellt som vargen nu hade ett byte i närheten. Forskare har visat att vargar inte är speciellt rädda för höga ljud utan om man vill höga vargarna skrämda och mer skygga måste skottet efterföljas av en smärta som t ex då man skjuter med en gummikula (används ju också vid demonstrationer). Om man velat få bort vargen skulle man naturligtvis gått mot vargen. Vargar är inte farliga. Vargar har inte dödat någon människa på mer än 200 år trots att vargar har varit fler än de nu är idag.
Det finns en skrämselpropaganda som jag utgår från att många jägare älskar att sprid för att de ska få en större acceptans för sin jakt på varg. Det varar ha spritt sig så att många tror att om det har siktas en var några kilometer från en plats så ska man hålla sig inne. Det senaste är att barn i en skola inte fick gå ut då en varg siktas i Blekinge. Jag är övertygad om att inge barnen denna oro är mer skadlig än att de fått vara ute och leka på sina raster. När ska vi få en sansad och sanningsenlig kunskap om vargen och dess farlighet?
Ett ytterligare exempel på människors märkliga rädslor som inte har något som helst skäl för sig är de som har blivit rädda för några mindre skygga rävar. Nu verkar det som om kommunens styre önskar att någon jägare avlivar räven (rävarna?).
Det verkar alltför få som får vettig information om våra djur och kunskapen om vår natur verkar inte finnas. Men har man föräldrar och lärare som inte kan något så blir ju och är man aldrig intresserad av att lära sig mer så blir man nog ängslig för att som man inte vet något om. Utomordentligt sorgligt!