torsdag 28 mars 2019

Jasktkritik

Jag läser böcker, som bekant. Nu läser jag en författare som inte många unga personer har hört talas om; Somerset Maugham (8174 - 1965). Jag läser en samlingsvolym tryckt 1953 och därför står det en del nu mera otydbara ord som "nigger" eller "svarting" när personerna talar om en del människor. Men jag rekommenderar verkligen Maugham trots han nu nästan 100 åriga skriverier. Läs framför allt han noveller. Det har oftast en poäng på slutet, rolig eller tänkvärd och ibland både och.
I romanen "Bortom all ära och redlighet" förkommer en Dr Saunders som ser på människorna han träffar med ett dolt löjes leende över sina läppar. Har ser människornas löjlighet, uppblåsthet, förljugenhet och liv på illusioner. Han själv ha förlorat sin legitimation (av en anledning vi aldrig får veta) men hjälper alla fattig och rik i Kina dit han har flytt. Och är skicklig och har mycket att göra.
Om honom står det "Han tyckte inte om att döda levande varelser och han hade varken lust för jakt eller fiske. Han gick så långt, inte av något annat skäl än att han ansåg att varje varelse hade rätt till sitt liv, att han hellre strök undan en moskit eller en fluga än han slog till den."
Tänk om fler ville leva efter hans idéer.  

onsdag 20 mars 2019

Jaktkritik

Jag är en gammal man som fortfarande läser böcker och lyssnar på radio som du som läser min blogg regelbundet känner till.
Nu har jag läst Gunnar Wetterbergs "Träd - En vandring i den svenska skogen" (Bonniers 2019). Boken är en bred historisk berättelse om hur det gick till när Sverige blev en skoglig nation och senare hur skogen utnyttjas på de mest olika sätt under århundraden.
När skogens aktörer ska presentera sig själva så tar jakten alltid upp en betydande del av deras s k good-will. I Gunnar Wetterbergs (GW) bok lyser jakten med en påtaglig frånvaro. Jakten är inget uppslagsord i registret men på några få håll dyker jakten upp. Märkligt vore det annars men som sagt men mycket mindre än jag väntat mig.
GW använder sig av tre lexika Brunners från 1789, Cnattingius från 1894 och Håkansson red. (2000) och gör jämförelser. Endast i Brunners lekikon finns jakten med och då med ett kapitel om rovdjurens skadliga verkan. Märkligt, tycker jag, finns detta inte med i Cnattingius lexikon trots att rovdjuren i slutet av 1800-talet var mycket hatade och jagades till utrotnings gräns. Cnattingius är mycket mer inriktad på skogen som värde och bekymrar sig för alla de insekter och svampar som utgör ett verkligt hot mot träden. Trots mångfalden av artiklar i Håkansson lexikon verkar inte jakten finnas med.
När GW i kapitlet "Mulen marodörer" diskuterar det utbredda användas av skogen som näringskälla för boskap och kommer in på älgen så finns det litet om jakt. Brunner är orolig för tjuvjakten som han anser kommer att leda till utrotning av älg och hjort. Våra hjortdjur har ju trots allt klarat sig utmärkt; till och med så bra att de nu blivit ett problem för skogsägare. Framför allt är det älgen som ställer till problem. Få skogsägare vill plantera tall då älgen på vintern gärna äter unga tallar och förstör dess tillväxt. Men även kronhjortens gnagande av barken på unga granar utgör på sina håll ett stort problem. Det märkliga enligt mitt sett att se är att skogsägarna tillåter så stora populationer. Men enligt GW så är älgen värdefullare än att kosta på en inhägnad för en tallplatering. Man sätter gran istället även om marken skulle vara mer lämpad för tall. Jag kan tycka i min okunnighet att skogen skulle vara mera värd än några kilo kött och problemet skulle ju minska om jägarna tillät fler vargar. Men de nuvarande ägarna behöver ju inte bry sig om skogen om 70 - 80 år då den unga skogen, som är mest skadas, ska avverkas. Jag hoppas att staten och att bolagen har bättre framförhållning.
Men jag måste avsluta med en historia  som GW relaterar. "Under några år brukade jag gå drevkarl . Med stora öron lyssnade jag på de äldre jägarnas skryt, skrönor och smågnabb. Så småningom lärde lärde jag mig att det fanns en skiljelinje. De som hade bössa var jägare, vi som gick på linje ofta skogsbrukare.
Och en dag brakade det loss. småland var äntligen på väg ut ur skabbens år. Ändå sköt en av jägarna med hur han snart skjutit samman en rävpäls åt sin fru. Då blev en av bönderna så förbannad att han vevade med knytnävarna.  -De är ju de enda som håller efter rådjuren . Hur ska jag få ha mina plantor ifred?"
Därefter skriver GW: Fler vargar och rävar skulle hjälpa , men det är knappast en tillräcklig åtgärd. Avskjutningen borde öka kraftigt.
Jag skulle vilja se både och.  

onsdag 13 mars 2019

Jaktkritik

Jag hör på radion att många däggdjur minskar kraftigt i Australien. Det anses bero på rävar och förvildade katter. Nu försöker man rädda de utsatta djuren genom att inhägna dem i parker och uppmana kattägare att ha sina djur inomhus.
Jag har just också läst en bok om "extinct birds" som är många på vår jord. Ytterst är det vi människor som orsakar denna förödelse. Sen kan man ju alltid skylla på , råttor, katter, svin, getter och kaniner. På alla små öar i Stilla havet, Indiska oceanen, Västindien m fl platser är naturligtvis de införda djuren den sekundära orsaken men människan den primära. Men många andra åtgärder har varit kanske det mest förödande nämligen förstörandet av biotoper genom uppodling av mark för åkerbruk och nedhuggning av skogar. Många av de ö-häckande fåglarna har naturligtvis varit extremt dåligt anpassade för rovdjur då de varit markhäckande med dålig eller skakat flygförmåga och dessutom haft mycket små populationer.  Märkligare är ju de tre fågelarter i Nordamerika som helt försvunnit; vandringsduvan, karolinapapegojan och eskimåspoven. Alla tre arterna hade stora populationen som räknades i miljontal men genom en hänsynslös jakt lyckades man utrota alla arterna. Det är sant att man inte sköt den sista av dessa arter men populationerna tycks ha blivit så små att någon social struktur försvann och gjorde att dessa arter inte kunde överleva. När det gäller eskimåspoven kan också möjligen sjukdomar ha spelat roll.
Orsak och verkan (dos-respons) är oftast mycket svåra att utreda och det är aldrig bara en orsak. En orsak kan ha större påverkan än en annan men även detta kan vara svårt att utreda. Det krävs god kunskap inom alla områden. Jag har exempel på jägare som hävdar "det finns inga älgar i Värmland numera eftersom så många vargar tillåts" varefter länsstyrelsen uppmanar jägarna att skjuta fler älgar (400 fler) för att älgarna är "för många". Jag antar för att skogsbruket inte ska ha för stora problem. Här är naturligtvis den subjektiva bedömningen förkastlig och goda inventeringar mer tillförlitliga.
Det finns andra men inte lika allvarliga förutfattade meningar. Jag har just avslutat ena uppsats om katter visavi fåglar. Katter tar fåglar men hur många? Det finns personer som hävdar att katter i Sverige är ett problem då de dödar 15 miljoner fåglar varje år.  Jag hävdar att det är mindre än en tiondel av denna skattning. Att 15 miljoner fåglar dödas av katter i Sverige använder sig av en undersökning i England där man dessutom påstår att fåglar bara tar hen hälften av antalet de dödar. En uppgift som naturligtvis bara är en gissning som ju inte har med vetenskap att göra. Jag grundar min skattning på uppgifter som ringmärkningen har tagit fram i Sverige. Min beräkning visar att som högst dödar katter 0,5 - 1 miljon fåglar I Sverige.
Vill du läsa min uppsats så hör av dig så skickar jag mitt manus till dig per e-post!

tisdag 5 mars 2019

Jaktkritik

Då och då tar radioprogrammet "Filosofiska rummet" upp och diskuterar relationen människor och djur i olika aspekter. Senast i söndags (går att lyssna på sr.se/play). Nu behandlades frågan om människan kan förstå djur och tvärsom; kan djur förstå människor. Två personer diskuterade detta, en filosof och en konektionsforskare. De var överens om att svårare begrepp som sorg och skam är det svårt att tro att djur visar men glädje och misstämning är troligare. Djur har mer egenskaper än vad vi förut vetat som t ex att de kan förutse händelser, alltså har framförhållning i sitt beteende.
Med tanke på att djur har fler egenskaper som vi förut ansåg endast människan hade tog frågan upp vår behandling av djur r ex slakt. Men här tycker jag att panelen var svag. De uttryckte endast att det var viktigt att djuren hade det bra. Räcker det med att de har föda, vatten och en skyddad miljö där de inte utsätts för rovdjur eller kyla? De flesta av våra husdjur lever inte ett "naturligt" liv. De husdjur som vi har idag har ju aldrig haft ett "naturligt" levnadssätt. Men att röra sig fritt och äta den föda de hittar saknar de kanske. Jägare framhåller ofta att de djur de skjuter har haft det bästa livet, just beroende på denna frihet. Men de har ju också utsatts för svält, ogynnsamt väder kanske törst och rovdjur. Dessutom tillkommer ju jakten som skadeskjuter 100 000-tals djur varje år. Jakt är inte nödvändig. Ingen behöver äta kött. Dessutom skjuts ca 1/3 av alla djur trots att de inte tas tillvara för konsumtion eller andra ändamål. En annan aspekt på jakten är att de mer än 1 miljon djur som dödas varje år tar bort och minskar våra upplevelser då vi, naturvänner,  är ute i naturen. Jag har svårt att förstå att jägarnas intressen ska gå för våra rättigheter att få se och uppleva vilda djur i naturen.