Jaktkritik

För en gång skull kan man verkligen kalla denna blogg för jaktkritik.
Jag blev så upprörd när jag läste det förslag till nya jakttider för de kommande sex åren så jag skrev följande som jag skickat till GD Naturvårdsverket och samtliga ordinarie ledamöter i riksdagens Miljö o Jordbruksutskott. Det är långt så du har mycket att läsa. Inom citationstecken är taget ut förslaget direkt.
Jag ser gärna kommentarer till det jag skrivit.

Jag fick här om dagen Naturvårdsverkets förslag till nya jakttider för de närmaste sex åren. Det är en sorgligt, skrämmande och synnerligen känslokallt, hänsynslöst och skamlöst förslag.
Det är helt klart en jägare eller med starka jaktsympatier som skrivit förslaget och inte en neutral tjänsteman. Det är märkligt att en statlig tjänsteman kan skriva ett så uppenbart positivt utkast i så egna syften. (NV utkast förslag jakttidsändringar däggdjur till beredningsgrupp 190503).
Delar av förslaget är satta med citattecken.

Det är mycket som jag ifrågasätter i förslaget:
1. "Skogsharen har gynnsam bevarandestatus enligt art 17 rapporteringen (april 2019).
Det finns  en risk för att fältharen föder ungar under den föreslagna jakttiden. Då fältharen är en främmande art med riskklassning HI, 4/4 och nyetablering och spridning av främmande vilt i Sverige ska förhindras föreslås ändå  perioden."
Att hävda att skogsharen har gynnsam bevarande status som ett skäl till att den fortfarande ska jagas är helt utan kunskap om skogsharens situation i Sverige i dag. Sedan 1990 har skogsharen minskat med mer än 90% om man studerar Jägareförbundets jaktstatistik. Jägarna själva anser att deras avskjutning speglar populationens storlek. En seriös inventering borde klargöra skogsharens status. Det finns inget skäl till att jaga en art som så snabbt minskar utan att vi vet orsaken.
Fältharen kan knappast betecknas som"nyetablering". Fältharen har funnits i Sverige i 150 år. Vill Naturvårdsverket minska stammen ska naturligtvis ingen jakt på räv eller kråkfåglar förkomma. Det är mot gängse praksis att jaga under tid då ungar kan finns i bo och ska självfallet inte införas.
2. "För att kunna nyttja bävern som resurs och för att minimera behovet av skyddsjakt bör den allmänna jakttiden vara så lång som möjligt.
Nuvarande jaktslut ligger i nära anslutning till den tid då bäverns ungar föds och jaktslutet ligger i anslutning till när ungarna fortfarande är beroende av den digivande modern. Det finns jaktliga och förvaltningsmässiga skäl att jaga bävern så nära inpå nedkomsttiden som möjligt och merparten av jakten sker därför under de sista veckorna av jakttiden."
Min anmärkning under fälthare gäller också här. Jakttiden måste vara helt skild från den tid då ungar kan tänkas finnas. Inget annat är acceptabelt.
Bäver kan vara ett problem då fördämningar påverkar permanenta installationer exempelvis vägar men bävrar som befinner sig långt från dylika ska inte dödas utan problemet ska åtgärdas på plats (skyddsjakt ska tillämpas).
Märklig är också uttrycket "kunna utnyttja bävern som resurs". Är det någon som äter bäver (utom varg)? Ingen använder väl päls idag? Bävergäll anses vara ett obsolet läkemedel.
3."Vi överväger att förenkla tabellen.
Det kan vara möjligt att förlänga jakttiden i södra SE, vi undersöker detta med forskarna.
Eftersom vi behöver skydda fjällräven vill vi inte förkorta jakttiden i norra Sverige."
Det enklaste sättet att förenkla tabellen är att ta bort rödräv från listan på jaktbara arter. OM jakt ska bedrivas så ska jakten ge kött. Det är oetiskt att döda djur bara för att man har fördomar mot dem. Det är en förlegad tro att rovdjur påverkar bytesdjuren så att det påtagligt skulle minska. Jag vill erinra om duvhökens fridlysning som var mycket omdebatterad innan den infördes. Ingen påstår att fridlysningen av duvhöken har påverkat skogshönsbeståndet. Det är också påtagligt att rovdjuren inte inskränker bytesdjurens antal som exempel kan ju hänvisas till afrikanska nationalparker och Sarek med kanske Sveriges tätaste älgstam tack vare björn, järv och lo. då dessa rovdjur ger en optimalt anpassad bytesstam.
Dödandet av ca 70 000 rävar gör också oss djur- och naturvänner en skada i vår önskan att när vi rör oss i naturen få se levande djur. Jägarnas rättighet tar bort och begränsar vår rättighet att få naturupplevelser då vi besöker skog och mark. Vems rättighet väger tyngst; 250 000 jägare eller 2 500 000 djur-och naturvänner?
Fjällrävens tid som art i Sverige är begränsad med den klimatförändring som sker men tiden kan kanske förlängas med att hålla rödräven borta från deras revir. Även här ska skyddsjakt bedrivas.
4. "En aktiv jakt efter mård, likväl som efter andra predatorer, har visat sig ha positiva effekter för flertalet markhäckande fåglar och annat småvilt.
Mård specificeras här till skogsmård för att särskilja från den numera förekommande stenmården, dock i princip omöjliga att skilja vid jakt.
(Jakt efter mård bedrivs i viss mån riktad men också i samband med annan småviltjakt, till exempel efter skogsfågel. Ofta används samma hundar vid jakt efter mård som efter skogsfågel varför samma startdatum skulle vara lämpligt. Ytterligare kunskap behövs isåfall om ungarnas överlevnadsmöjlighet i augusti)." "Mården jagas dels för skinnet..."
Här kommer författaren av förslaget med ett obevisat påstående ("positiva effekter") utan att ange källa. Som statistiker är jag ytterst tveksam om någon kan bevisa ett dylika påstående. Det är oerhört svårt att bevisa att rovdjursjakt har positiva effekter på småviltstammar. Jag har under många år (sedan i början av 1990-talat) följt tidskriften J.Wildlife Management och där oftast funnit att jakt mot predatorer inte ger en additiv effekt på de bytesdjur som jägarna vill komma åt. Jag vill inte här gå in på de statistik problem (väder, vilka variabler man måste kunna kontrollera, olika områdens likhet mm) som en studie att jakt mot predator påverkar bytesdjuren. Du som vill ha en omfattande redogörelse om de svårigheter som finns återkommer jag gärna . Varifrån får författaren att skinnen används? Ingen bär väl päls? Vid en förfrågan på SCB finns ingen export av mårdskinn ( eller andra vilda djur) från Sverige.
5. Grävling föreslås kunna jagas 1 aug. - 15 feb. För det första ska inte grävling jagas överhuvudtaget. Grävlingens eventuella predation på markhäckande fåglars ägg är försumbar då fågelägg och ungar alltid har stor dödlighet. Ringmärkta vuxna fåglar födda samma år som ringmärkningen sker har >50% dödlighet. Dessutom finns ingen vetenskaplig studie som visar att grävlingen påverkar det jaktliga utbytet. Gamla fördomar ska inte styra ny lagstiftning. Då författaren föreslår jakt på vintern då grävlingen ligger i vinterdvala måste grytjakt bedrivas. Både Jordbruksverk och Veterinärförbundet har fördömt detta jaktsätt  som djurplågeri både för hund och grävling redan på 1990-talet och det jaktsättet ska förbjudas. Märklig är kommentaren att om grävling skulle upptäckas på Gotland så ska den anses som "främmande art" (tillsammans med mård och hermelin). Eftersom det är jägare som inför "främmande arter" till våra öar (vildsvin till Öland och rådjur på Gotland) så borde det vara vildsvin, fälthare och dovhjort/kronhjort som borde tas upp på denna lista. Vem och varför skulle någon ta över de rovdjur som nämns?
6."Ta bort skrivelsen om fredning av sugga som åtföljs av smågrisar
Nuvarande skrivning om att sugga som åtföljs av smågrisar är undantagen allmän jakt föreslås tas bort. "....."Jakttiden  för övrigt klövvilt är förvisso i större utsträckning anpassad till att ungdjuret ska klara sig självt om moderdjuret skjuts bort." Oavsett det är jägarmässig avskjutning, dvs att inte skjuta det förande hondjuret, vedertagen praxis bland jägare." ...."En jägare kan med nuvarande skrivning välja att avstå skott när det inte är fullständigt uteslutet att suggan har smågrisar. Det kan även vara svårt att skilja könen åt, vilket gjort att alla vuxna vildsvin är fredade. Det innebär att ett antal skottillfällen kan förloras." (Detta uttryck visar att det är en jägare som skrivit förslaget. Ingen annan använder ordet "skottillfälle" för att beskriva att ett djur ska dödas.)
...."Ett alternativ med enbart biologiskt perspektiv hade varit att utöka tiden under de fyra månader när majoriteten av vildsvinen grisar in. Detta kan inte anses realistiskt ur samhälleligt perspektiv med den skadebilds som finns. Kvarstår då att bibehålla, flytta eller helt enkelt ta bort nuvarande jaktstopp." Som författaren själv påpekar är förslaget att helt ta bord jaktuppehållet hänsynslöst. "Grundläggande för all jakt är att den skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande." Det "onödiga lidandet" som jakten skulle innebära då honan dödas och många ungar skulle bli ensamma måste elimineras. Åteljakt är nödvändig för att lättare komma åt vildsvinen. Men åtlarna måste städas omsorgsfullt då de inte används och utfodring av vildsvin måste förbjudas och straffbeläggas. Dessutom ska inte jakt på vildsvin inte få säljas då ägaren till dylika firmor vill ha täta vildsvinsstammar och då verkar för att vildsvinen ska vara "för många" för det övriga samhället. Problemet med vildsvin måste angripas på rätt sätt.
7. De mindre hjortdjuren regleras bäst genom att sluta att jaga lodjur och räv. Författaren nämner "kvalité i samband med jakten på rådjur. Författaren har naturligtvis inga kunskaper om t ex husdjursförädling men det går inte att titta på djur och välja "kvalité" på detta sätt. I Polan har under flera årtionden försök att genom jakt förbättra kronhjortars horn men det har aldrig lyckas. Det råder delade meningar om skånska kronhjortarnas status. Ingemar Ahlén anser i sin avhandling att formen på kronorna visar viktiga skillnader medan  Nils Ryman inte kan se några genetiska skillnader.
8. Våra rovdjur (se mård, räv och grävling) ska inte jagas. Skyddsjakt ska tillåtas på individer som orsakar allvarliga skador.
9.För säl står följande:"Licensjakt ger följande fördelar:
Ökad möjlighet att kunna förebygga de skador som säl orsakar
Jakt med andra villkor och förutsättningar än skyddsjakt
Kunna reglera regionala bestånd
Tillgodose olika lokala behov
Ökad tydlighet i sälförvaltningen
Främja brukandet av sälen som en resurs
Ökat intresse för säljakten som jaktform
Minskad konflikt mellan människa och säl"
Med tanke på att 100 000-tals människor har fått lämna sina arbeten inom bl a teko, varv, stål, och skoindustrin och 10 000-tals jordbrukare har fått lägga ner sin verksamhet då lönsamheten inte varit tillfredsställande så tycks det märkligt att olönsamt fiske ska räddas genom att ett djur ska utsättas för djurplågeri genom en omfattande jakt. De ca 400 sälar som idag tillåts i skyddsjakten kan naturligtvis inte synas som ökade fångster för en enda fiskare. För att få en synlig påverkan på fångsterna måste säkert 1/3 av sälstammen (10 000 - 15 000 djur?)  dödas varje år.  Med tanke på att älgjakten skadeskjuter 14% varav 4% inte återfinns (Ericsson,G. & von Essen,H.2002. Moose shot at and not retrieved in Sweden. Procedings of the 24th int.congress of game biologists. 55 - 63. ) så kommer eventuell säljakt att skadeskjuta oacceptabelt många sälar. Det skulle verkligen klassas som "onödigt lidande" och vara straffbart enligt jaktlagen. De möjligheter som finns är att fiskarna kan ta ut de priser som kompenserar för de skador som sälar gör, skaffar sälsäkra fiskeredskap och/eller fiskar med rörliga redskap. Visserligen tycker de som jagar att det är ett nöje att döda djur men varför säljakt ska främjas är obegripligt.
10. För ekorre och hermelin är texten nästan identisk, men för hermelin sägs att godkänd fälla finns.
"Den svenska populationen bedöms som livskraftig enligt Artdatabanken.  I enlighet med riktlinjerna för jakttidsöversynen, baserat på strategi för svensk viltförvaltning ska jakt inte begränsas av omotiverade hinder, utgångspunkten är att jakt ska främjas. Ekorrens skinn är en användbar resurs.  Jakttiden för ekorre togs bort i Sverige 2001 pga att få djur fälldes. Det fanns inte några biologiska skäl att ta bort jakten, eftersom omfattningen var så låg att effekten på populationerna var försumbar.
Det saknas idag typgodkända fällor för ekorre.
Arten jagas i Norge (under perioden 1 nov – 15 mars) och i Finland (under perioden 1 nov –28 februari). Den biologiska jakttidsramen är september - februari. Grannländerna startar alltså jakten när skinnen är en användbar resurs - skall vi harmoniera jaktstart och därmed resonemanget? Jfr Hermelin där grannländerna startar mycket tidigare."
Vem som formulerat riktlinjerna i "jakttidsöversynen" är naturligtvis en jägare. Idag löser ca 250 000 personer i Sverige jaktkort och 10% av Sveriges vuxna befolkning (ca 700 000 personer) att de är mot jakt och dubbelt så många anser att de är tveksamma till jakt; alltså tillsammans ca tio gånger så många som jägarna. Alltså få skulle hålla med om att jakt ska främjas och att jakt inte ska begränsas av "omotiverade hinder". Ekorre och hermelin är inte en "resurs" utan levande varelser. Att ekorre och hermelin inte är och inte har varit en resurs visar ju också det "att få djur fälldes". Det otäcka är att jägare anser ekorre vara ett lämpligt djur för barn att döda med salongsgevär. så att de blir intresserade av jakt i unga år. OM jakt ska bedrivas ska bytet vara en rimlig mängd kött som ska konsumeras. Inget annat är acceptabelt. Att hänvisa till andra länder skulle ju innebär att vi skulle ta till oss seder och bruk som skulle få absurda konsekvenser.
En jävig utredare har skrivit ett helt förkastligt förslag, okunnigt och utan hänsyn till djur och andra människors synsätt än det som jägare har. Kasta förslaget i papperskorgen! GÖR OM! GÖR RÄTT!
Mvh Hans Ryttman ((tel. 768449544)
FD fd universitetslektor vid Stockholms universitet
 

Jaktkritik

Jag har fått ett litet besked om vad den pågående diskussionen om den nya jaktförordningen ska handla om. Det verkar som om den enbart kommer att handla om älgjaktens omfattning och under vilka tider den ska ske. Alltså enbart det som jägarföreningarna vill ta upp. Ingen diskussion om varför jakten även ska innefatta djur som inte ger något kött eller orsakar allvarliga skottskador. Det är litet märkligt att Naturvårdsverket säger sig önska att fler ger sina synpunkter i utredningen då inget av det som vi kritiker önskar få diskuterat tas upp. Hittills har jag inte fått någon kallelse till något möte. Självfallet ska då mötet diskutera frågor som jag är intresserad av och att protokollet ska innefatta alla diskussionens argument.  En genomgripande förändring av jakten kommer inte att genomföras innan en folklig opinion mot jakten kommer att bli en valfråga. Vilket kommer att dröja.

Till något helt annat. Jag hittade för en tid sedan en gammal bok som lät lättläst och trevlig ""Humor på svenska. En rolig antologi" från 1980 samman ställd av Tage Nilsson Forum förlag. Boken innefattar texter  från 1700- talet och framåt. Texten jag tänker citera kommer från en novell skriven av Claes Lindskog (f. 1901) ur hans bok "Malört och vira". Jag vet inget om författaren eller när hans bok kom ut men jag kan tänka mig att den gavs ut på 1930-talet. Det har betydelse då det som skildras inte alls var olagligt på den tiden. Före 1967 var alla arter jaktbara utom de som var fridlysta. Efter 1967 är alla arter fridlysta utom de som är jaktbara.
Novellen heter Emil och hans sextioårsdag. Emil lever på att fiska och röka ål, som tydligen var oerhört mycket vanligare på den tiden då det står att han har hundratal rökta ålar i sitt rökhus. Jag hoppas att alla kan läsa skånska då texten får sin must av den genuint skildrade dialekten. Här kommer en liten del: "Ja, du unnrar kanske, hon jag kunne ha rapphyns mitt i sommaren - o jag ska säj dej då, att de samma unnra derikörerna. Men di fick unnra. Di begrep inte o di fråga mej flera gånger, hon i hondan jag hade fäed rapphyns i juli månad. Men jag bara myste, o Ellida, hon visste om de men hon sa inget, for i de fallet e hon som den värste spritsmugglare. men te dej kan ja si de - fast du får förstås inte låssas om ed. Ja du unnrar förstås! Jo ser du, dan före fölsedan så gick jag ud under kyssebärsträt me byssan, o den hade jag laddat me dunsthagel, o så satte jag nånna salvor mod starongarna oppe i träet. Där ble en per man , o behandlar man dom rätt, så blir di prissis som rapphyns. de lärde jag å greven den gången jag var jägare hos han. Du förstår starongerna e så mjuga i skinged , så när man tar dom mellan bägge hännerna mä brysted uppåd och bryter te, så lösnar de svarta skinged, o bå skinged o fjären följer mä..  O steger en dom sin, som Ellida gjort, me smör o tjocker grädde så kan ingen direktör skilja dom frå rektia rapphyns. Så var de me den saken!"