tisdag 28 februari 2017

Jaktkritik

Jag hörde på radio att länsstyrelsen i Värmland hade beviljat jakt på två lodjur. Vad ska det tjäna till förutom att tillfredsställa några jägare. Fy han!

Köp boken "jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

söndag 26 februari 2017

Jaktkritik

Naturvårdsverket har beslutat att licensjakt får ske men det är länsstyrelserna som beslutar om antalet. Vi vet alltså inte idag vilka antal som kommer att fastslås, men Naturvårdsverket har så låga nivåer för lodjurantal att jag befarar att många lodjur kommer att få släppa livet till. 66,5 föryngringar i norra området (hur det nu går till) måste finnas men nu anses det finna 112. I mellersta området finns 85 men det behövs endast 62 föryngringar. I södra området finns 24 men det krävs endast 18,5 men här framhåller Naturvårdsverket att lodjuret ska få chansen att expandera söder ut och därför uppmanar länsstyrelerna att vara försiktiga. Föreningens styrelser hart beslutat att överklaga detta beslut. Sannolikheten för ett gynnsamt utfall anser jag mycket litet. Alltnog det är principiellt viktigt av tre skäl.Lodjur gör ingen skada! Det är endast jägarnas önskan om att minska lodjuren som man rättar sig efter. Jag kan ha förståelse för att samer vill ha få jodlur men det får också generösa tillstånd till skyddsjakt. Lodjuren är inte naturligt förekommande i fjälltrakterna historiskt sätt. Men i den samiska kulturen ingår vargen men vargen skyr samerna som pesten och tillåter inte att ha någon varg i hela renbetsområdet. Som bekant försvinner många vargar i dessa område spårlöst. När vargen inte finns måste det finnas lodjur för att vår lilla stam av järv ska kunna överleva. Järven är en dålig jägare och måste ha tillgång till kadaver som nu lodjur förser dem med.För det andra så skjuts det alltför många lodjur vid dessa licensjakter. För några år sedan, då jakt förekom, räknade jag ut att jakten, skyddsjakten, trafikdödade djur och det som forskare anser dödas i illegal jakt att denna överdödlighet tog 15% av lodjurstammen och jag förutsåg att detta inte kunde hålla. Jag fick naturligtvis rätt. Jakten förbjöds under ett par år. Detta förfarande år djupt olyckligt. Fluktuerande populationen minskar den genetiska variationen. Då våra lodjur har en låg grad av genetisk variation och har mycket lägre kontakt den den östliga populationen i Finland-Ryssland är det ännu mer bekymmersamt. De av politikerna!!! faststälda antalen lodjur som Sverige ska ha innebär att 125 par ska räcka. I ett åtgärdsprogram som jag läst från Naturvårdsverket för vitryggig hackspett så bör det finnas 400 par för en säkrad stam. Dessutom är inflödet från öster mycket större. För genetiken hos alla sexuellt parande populationer så gäller Mendels genetiska lagar och Darwins urvalskriterier; alltså varför ska lodjuren ha färre föräldrapar än vitryggig hackspett? Sist men inte minst- lodjuren är fridlysta och står i EU:s habitatdirektiv bland de djur som inte får jagas. Men det finns naturligtvis (?) undantagsparagrafer. Sverige har (jägarna på Naturvårdsverket?) lyckades få EU att gå med på att Sverige jagar lodjur enligt Art.16 § e ”För att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 (där lodjur ingår) i en begränsad mängd som fastställs av de berörda nationella myndigheterna.”   När Margot Wallström satt som miljökommissionär avslog hon alla paragrafer då Sverige ville jaga trots EU:s habitatdirektiv. Men det går kanske att lura en miljökommissionär från Malta som knappast vet vad ett lodjur år. Och hur kan man få in 100 dödade i ”selektivt och i begränsad omfattning” då kan man ju inte svenska. Men vad vet jag om förståndsnivån på Naturvårdsverket.Naturvårdsverket kommer nu att tillåta fällor för lodjur. Fällor är tortyrredskap och kommer i en framtid tas upp som bevis för våra generationers barbari. Det finns många fotografiska bevis på hur lodjur slitit tänder ur sin käke och rivit sönder som klor i sina försök att ta sig ur fällan. Jag tycker att de tjänstemän på Naturvårdsverket som godkänner dylika pinoredskap bord ställas inför rätta för djurplågeri. Men detta kommer naturligtvis inte att ske. Men att tjänsterna i framtiden kommer att besättas med människor som som har något hjärta i kroppen kunde jag ju hoppas på.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
  

fredag 17 februari 2017

Jaktkritik

För en gång skull har Sveriges ornitologiska förening agerat i jaktfrågor. Jag har varit med i SOF i mer än 60 år och alltid tyckt att föreningen har haft en bra jaktpolicy. Tyvärr har inte denna kritiska hållning burit frukt i att använda denna ambition att förändra jakten i Sverige att påverka myndigheter och politiker för att få föreningens åsikter genomförda.
Men i det senaste numret av Vår Fågelvärld (föreningens tidskrift) har två olika åtgärder från Naturvårdsverket besvaras i föreningens remissvar.
Den första åtgärden från Naturvårdsverket är att göra det lättare att jaga sjöfågel i det öppna havet. Detta föreslogs redan av utredningen "Jaktens villkor" (SOU 1997:91) eftersom utredningen fann att ingen annan mark fanns att jaga på. All annan mark jagades det på! Tydligen blev inte utredningens förslag någon succé. . Det som nu Naturvårdsverket föreslår är "förenklade reglar" vad det nu innebär. Jag har inte läst förslaget. Jag har dock svårt att tro att så många fler jägare ger sig ut på öppet vatten under höstarna när det ofta är kallt och blåsigt. Men mer jakt är av ondo. Men SOF:s remissvar är mesigt och angriper de värsta problemet i denna förslagna jakt. Det SOF angriper är "Exempelvis riskerar områden med stor betydelse på populationsnivå för flera arter att bli föremål för jakt. Det gäller bland annat alfågel och svärta, som båda är rödlistade , internationellt, men också bergand."
Nu är ju både svärta och bergand fridlysta sedan flera år och man bör ju utgå från att jägarna respektera detta. Jakt förekommer ju också på många andra håll där t ex ejder, storskrake, och småskrake jagas. Men det viktigaste att jakt på öppet hav i en guppande båt ofta i blåsigt väder ger mycket fler skadeskjutningar än t ex andakt som jag själv har sett ger stora skadeskjutningstal trots att den sker vid ett lugnt viltvatten där skytten stör på fasta marken. Detta nämns inte i remissvaret.  Men mycket av intresset från SOF:s sida i jhaktfrågor är bevarandestatus vilket ju är mycket instränkt.
Detta synsätt visar sig också i det andra remissvaret som berör Naturvårdsverkets förslag till nya fällor. Visserligen är remissvaret kritiker för att fällorna är många ( 177 st!) men också att många fällor inte är selektiva och är dåligt tillsedda. Visserligen finns ripsnaror som ju för länge sedan förkastas av veterinärer då snarorna ofta ge riporna en mycket plågsam död då snarorna inte hamnar rätt runt halsen på riporna och också mot hökfällor som används på gods som anordnar fasanjakt. Men det rimliga ska ju vara att se till att dessa fällor förbjuds. Ska fasanjakt tillåtas så ska jägarna betala den förlust som godset gör när duvhökar tar fasaner. Det måste andra affärer göra då t ex grönsaker eller frukt möglar. Fällor är ju till mycket stor del fällor för att enkelt eliminera konkurrenter till jägarna. Till dessa hör kråkfällor men dessa berörs inte i remissvaret. Detta trots att de "riktlinjer" för bal hur SOF ska ställa sig till jakt står "jagas för konsumtion". Men det är viktigt att framhålla att föreningen är kritisk mot att många fällorna inte är selektiva utan kan döda andra djur som de nämner gråspett och lavskrika. Det är det som jag menar "bevarandeaspekter" när det gäller jakt. Tyvärr.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: www-jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

söndag 12 februari 2017

Jaktkritik

Jag har vid ett par tillfällen försök att få Dagens Nyheter att publicera följande insändare men DN anser tydligen att den inte är värd att visa i tidningen.
Om du vill använda insändaren direkt eller formulera om den i något avseende för att försöka få den publicerad i "din" tidning så är jag tacksam. En spridning av hur jakten påverkar viltet är självfallet alltid bra. Kan det uppstå en diskussion så mycket bättre.
Naturligtvis måste di skriva under med eget namn och adress. Här kommer min insändare.

Som jaktkritiker anser att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem beroende på skadeskjutningarna. Om man bara tar den lägsta skadeskjutningsprocenten till utgångspunkt (14% som anges för älgjakten som jag tror är den "bästa" jakten; man skjuter på ett stort djur, med kula och har ett stort grupptryck på sig att inte kasta iväg ett skott eftersom det kan innebära att jakten måste avbrytas för eftersök och man förlora mycket tid) så blir det att 150 000 djur skadeskjuts varje då jakten dödar mer en en miljon djur varje år. 
Skulle slakterier såra och skada 100 000-tals djur innan de dödas skulle inga slakterier få finnas eller tolereras.
Jakt är en hobby och ett nöje för de som jagar. Ändå får jakten fortsätta trots att så gott som all jakt är helt onödig. Enligt jaktlagen får inte jakten utsätta djuren för "onödigt lidande". Eftersom jakten är onödig i de flesta fall borde jakten vara olaglig. 
Enligt min mening kan skyddsjakt vara befogad. Jag anser att älg- och vildsvinsjakt är skyddsjakt då älgar och vildsvin orsakar allvarliga skador på skog och åker och kan åstadkomma allvarliga trafikolyckor. Dessutom kan vissa näringar som renskötsel och fårskötsel orsakas allvarliga ekonomiska avbräck för ägarna då björn och varg kan angripa boskapen. Men det är alltså skyddsjakt som ska användas för att eliminera enstaka specifika individer. 
Jag vet att det finns personer som anser att en stor vargstam skulle kunna reglera älgstammen (och vildsvinsstammen?) till tolererbara nivåer men det skulle kanske innebära att vargstammen måste vara på 4000 - 5000 individer och det anser jag helt verklighetsfrämmande att riksdagen skulle tillåta när de inte ens kan acceptera en vargstam som skulle kunna anses ha en  gynnsam bevarandestatus på ett 1000-tal djur. 
Med tanke på det stora lidande som de vilda djuren utsätts för borde den onödiga jakten förbjudas.


Köp och läs boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå också med i Fb-gruppen jaktkritikerna

söndag 5 februari 2017

Jaktkritik

Jag hörde här om dagen en lantbrukare som hade stora problem med vildsvin som förstörde hennes grödor. Hon förstod inte varför man fick lägga ut föda för vildsvinen på vintern. Radion hade då tagit kontakt med ett gods i Skåne där man utfodrade vildsvinen på vintern med sockerbetor. Godset bedrev, som många gods, jakt som en inkomstkälla. Personen som skötte jakten på godset förklarade att utfodringen var bra för bönderna då den höll vildsvinen kvar på platsen så att de inte spridde sig ut på andra marker.
Det är möjligen rätt vid ett tillfälle då de utfordras men det syftar ju också till att hålla uppe antalet vildsvin under vintern så att det finns många vildsvin att jaga under resten av året. Det är ju så att vintern är flaskhalsen för alla vilda djur i Sverige och det är under vintern som de flesta djur dör beroende på att de helt enkelt svälter ihjäl. Med utfodring blir det fler vildsvin under resten av året, vilket ju också är syftet med vinterutfodringen på godset.
Det märkliga i historien är att regeringen la fram ett lagförslag som skulle förbjuda vinterutfodring men detta förslag avslogs av de borgerliga + SD. Att (C) kunde vara med på att fälla lagförslaget övergår min fattningsförmåga. Centern borde ju värna sina kärnväljare som ju är bönder framför jägarna men kanske Eskil Erlandsson, som ju är mycket jägarvänlig fick bestämma i den här frågan. Ett stort misstag enligt min mening.
Vildsvin tillhör vår natur men är den andra arten, förutom älg, som måste jagas då de orsakar allvarliga skador . I alla fall , så länge som vargarna inte får finnas i tillräckligt stor antal.

Köp bolen "Jaktkritik- essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida: wwwjaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna.