Jaktkritik

I går hörde jag på radion att San Fransisco skulle förbjuda försäljning av pälsar. Det framgick av inslaget att förbudet var baserat av djurskyddsskäl. Om det var uppfödningen av minkar, rävar och dylika pälsdjur framgick inte men det kan ju vara beroende av att USA liksom Kanada använder saxar vid fångst av pälsdjur. Att så sker gjorde att EU förbjöd import av pälsar från dessa länder någon gång för 20 år sedan. Jag är osäker på när detta förbud infördes och det kan ha varit tidigare. Dessutom vet jag inte om ISA eller Kanada har ändrat sin djurskyddspolitik sedan dess. Alltnog är pälsförsäljningsförbudet en bra åtgärd. Nu är det väl så att de flesta i västvärlden har frångått att bära päls och den största delen av svenska minkpälsar säljs till Kina. Att detta land ska bli mer djurvänligt har jag inga förhoppningar på.
Men att pälsfarmer får en svårare att motivera sin verksamhet gör också att våra andra behandlingar av djur måste ifrågasättas. Jag är så nationalistisk att jag tror att Sverige har en av de bästa djurhållningarna i världen. Men är den berättigad? Ja, svarar de som vill äta kött och mejeriprodukter.  Får djuren under sin levnad ett hyggligt gott liv kanske det kan försvaras. Tjurar avlivas fort även de som ska ingå i aveln medan korna får leva fem-sex år. Avlivas djuren snabbt och utan stress så kan det kanske det kan försvaras. Men varför finns jakt som enbart är till för nöje och spännings skull? Här avlivas kanske bara 80-90% skonsamt och utan stress. 100 000-tals djur skadeskjuts och måste lida för att en del personer tycker det är roligt att döda djuren. Kött är inget nödvändigt livsmedel och oftast är köttet obetydligt hos de flesta av de djur som dödas. Ca 1/3 av alla djur som dödas kastas dessutom direkt på sopbacken. De är de djur som ingår i den s k viltvården. Hur länge ska detta onödigt dödande få fortsätta? Är det inet dags att förbjuda detta djurförakt som inte har något annat syfte att förnöja en minoritet på kanske några procent av vår befolkning?  

Jaktkritik

Naturvårdsverket har beslutat att licensjakt får ske men det är länsstyrelserna som beslutar om antalet. Vi vet alltså inte idag vilka antal som kommer att fastslås, men Naturvårdsverket har så låga nivåer för lodjurantal att jag befarar att många lodjur kommer att få släppa livet till. 66,5 föryngringar i norra området (hur det nu går till) måste finnas men nu anses det finna 112. I mellersta området finns 85 men det behövs endast 62 föryngringar. I södra området finns 24 men det krävs endast 18,5 men här framhåller Naturvårdsverket att lodjuret ska få chansen att expandera söder ut och därför uppmanar länsstyrelerna att vara försiktiga. Föreningens styrelser hart beslutat att överklaga detta beslut. Sannolikheten för ett gynnsamt utfall anser jag mycket litet. Alltnog det är principiellt viktigt av tre skäl.Lodjur gör ingen skada! Det är endast jägarnas önskan om att minska lodjuren som man rättar sig efter. Jag kan ha förståelse för att samer vill ha få jodlur men det får också generösa tillstånd till skyddsjakt. Lodjuren är inte naturligt förekommande i fjälltrakterna historiskt sätt. Men i den samiska kulturen ingår vargen men vargen skyr samerna som pesten och tillåter inte att ha någon varg i hela renbetsområdet. Som bekant försvinner många vargar i dessa område spårlöst. När vargen inte finns måste det finnas lodjur för att vår lilla stam av järv ska kunna överleva. Järven är en dålig jägare och måste ha tillgång till kadaver som nu lodjur förser dem med.För det andra så skjuts det alltför många lodjur vid dessa licensjakter. För några år sedan, då jakt förekom, räknade jag ut att jakten, skyddsjakten, trafikdödade djur och det som forskare anser dödas i illegal jakt att denna överdödlighet tog 15% av lodjurstammen och jag förutsåg att detta inte kunde hålla. Jag fick naturligtvis rätt. Jakten förbjöds under ett par år. Detta förfarande år djupt olyckligt. Fluktuerande populationen minskar den genetiska variationen. Då våra lodjur har en låg grad av genetisk variation och har mycket lägre kontakt den den östliga populationen i Finland-Ryssland är det ännu mer bekymmersamt. De av politikerna!!! faststälda antalen lodjur som Sverige ska ha innebär att 125 par ska räcka. I ett åtgärdsprogram som jag läst från Naturvårdsverket för vitryggig hackspett så bör det finnas 400 par för en säkrad stam. Dessutom är inflödet från öster mycket större. För genetiken hos alla sexuellt parande populationer så gäller Mendels genetiska lagar och Darwins urvalskriterier; alltså varför ska lodjuren ha färre föräldrapar än vitryggig hackspett? Sist men inte minst- lodjuren är fridlysta och står i EU:s habitatdirektiv bland de djur som inte får jagas. Men det finns naturligtvis (?) undantagsparagrafer. Sverige har (jägarna på Naturvårdsverket?) lyckades få EU att gå med på att Sverige jagar lodjur enligt Art.16 § e ”För att under strängt kontrollerade förhållanden selektivt och i begränsad omfattning tillåta insamling och förvaring av vissa exemplar av de arter som finns förtecknade i bilaga 4 (där lodjur ingår) i en begränsad mängd som fastställs av de berörda nationella myndigheterna.”   När Margot Wallström satt som miljökommissionär avslog hon alla paragrafer då Sverige ville jaga trots EU:s habitatdirektiv. Men det går kanske att lura en miljökommissionär från Malta som knappast vet vad ett lodjur år. Och hur kan man få in 100 dödade i ”selektivt och i begränsad omfattning” då kan man ju inte svenska. Men vad vet jag om förståndsnivån på Naturvårdsverket.Naturvårdsverket kommer nu att tillåta fällor för lodjur. Fällor är tortyrredskap och kommer i en framtid tas upp som bevis för våra generationers barbari. Det finns många fotografiska bevis på hur lodjur slitit tänder ur sin käke och rivit sönder som klor i sina försök att ta sig ur fällan. Jag tycker att de tjänstemän på Naturvårdsverket som godkänner dylika pinoredskap bord ställas inför rätta för djurplågeri. Men detta kommer naturligtvis inte att ske. Men att tjänsterna i framtiden kommer att besättas med människor som som har något hjärta i kroppen kunde jag ju hoppas på.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter" Finns på vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna
  

Jaktkritik

Jag arbetar för närvarande med att förbereda för ett nytt utskick av Jaktdebatt (föreningen tidskrift). Än en gång blir jag förundrad över varför föreningen aldrig blir fler än drygt 300 medlemmar. Så länge som jag har följt föreningen har medlemsantalet aldrig överskridit 400. Enligt enkäter som gjorts har 10 % av svenskarna uppgett att de är mot jakt; detta skulle ju innebära att 500 - 600 000 skulle kunna vara med i föreningen. Eller är det så att vårt budskap att viss jakt är nödvändig ( t ex älg och vildsvinsjakt) för att djuren inte ska orsaka allvarliga skador på mark, skog och i trafiken inte är tillräckligt radikalt för de som motsätter sig jakt?
Jag har under åren funderat mycket över detta.
Du som läser denna blogg kom med dina funderingar!
Hur ska allmänheten få upp ögonen för jaktens avarter? Hur ska vi kunna få igång en diskussion och debatt i dessa frågor? Hur blir medier (tidningar, radio och TV) uppmärksammade på att den största delen av jakt är helt onödig och endast orsakar djuren lidande genom skadskjutningar och stress? Vad kan vi i föreningen göra?

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
Gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna