Jaktkritik

Jag har många gånger undrat varför sällskapsdjur och husdjur behandlas annorlunda än de vilda djuren. Sällskapsdjur och husdjur är ägda av någon medan de vilda djuren tillhör alla medborgare, men är detta det som gör vår fättstillämpning så olika?
Jag läste i tidningen om en yngling (ung vuxen som man nu tydligen ska säga) som dödat ett okänt antal katter. Han hade slängt dem i väggen eller dränkt dem. I atyikel stod det också att han ansågs inte vara allvarligt psykiskt sjuk. Nu krävs det ju enorma krav för att man ska anses psykiskt sjuk i svenska domstolar så denna diagnos säger ju inte så mycket.
Alltnog, hur snabbt djuren dog, alltså om de pinades eller inte är inte väsentligt i denna rättegång utan endast att ynglingen tagit livet av katterna. Detta är alltså brottet. Troligen var katterna ägda och han hade ju då stulit dom men detta är inte brottet utan att han dödat dem.
Jämför man de drygt en miljon djur som dödas genom jakt i Sverige varje år och där 100 000-talas djur skadas och plågas i timmar så anses detta helt OK.Varför? För att jakt är en tradition!
Jag är övertygad om att de allra flesta reagerar med avsky då de läser om kattmördaren men få bryr sig om de vilda djuren. Jag tycker att det är mycket märkligt. Många har naturligtvis ett förhållande till katter, många hatet dom (Yngligne?) men många älskar katter. De vilda djuren känner vi inte och det är kanske det som gör människor attityder till dem som svala eller obefintliga. Det är tragiskt men kanske omöjligt att ändra på.

Läs vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns på vår hemsida.