Jaktkritik

Som alla vet lever jag i en bubbla. När jag läser böcker så hittar jag alltid något som jag kan koppla till jakt, trots att ordet aldrig är nämt.
Nu har jag läst om Sven Lindqvists "Livsmänniskan" (Ordfronts förlag 1996). Det är en antologi som Sven Lindqvist sammanställt ur sin rika produktion. Jag anser att Sven Lindqvist är en av Sveriges få intellektuella personer. Han är nu 86 år och har inte , vad jag vet, skrivit något de senaste åren, men mycket är fortfarande intressant läsning. Hans två böcker om jord och makt i Sydamerika är nu 40 år gamla och mycket har säkert hänt men metoden att intervjua bönder, fackföreningsmän (om de tordes yttra sig), och godsägare gav en utmärkt bild hur förhållandena var. Metoden är säkert mycket användbar även idag. Även hans bok "Gräv där du står" är ju självfallet också användbar. "Reklamen är livsfarlig" (1957) är fortfarande aktuell och giltig.
Men nu till det jag kan koppla till jakt är följande: "Historien är viktig därför att resultaten
av den finns kvar. ...Det förflutna ger fortfarande avkastning. Det förflutna ger fortfarande makt."
Jag tänker på Svenska Jägareförbundets "allmänna uppdrag" som de fick 1938. På den tiden fanns knappast någon semester, endast få forskare var ute i markerna och inventerade och iakttog det vilda. Då var det naturligt att Svenska Jägareförbundet var de som hade den största kunskapen, alla fall beroende på att de var många. Idag 80 år senare att situationen annorlunda. Nu är jägarna ett fåtal i jämförelse med alla naturintresserade, ornitologer, botanister, svamp- och bärplockare och andra som vandrar i naturen. Låt jägareförbunden vara föreningar som alla andra och överför beslutanderätten och administrationen till ett statligt verk (Naturvårdsverket).