måndag 28 januari 2019

Jaktkritik

Jag fortsätter att skriva till Naturvårdsverket.

Jag är självfallet medveten om att jakttidsutredningen endast är till för att justera just tider vissa arter ska få jagas men frågan borde väckas om inte andra etiska och andra människors intressen borde diskuteras.
Jakt är ett nöje. Ingen tvingas ut i skogen för att döda djur. Vi vet genom de få undersökningar som jag refererar till nedan att 100 000-tals djur skadeskjuts. Även om de värdefulla djuren eftersökts så hittas inte alla. Vid älgjakten så eftersöktes 17% men 3% återfanns aldrig (se nedan).
De flesta andra djur sår gå med sina skador med de handikap som detta innebär. Jägarna själva anser att större skjutskicklighet erhålls då jägarexamen krävs för vapen licens. Men då 11-åringar och en jägarexamen kan klars av på tre dagar är det knappast troligt. Dödade människor i samband med jakt har under de senaste åren (2007 - 2016) legat mellan 1-2 (medel 1,4) / år vilket tyder på att hänsynen inte har blivit bättre. Skadeskjutningar borde betraktas som djurplågeri. Jakt är ju inte nödvändig. Men man skadeskjuter ju inte av vilje. (Även om jag hört att det finns jägare som skjuter på rävar så fort de ser dem; dör de är det bra, skadas de duger det också.) Man kan ta bilkörning som ett annat exempel. Alla bilförare som orsakar olyckor blir dömda i olika grad beroende på svårighetsgrad.
Der enda sättet att minska djurens lidande i samband med jakt är att minska antalet jaktbara arter. Jag har ju tidigare tagit upp de arter som inte konsumeras.
Jägarna äger inte de vilda djuren. Jakten dödar fler än 1 miljon djur varje år. Detta inskränker oss natur- och djurvänner att få se vilda djur när vi är ute i naturen. En mycket stor del av upplevelsen att vandra i naturen är just att få se fåglar och djur. En mycket liten del av svenska folket förstör alltså många människors upplevelser. Dessutom är många människor rädda för att gå ut i skogen för att plocka svamp eller bär när det är jakttider. Jägarna önskan att få många skottillfällen får inte vara ett mål.
Endast arter som ger acceptabelt med kött ska vara jaktbara.

Referenser: Englund,J.1979. Skelettskador hos räv.Svenska Jakt 1979/3. 160 - 163
Ericsson,G. & von Essen,H.2002. Moose shot at and not retrieved in Sweden. Procedings of the 24th int.congress of game biologists. 55 - 63.
von Essen,H.&Ericsson,G.1999. Älgjakten och skadeskjutningen under den första älgjaktsveckan 1998. Viltformum 2.
Jönsson,B., Karlsson,J. & Svensson,S. 1985. Bean Goose (Anser fabilis) wintering in Sweden. Swedish Wildlife Research nr 3, Vol.13.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar