torsdag 18 april 2019

Jaktkritik

Jag har en diskussion med en gammal vän som då var medlem i styrelsen då jag var ordförande i Jaktkritikerna. Hen menar att våra husdjur (kor och svin) har det sämre än de jagade djuren. Jag menar att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Som jag också framhåller är det svårt att veta om graderna skiljer sig i helvetet. Hen framhåller att många grisar inte får tillfredsställa sitt naturliga beteende då de föds upp i sterila betongutrymmen där det inte finns ens ett halmstrå. Så är det nog men vilket psykiskt lidande har grisarna då de knappast vet om något annat? Dessutom nämner hen att hönor har hängts upp i benen utan att ha varit ens bedövade och att grisar och får har sållats levande. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt och olagligt . Men människor gör misstag och det finns ingen verksamhet som är 100% felfri. Det är också mycket annat som är otillfredsställande i djurhållningen där korna i stor automatiserade hallar inte heller får sitt naturliga beteende tillgodosett. Transporterna är självklart ytterligare ett problem. Det enda vore nog att stänga alla slakterier men så länge som många vill äta kött, billigt kött, så måste de nog vara kvar. Det anses bli fler svenskar blir vegetarianer, alla fall delvis, men hur länge dröjer det innan svenskarna slutat att äta kött?
Mitt försvar för att jakten är ett större djurskyddsproblem är att jakten inte är nödvändig. Den berör endast några procent av den svenska befolkningen, den ger liten mängd kött beräknat på den hela populationen och framför allt den skadar 100 000-tals djur varje år. Många skadeskjutna djur eftersöks aldrig, t ex rävar och gäss där mellan 30 -60% av undersökta djur har hagel i kroppen och andra skador. Eftersök tar ibland många timmar då djuret för ligga i svåra plågor innan djuret kan avlivas. Eftersom 1 miljon djur dödas varje år i jakten och säkert 1000-tals djur måste eftersökas blir lidandet oerhört mycket större än de fåtal misstag som görs i slakterierna.Där anser jag att djurskyddsproblemet är mycket större i jakten än i slakten. Det psykiska välbefinnandet sett som naturlig beteende är självklart ojämförbart. Men att leva i naturen är inte helt utan problem, svält, torka, kyla, stora snömängder, stress under jakttid med hundar, skott och drevkedjor är andra stressmoment. Att leva som ett djur är ett talesätt som menar att förhållandena är ytterst torftiga och besvärliga. Så är et nog

Hur ser du på husdjurens situation i förhållande till de vilda djuren med tanke på den jakt som sker?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar