Jaktkritik

Jag håller på att skriva en bok om de kritiska förhållandena som jag anser finns inom jakten. Det blir en bok som har sin utgångspunkt från vad jag har skrivit i mina bloggar men jag har försökt att sammanföra de olika delarna till en helhet. Jag hoppas att jag lyckats.
Jag har låtit en bekant, alltså en person jag känner men inte umgås med privat, läsa ett manus och den person var vänlig nog att tycka boken var lättläst och personligt skriven. Men det finns naturligtvis kritik. I ett ämne som jakt finns det två helt skilda förhållningssätt; den jag har och den som jägare har.
När jag skriver att jakten är Sveriges största djurskyddsproblem så framhåller jägare och andra(!) att den kommersiella djurhållningen är värre. Jag brukar jämföra fängelser, tortyr och dödsstraff. Jag vet att de flesta grisar (jag diskuterar inte eko-kor och eko-grisar som jag tror de allra flesta kan anse har ett bra och naturligt liv) lever i stior där de aldrig kommer ut i friska luften men som jag förstår oftast numera får halm och bollar att sysselsätta sig med så att de inte ger sig på andra grisar och biter av svansarna på sina kamrater. Jag har svårt att tro att någon av dessa lider psykiskt då de inte vet om något annat liv. Jag tror att de som menar detta lever sig in i grisarnas situation och gör deras liv till sitt. Då är det naturligtvis outhärdligt. Jag har svårt att tro att grisarna kan tänka på ett annat liv som de aldrig sett. Korna har det bättre rent psykiskt. De får röra sig fritt. Visserligen på en begränsad yta men de kommer ut i friska luften och har mat och skydd då de känner att de behöver detta. Jah kan jämföra med de hundgårdar som många jägare har sina hundar i året om;  sommar som vinter.
Jag anser att den eventuella psykiska påfrestning som våra husdjur utsätts för är minimal i jämförelse med den tortyr som 100 000-tals djur utsätts för i jakten genom de skadeskjutningar som jakten innebär. Eftersom jakten dödar drygt 1 miljon djur varje år och skadeskjutningar är som lägst 10% så blir det oerhört många djur som blir fysiskt lidande bara för att en del personer tycker att det är ett nöje att döda djur=jaga. Hund behöver inte finnas direkt tillgänglig men ska kunna finnas på plats inom två timmar. Även om hund finns på plats bör inte eftersök påbörjas förrän efter en timme då man anser att det skadade djur lagt sig i  sk sårlega. Detta innebär att det dröjer flera timmar innan djuret kan hittas och slutgiltigt kan dödas. Detta kallar jag för tortyr. Allmän jakt är onödig. Skyddsjakt för att skydda privat egendom borde räcka.
Rätten till liv borde vara en universiell rättighet även för djuren speciellt då de flesta djuren inte konsumeras eller ger minimal med kött.
Köttkonsumtionen borde minska inte bara för klimatets skull utan för att 70% av markerna används till produktion av djurfoder. Endast 10 % av fodret blir ny energi i from att kött tex. Kan en växande befolkning på jorden ha råd med detta slöseri?