Jaktkritik

Jag har skrivit åtskilligt om jaktens största avart; skadskjutningen. Men det finns också andra mindre allvarliga men ändå avarter som borde försvinna.

En av de enklaste och därmed självklara delar av jakten som absolut måste bort är jakten på sällsyna arter. Det är framför allt fåglar det gäller. Sedan 1975 pågår en nationell inventering som visar på kraftiga minskningar av svärta och småskrak. Dessutom har tjäder och orre minskat på grund av det moderna skogsbruket. Den europeiska jägarorganisationen har tagit ställning och menar att jakt inte skall förekomma på arter som minskar. Många andra fågelarter skjuts i mycket liten omfattning som bläsand, bläsgås, sjöorre, björktrast och alfågel. Dessa arter har ingen jaktlig betydelse och borde därför omedelbart kunna tas bort ur jaktförordningen. Andra arter är små och ger mycket litet kött och av den anledningen borde slutas jagas. Kricka, vigg och björktrast är exempel på arter som inte kan ge mycket utbyte.

Andra arter som är sällsynta men ändå jagas är ju de fyra stora rovdjuren, lo,varg, järv och björn. Men där är det andra normer som gäller. De är konkurrenter till jägarna själva och skulle säker behandlas med helt andra regler om de inte konkurrerade med jägarna.

Snaror och fällor är två sätt som inte borde räknas till jakt. De är endast medel för att eliminera konkurrenter till jägarna som fällor för räv och mård. Till räven används också snaror som tillkom genom att en forskare bevisade att skadskjutningen var omfattande på räv (upp till 30%) i äldre årsgrupper. Problemet blev att hageljakten inte försvann utan endast kompletterades med snaror. Därmed vanns inget och räven fångades lättare utan med besvär med en snara. Snaran är en otäck stressfaktor för rävar då de fastnar i snaran och inte kan ta sig vidare. Ripsnaror har för många år sedan bevisats ge en mycket obehaglig död för de ripor som inte stryps omedelbart. Dödskampen kan ta många minuter. Numera kan en ripjägare åka med skoter och sätta ut 100-tals snaror och med det sättet blir ripjakten endast ett snabbt sätt att girigt skaffa sig inkomster på bekostnad av djurs lidande.

Det finns fler avarter men till dom återkommer jag i andra bloggar.

Se också hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net

Jaktkritik

Jakt med fällor
Tidigare har jag tagit upp de största avarterna inom jakten nämligen skadskjutningarna och jakten på arter som inte tas om hand utan kastas sedan de dödats.
Ett liknande problem är den fälljakt som i huvudsakligen sker på rovdjur. De arter som berörs är , mård, mink, lodjur, bäver och fotsnara för räv och ripsnara.
Som jag ser det är detta oskick med fällor inte jakt utan ett lätt sätt för jägarna att eliminera djur som de inte vill ha i sina jaktmarker. De arter som berörs mård, mink, räv och lodjur har ju ingen som helst betydelse för jägarens önskan att få kött för konsumtion. Det som berättigar fälljakten är endast möjligheten att döda konkurrenter till jägaren själv på ett så lätt och bekvämt sätt som möjligt.
Jägaren äger inte djuren som går på hans mark. Därför anser jag att alla rovdjur skall vara fridlysta och att jägaren får en rättighet att döda det överskott som blir kvar sedan rovdjuren tagit sina mycket mer berättigade delar av de djur som finns i alla våras marker. Jag tror att det är en mycket spridd missuppfattning att markägaren (jägaren) äger djuren som finns på hans mark men det är endast en förmån som markägaren har att få jaga och döda djur på mark som tillhör honom. Det är endast när djuret är dött som det tillfaller markägaren (utom statens vilt som omfattar sällsynta djur). Denna princip att det döda djuret tillfaller markägaren finns inskrivit i jaktlagen och många processer har genom åren visat att jägare som gått in på annans mark och tagit hand om ett byte har fått dryga böter.
Det enda undantaget från att fällor endast är till för att eliminera konkurrenter till jägaren är ripsnarorna. Men dessa snaror är en grym avlivningsmetod och redan på 1970-talet visade undersökningar att riporna ibland dog efter en lång (många minuters) dödskamp då snaran inte alltid drar åt som det är tänkt. Ripsnarningen måste förbjudas då den inte följer jaktlagens paragraf att "djuren inte för utsättas för onödigt lidande". För att döda ripor finns andra och troligen bättre metoder som att t ex skjuta dem och ha en hund som sedan söker upp alla de skadskjutna som följer med ripjakten. Ripsnarningen är en obehaglig metod för att på ett enkelt sätt skaffa sig ett stort antal ripor till försäljning.
Förbjud all fällfångst!
Se gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/