tisdag 29 november 2011

Jaktkritik

Ett nytt förslag till djurskyddslag har tagits fram. Alla förbättringar av djurskyddet är välkommet. Tyvärr är inte det nya förslaget tillräckligt långtgående. T ex ska inte den djupt osunda och plågsamma metoden för sterilisering av smågrisar som innebär bortskärande av testiklar inte tas bort förrän 2017. I en debattartikel tar några forskare upp att forskning på försöksdjur kommer att få fler restriktioner. Jag är dock inte oroad då många forskare alltid vill ha mer av det mesta. Men forskarna jämför laboratoriedjuren med vilda djur de påstår att människor dödar utan några moraliska betänkligheter. Självklart ska även möss som gör skada avlivas på det mest effektiva och minst smärtsamma sättet. Skulle personer döda möss och andra mindre djur på ett barbariskt sätt ska de naturligtvis också kunna åtalas och dömas för brott mot djurskyddslagen.
Men tyvärr blir detta inte fallet. I en kommentar till förslaget till djurskyddslagstiftning skriver Johannes Åman i DN (29/11) att "Med makt följer ansvar". Men han glömmer bort att människan har all makt över alla djur, även de vilda. När JÅ skriver att "Ansvaret i förhållande till vilda djur blir mer begränsat". Varför då?
I dag dödas ca 1 miljon djur i Sverige genom jakt. 100 000-tals blir dessutom skadskjutna. En mycket stor del av jakten är helt onödig. Endast älgar och vildsvin är nödvändiga att skjutas för att inte orsaka alltför många trafikskador och skador på skog och grödor. Denna minskning av jakten skulle minska skottskadorna med 80-90%. Om som JÅ skriver "Kan vi undvika att tillfoga andra onödigt lidande så bör vi göra det". Det tycker jag också.

fredag 11 november 2011

Jaktkritik

Det är svårt att göra utförliga inlägg på Facebook så därför utnyttjar jag min blogg.
De flesta människor är dåligt insatta i jaktfrågor och tycker inte att det är konstigt att jägarna jagar kråkor, trutar och andra vanliga fåglar. Många tycker att det är fula fåglar och ser dessa som icke önskvärda.
Men vad de flesta inte känner till att jakten är mycket omfattande. Totalt omfattar kråk- och måsfåglar ca 25 % av all jakt eller 230 000 fåglar! Därav är 20 000 måsfåglar och resten kråkfåglar (nötskrika 25 000, skata 50 000, kaja 50 000, kråka 85 000 och råka 5000 Jägareförbundets jaktstatistik 2007/2008 som är den senaste utgivna) .
Denna jakt sker mot all vetenskaplig kunskap. I två meddelanden från Naturvårdsverket ("Kråkans ekologi och metoder som prövats för anpassning av kråkfågelbestånd" (SNV PM 1734) och "Gråtrutens ekologi och metoder som prövats för skötsel av måsfågelbestånd" (SNV PM 1434). Båda PMen sammanfattar sina omfattande litteraturgenomgångar med att minska olägenheterna för människan är: "framför allt att den mest effektiva och långsiktiga åtgärden är att minska de födokällor, tillgängliga för fåglarna, som skaparts av människan".
Båda PMen är skrivna på 1980-talat och en del har hänt sedan dess.
Både gråtruten och fiskmåsen har minskat höggradigt signifikant sedan de årliga inventeringarna startade av Sveriges häckande fåglar (www.biol.lu.se/Zooekologi/birdmonitoring)
liksom kråka men nötskrikan endast signifikant. Då det gäller skata och kaja har ingen förändring skett.
En del som förklarar måsfåglarnas nedgång kan bero på att det kommeriella fisket har minskat och att fiskebåtarna nu inte få kasta ut rens i havet utan måste ta detta till hamn. Dessutom har alla öppna soptippar som förut fanns nu helt försvunnit. Detta har nog också drabbat kråkorna men inte kajor och skator som livnär sig på det som vi människor kastar i städer. Skulle denna renhållning bli bättre skulle säkert också dessa arter minska.
Varför den omfattande jakten fortsätter beror nog på okunskap och slentrian. Jägarna har uppfostrats med att det är viktigt att sköta den s k "viltvården".
Nu tycker jag att det är oförsvarligt och etiskt förkastligt att jaga stammar som minskar. Ingen av dessa arter är ovanligt men de finns i ett ekologiskt sammanhang och måste få finnas till för sin egen skull. Värst av allt är skadskjutningen är förödande. Det är troligt att skadskjutningen kan vara 30 %! Eftersök existerar knappast på dylika arter. De är så avskydda att många inte bryr sig utan hoppas att de kommer att dö av sina skador.
Varför jag tror att det sker på detta sätt är att jag vet att andjakt på utsatta änder endast eftersöks i viltvattnet (med hund) men de änder som lyckas skadskjutna flyga därifrån inte eftersöks. varför skulle jägare eftersöka skadade "skadedjur" när man inte gör det för värdefulla änder?
Se även: http://www.jaktkritikerna.se/
Gå med i Facebookgruppen: Jaktkritikerna

lördag 5 november 2011

Jaktkritik

Läser i Arbetaren att regeringens siffror på antalet tjuvjagade vargar ifrågasätts. Regeringen och WWF anser att det mellan 2006-2010 bara tre till sju vargar dödads illegalt. Mats Rapp vargspårare i Dalarna och Gävleborgs län säger att " ett 50-tal vargar har försvunnit de senaste sex åren bara i Dalarna och Gävleborgs län" Han anser att 77 vargar har dödats illegalt eller försvunnit på obekant sätt sedan 1997

se också www.jaktkritikerna.se
eller FB-gruppen Jaktkritikerna