Det är svårt att göra utförliga inlägg på Facebook så därför utnyttjar jag min blogg.
De flesta människor är dåligt insatta i jaktfrågor och tycker inte att det är konstigt att jägarna jagar kråkor, trutar och andra vanliga fåglar. Många tycker att det är fula fåglar och ser dessa som icke önskvärda.
Men vad de flesta inte känner till att jakten är mycket omfattande. Totalt omfattar kråk- och måsfåglar ca 25 % av all jakt eller 230 000 fåglar! Därav är 20 000 måsfåglar och resten kråkfåglar (nötskrika 25 000, skata 50 000, kaja 50 000, kråka 85 000 och råka 5000 Jägareförbundets jaktstatistik 2007/2008 som är den senaste utgivna) .
Denna jakt sker mot all vetenskaplig kunskap. I två meddelanden från Naturvårdsverket ("Kråkans ekologi och metoder som prövats för anpassning av kråkfågelbestånd" (SNV PM 1734) och "Gråtrutens ekologi och metoder som prövats för skötsel av måsfågelbestånd" (SNV PM 1434). Båda PMen sammanfattar sina omfattande litteraturgenomgångar med att minska olägenheterna för människan är: "framför allt att den mest effektiva och långsiktiga åtgärden är att minska de födokällor, tillgängliga för fåglarna, som skaparts av människan".
Båda PMen är skrivna på 1980-talat och en del har hänt sedan dess.
Både gråtruten och fiskmåsen har minskat höggradigt signifikant sedan de årliga inventeringarna startade av Sveriges häckande fåglar (www.biol.lu.se/Zooekologi/birdmonitoring)
liksom kråka men nötskrikan endast signifikant. Då det gäller skata och kaja har ingen förändring skett.
En del som förklarar måsfåglarnas nedgång kan bero på att det kommeriella fisket har minskat och att fiskebåtarna nu inte få kasta ut rens i havet utan måste ta detta till hamn. Dessutom har alla öppna soptippar som förut fanns nu helt försvunnit. Detta har nog också drabbat kråkorna men inte kajor och skator som livnär sig på det som vi människor kastar i städer. Skulle denna renhållning bli bättre skulle säkert också dessa arter minska.
Varför den omfattande jakten fortsätter beror nog på okunskap och slentrian. Jägarna har uppfostrats med att det är viktigt att sköta den s k "viltvården".
Nu tycker jag att det är oförsvarligt och etiskt förkastligt att jaga stammar som minskar. Ingen av dessa arter är ovanligt men de finns i ett ekologiskt sammanhang och måste få finnas till för sin egen skull. Värst av allt är skadskjutningen är förödande. Det är troligt att skadskjutningen kan vara 30 %! Eftersök existerar knappast på dylika arter. De är så avskydda att många inte bryr sig utan hoppas att de kommer att dö av sina skador.
Varför jag tror att det sker på detta sätt är att jag vet att andjakt på utsatta änder endast eftersöks i viltvattnet (med hund) men de änder som lyckas skadskjutna flyga därifrån inte eftersöks. varför skulle jägare eftersöka skadade "skadedjur" när man inte gör det för värdefulla änder?
Se även: http://www.jaktkritikerna.se/
Gå med i Facebookgruppen: Jaktkritikerna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker det är helt vanvettigt att dessa fåglar jagas och skjuts utan att jägarna straffas, även andjakt borde förbjudas. Jag får inte rädda och hjälpa ett skadat djur även om jag har kunskapen, mer än 48timmar många djur behöver längre tid och i england med fler länder finns viltsjukhus och lättare att bli viltrehabiliterare, men i Sverige går all ut på att döda djuren, trots att de skulle kunna räddas. Min farfar hade en tam korp som bodde hos honom på Dalarö, på den tiden var det ingen som lyfte ens på ögonbrynt, man tyckte bara det var häftigt och den fågeln blev 20 år, så inte mådde den dåligt av sitt liv hos farfar, tror inte många korpar blir 20 år i det vilda, med alla skjutgalena jägare i skogen. Har inget till övers för dessa människor och tycker bara det är bra när dom lyckas "träffa" varandra under. jakten
SvaraRaderaI höst har en moderat riksdagsledamot motionerat för en minskad fågeljakt. Så här skriver hon bl.a.
SvaraRaderaFöljande arter bör fredas från jakt för att de har en marginell betydelse som jaktbyten och/eller inte tas tillvara vid jakt och för att de har små eller minskande populationer: (inom parentes anges antal dödade/år): bläsgås, alfågel, sjöorre, småskrake samtliga (< 100), bläsand (300), björktrast (700), morkulla (1 600), rapphöna (2 300), storskrake (2 500), sädgås och vigg (3 000) samt ejder (6 000).
En del arter ses som enbart skadedjur och dödas i relativt stor omfattning. Det är i huvudsak mås- och kråkfåglar samt skarv. De måsar som jagas är gråtrut (13 500), fiskmås (10 000) och havstrut (2 600). Av dessa minskar gråtrut och fiskmås signifikant.
Bland kråkfåglarna jagas kråkor, kajor, skator, nötskrikor och råkor tillsammans nästan 230 000 djur. Kråkan är en art det inte går bra för. Den har nästan upphört helt att flytta ut vid Falsterbo och i Danmark övervintrar allt färre. Nötskrikan fortsätter också att minska och det är högst tveksamt om den gör någon som helst skada.
Det skulle behövas minst 175 till sådana som hon i riksdagen då skulle mycket av djurplågeriet utplånas.