torsdag 25 juni 2015

Jaktkritik

Nästa år har jag varit medlem i Sveriges ornitologiska förening (SOF)  i 60 år. Jag har alltid tyckt att SOF haft en bra jaktpolicy. Tyvärr tycker jag att föreningen inte agerar tillräckligt mycket utåt och t ex uppvaktar regering, riksdag, Naturvårdsverk,länsstyrelser eller kommuner. Glädjande nog gör många regional/lokala ornitologföreningar stora insatser för fågelskyddet i sina områden men jag skulle gärna se ett större engagemang från riksföreningen. Riksföreningen har ju avlönade tjänstemän och de borde ha all tid till att framföra föreningens syn på jakten på fåglar.
Alltnog i senaste numret av SOF:s tidskrift "Vår Fågelvärld" tas ett par exempel upp då jaktens avarter inom fågelvärlden. En artikel tar upp den blyförgiftning som många rovfåglar utsätts för då de äter skadskjutna djur eller äter tarmpaket som jägarna  inte grävt ner sedan de dödat djuret. I artikeln tar man upp den finska undersökningen av döda havsörnar som visar att 25% av de funna örnarna har dött av blyförgiftning. Det finns en exakt lika undersökning från Sverige men av någon underlig anledningen skrivs det inhet om den. Artikeln förordar att bly ammunition ska förbjudas och att endast stålkular ska användas. Som författaren framhåller är detta inte populärt bland jägarna då deras bösspipor slits och vapnet blir mer eller mindre odugligt för jakt. Ett mycket större problem ser jag i att stålkulor är lättare och hagelsvärmen sprids mycket mer och att om fåglarna inte skurs på nära håll så får man mycket fler skadskjtningar. Nän man för många år sedan fann att många sädgäss hade skadeskjutits och hade många blyhagel i kroppen ville SOF att gåsjakt skulle ske med kula. Men jägarna motsatte sig detta då risken för att kulan skulle hamna långt bort och skada människor och egendom. Mitt förslag är att förbjuda all fågeljakt. De eventuella fåglar som gör allvarlig skada kan skyddsjagas och skrämmas bort från eventuella grödor.
Den andra artikeln tar upp den infekterade striden om storskarven framför allt i Stockholms skärgård. Här gör Stockholms ornitologiska förening ett jätta bra jobb. När länsstyrelsen ger tillstånd får de Naturvårdsverket att inhibera "skyddsjakten". I skarvfråga liknar positionerna den med vargar. Fiskare/fritidsfiskare ondgör sig över skarvkolnierna och anser att fisket på grund av fåglarna försämras kraftig vilket inte har kunnat vetenskapligt beläggas. Tyvärr tar vissa personer saken i egna händer och tjuvjagar och förstör skarvkolonierna. Jaktbrott har en hög straffskala men även då personer som tjuvjagar är kända har inet polisanmälan lett till några åtgärder. Men det är ju allmänt bekant att polisen inte klarar sina uppgifter och även allvarliga brott mot människor, knarkhandel och ekonomiska bedrägerier har låg uppklarningsprocent. Tyvärr!

Läs vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns på vår hemsida.





måndag 15 juni 2015

Jaktkritik

För några dagar sedan skrev jag om några vetenskapliga uppsatser som jag hittat i Journal of Wildlife Management. I min förra blogg så tog jag upp de uppsatser som behandlade eliminering av predatorer för att få fler djur (hjortar och änder) att bli fler.
Jag glömde då en uppsats. Den behandlar just eliminerande av predatorer för att öka överlevnaden av honor och ungar av änder. Under 2005- 2008 studerade de häckande par i sex områden (93,2 km2 stora) där predatorer skjutits bort och fyra lika stora områden är ingen predatorkontroll gjorts i North Dakota. Slutsatsen blev :"In contras to previous studies, we found limited and equivocal evedence that breeding kopulations increased following predator management." Alltså meningslös att eliminera predatorer. (Vol.77(4) 2013)

Två uppsattes behandlar troféjakt.
Den först diskuterar jakt på "Bighorn sheep" (Ovis canadensis). Man har haft olika restriktioner vid jakten och slutsatsen blev att man borde skydda hanar med större tidigare horttillväxt och tilldela skyddade områden för att kvarhålla genetisk mångfald för att reducera negativa effekter av jakten.

Den andra uppsatsen studerade hornstorlekar på Vitsvanshjort (Odocoileus virginianus). I ett fall genomfördes ett avelsprogram för större hornstorlek. Efter åtta år hade hornstorleken ökat med i genomsnitt 92,3 cm (48,5 - 97,7) motsvarande 3,2 AP= Antler points (2,2 - 4,3). Detta jämfördes med ett 20 års program där jägare syftade till att genom jakten öka hornstorleken. Detta visade sig vara ineffektivt. då hornstorleken och ökade bara med 0,1 - 0,9 AP. (Vol.76(1),2012). Detta resultat förvånar mig inte eftersom jag har arbetat med kvantitativ genetik. Det går inet att se utan men måste mäta den karaktär man vill avla på. För många år sedan läste jag en uppsats som kom fram till samma resultat som gällde kronhjortar i Polan.
Blyammunition orsakar blyförgiftningarna hos rovdjur som äter skadskjutna djur och/eller tarmpaktet som lämnas efter att djuret dödats. Grizzlybjörnar (Ursus arctos)(82 ex) (samma art som vår brunbjörn) visade blynivåer på median 4,4ug/dl (1,1-18,8). Svartbjörn, varg och puma hade låg nivåer. Grizzlybjörnen har högre nivåer än än vad som anses säkert för människa. Varifrån blyet kommer är oklart då blynivåeran inte ökar under hösten då jakten sker. (Vol.76(3), 2012)

I Tyskland undersöktes havsörnar. 126 döda havsörnar undersöktes på deras maginnehåll. Man fann blyfragmant i maginnehållet då maginnehållet innehöll kött av jaktbart vilt. (Vol.77(1),2013). Tyvärr finns inga vården på blynivåer hos havsörnarna men svenska och finska havsörnar visar dödliga nivåer i 25% av fallen då döda havsörnar analyserats.

Rödhöna (Alectoris rufa) jagas i Spanien ända till slutet av februari. Detta anses innebära att arten jagas under sin reproduktionstid vilket EU inte tillåter. Uppsatsen studerar häckningens början och finner att den börjar de 10 sista dagarna i januari och författarna föreslår att jacken slutar den sista januari för att tillfredsställa EU:s direktiv. (vol.76(4),2012).

Vårjakt på snögås (Chen caerulescens) tillåts i USA för att minska antalet. I uppsatsen studeras om jakten påverkar fåglarna negativt. Man undersökte både snögås, bläsgås (Anser albifrons) och stjärtand (Anas acuta). Man fann fettinnehåller minskade med 25% (57g) på 170 snögäss under jaktsäsongen. Hos bläsgässen som inte jagades men fanns i jaktområdet med 24% (76g). Hos stjärnänderna sågs bara små skillnader. Denna effekt att vårjakten stör upplagringen hos bläsgäss kan ha negativa effekter på gässens reproduktion måste ta på allvar vid beslut om vårjakt på snögäss. (Vol.Troféjakt, bly76(7), 2012)

.

fredag 12 juni 2015

Jaktkritik

Jag skrev för någon vecka sedan om artiklar från Joutnal of Wildlife Management och nu har jag läst ytterligare några årgångar. Det tar sin tid att läsa artiklarna då det finns andra studier som inte berör jakt men som är intressanta att läsa. Titta själv. Du hittar säkert något du är intresserad av.
Jag har hittat ganska mycket material så jag tänkte dela upp det hela i två bloggar. Den här första kommer att ta upp eliminerande av rovdjur och andra predatorer.
Den första undersökningen diskuterar prärievargens (Canis latrans) inverkan på gaffelantilop och svartsvans hjort i Wyoming och Utah under två år. Området var uppdelat i 12 delar och var tillsammans mer än 10 500 km2. Gaffelantiloperna ökade sin produktion mätt som kalvar per vuxen hona och det var också ett positivt samband mellan eliminerande av prärievargar och gaffelantilopens produktion men inte signifikant. Svartsvans hjorten påverkades inte av prärievargens eliminering. Att döda prärievargar på vinter och vår var effektivare än att döda dem på sommar och höst. (Vol.75(4), 2011)
I en annan artikel undersöks kalvöverlevnaden för vitsvanshjort i South Carolina med avseende på prärievargens predation på kalvarna. 37% av kalvarna togs uppenbarligen av prärievargarna men det kunde vara t o m 80%. Bobcats tog mellan 7 - 9%. De jaktlicenser som nu ges är inte hållbara på sikt med de förluster som rovdjuren åstadkommer. (Vol.76(7) 2012).
Den reduktion av vitsvanshjort i södra USA av prärievargar kan dock motverkas av att jakten inte skjuter vuxna honor. (vol.78(4), 2014).
Ytterligare en uppsats tar upp vitsvanshjortens överlevnad då prärievargar finns i området. Under fyra år studerades kalvöverlevnaden och sedan under tre år då intensiv prärievargsjakt skedde i tre 32km2 stora områden. under dessa år dödades 474 prärievargar eller 1,6 per km2. Denna jakt reducerade prärievargarna med 78%. Trota att man fick ökad överlevnad av kalvarna efter att prärievargar hade skjutits bort men var inte långvarig och författarna anser att borttagande av prärievargar inte är tillräckligt effektivt för att motverka en minskning av vitsvanshjortarnas populationer. Liksom i den förra uppsatsen anser de att en reduktion av jakt på vuxna honor är en bättre väg att gå.
En studie på gräsänders häckningsresultat då predatorer jagades bort fann att 1,4 - 1,9 fler bon överlevde per år då pedatorerna dödades. 245 predatorer (i abstrakt framgår det inte vilka) dödades i genomsnitt i varje av sju områden som var 93,2km2 stora. I kanterna på områdena är predatorer dödats var bo-överlevnaden inte lika stor.(Vol.74(1) 2010).
När andra studerar inte bara bo-överlevnaden utan dokumenterar hut många som kommer ur boet (pre-fledging) så fann man att honor i områden där predatorer dödats tillförde 140 fler änder av båda könen i förhållande till de andra områdena. Eftersom det är enkostnad för att skjuta bort predatorer så kostade varje ytterligare and 774,25 dollar eller med ca 600 kr med drygt 8 kr i växelkurs. Författarna anser att att detta inte är en genomförbar strategi för att öka gräsänders antal.

Läs vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns på vår hemsida.

måndag 1 juni 2015

Jaktkritik

I gårdagens blogg skrev jag om jaktens påverkan på populationer  och diskuterade begreppet additivitet. Jag har aldrig funnit någon studie som visar att jakt inte skulle vara negativ för det jagade djurets kopulation. Men några gånger finner man ingen additivitet ofta beroende på små stickprov eller dåligt utförda studier.
I dag ska jag fortsätta m,ed att sammanfatta ytterligare några sammanfattningar från tidskriften  Journal of Wildlife Management.
Det finns en del studier om rovdjurens påverkan på viltet.
I en uppsats från Kanada har man skjutit bort predatorer (ej angina i abstract) i fyra områden och låtit predatorerna vara kvar i fyra andra och studerat överlevnaden av gräsandsungar under två år. Man fann att att överlevnaden var store i de områden som predatorerna skjutits bort 0,573 mot 0,357 i de andra områdena. Man redovisar 90% konfidensintervall av någon anledning då 95% intervall är regel. 90% intervall är kortare och jag kan misstänka att 95 procentiga intervaller inte gav den signifikant som man ville uppnå. Tyvärr går det inte att kontrollera då varken antal eller varians anges i "abstract".  Förutom detta kan studien kritiseras då vi inget vet om likheten mellan de olika områdena. Vid Kvismaren gjordes ett försök för flera år sedan då man sköt bort kråkor ur ett område som man innan dess hade inventerat. Bortskjutningen visade att området invaderades av ungkråkor som hållits borta av de revirhävdande kråkorna och dessa ungråkor gjorde större skada än de revirhävdade hade gjort vilket man fann efter en ny inventering. Detta vet vi alltså inget om i det Kanadensiska fallet.

I norde har man studerat lodjurens predation på får. Norge har en stor frigående fåravel som gör det mycket lättare för lodjur att angripa och döda får. Under sju år  Man fann att förlita av får berodde på populationsstorleken av lodjurspopulationen.  Men man ansåg att nyttan (benefit) var liten (13 får per lodjurshane och 2 får per hona). Slutsatsen blev att lodjurspopulationen måste reduceras väsentligt för att prestationsminskningen skulle vara påtaglig. (Vol.69(3), 2005)

I en studie från Sverige undersökte man rådjurskidens överlevande å rävskabben härjade under 1980- och 1889-talen. 88% av den kända dödligheten hos kiden berodde på råvara. Predationen var starkt korrelerad med rävfrekvensen. Man kan se på de publicerade avskjutningsantalen som Jägareförbundet tagit fram att antalet skjutna ärver på 1970-talen var drygt 70 ooo minskade sakta under 1980-talen för att vara som minst 1989/1990 då 18 500 rävar sköts. Därefter ökade antalet rävar igen för att på 2000-talet uppnå det äldre avskjutningstalet på 70 000 rävar per år. Avskjutningen av rådjur har under alla år som Jägareförbundet redovisat avskjutningen ökat. På 1970-talet sköts ca 65 000 rådjur och på 1980-talet fördubblades detta antal. Maximum inträffade 1994/1995 då nästen 300 000 rådjur sköts. En långsam nedgång följde och är nu på 2000-talet nere i ca 110 000 per år. Slutsatsen som författarna gör "..en grundlig rävjakt kommer mest troligt att resultera i större kidöverlevnad och större möjlighet för rådjursjakt. ". (Vol.69(3) 2005). Nu är det ju så att jägarna inte äger djuren och skall därför inte bestämma hur en svenska faunan ska vara sammansatt.

I en annan svensk undersökning studerades björnjakt beroende på kön och ålder vid olika jaktsätt. Något fler hanar än honor sköts och ålgjägare sköt något fler unga björnar än de som enbart jagade björn. Åteljakt skilde sig inte från den andra jakterna. Författarna framhåller att demografiska skillnader är viktiga att beakta vid jakten av björn. (Vol.72(1), 2008)

Blyförgiftning är vanligt hos rovdjur då de äter skadskjutna djur som jagats med hagel och då änder äter hagel i vattnet i tron att de är grus som de behöver för att smälta föda. I USA finns viltvård i form att jakt på prairiehundar. Prairiehundarna skjuta med kula som splittras eller med icke-splittrande ammunition. Den splittrande ammunitionen gav många små bitar av bly i kroppen och var lätta för rovdjur att få i sig då de åt av dessa kadaver som oftast fick ligga kvar på marken. (Vol.71(1), 2007)

Läs vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns på vår hemsida.