fredag 25 december 2015

Förra söndagen den 20/12 hörde jag på Filosofiska rummet i P1. Progra,rubriken var ”Att äta djur”. De som var inbjudna var en djurrättsaktivist, en sociolog inriktad på djurrättsfrågor och en bonde som födde upp ekilogiska grisar. Dessutom intervjuades en djurrättsfilosof från Australien dr Brandel.Mycket av diskussionen handlade om det är rätt att döda djur.Djurrättsaktivisterna ansåg inte det men som bonden påpekade att då, vegetarianer accepterar ägg- och mjölkprodukter, så måste tjurkalvar och tuppar dödas eftersom de inte tillför något utan bara blir en kostnad. Detta är inte sant eftersom köttet av dessa inte kastas utan blir hund- och kattfoder (tuppar) eller tjurkalvarna  säljs byrt som kalvkött. Jag som är vetegarian kan dock hålla med om att jag stöjer indirekt köttkonsumsionen med att äta mjölk- och äggprodukter. Detta är inte nödvändigt då det finns t ex havremjölk och grädde. Förmodligen finns det vetetariska ostar även om jag aödrig sökt efter dessa. Min äggkonsumsion är ytterst begränsad pch jag skulle lätt kunna avstå dråm de pajar med ägg som jag inbland stoppar i mig. Jag kan alltså inte se att det finns mågot som helst skäl till att föda upp djur för att äta upp dem. Ett argument som jag brukar framhålla varför jag är vetegarian är att djurhållningen är starkt klimatpåverkande. Kor utsöndrar stora mängder metangas som är en stark bidragande orsak till jordens uppvärmning och i hög grad ökar koldioxidens klimateffekter. För uppfödning av grisar används produkter som människan skulle kunna äta direkt som korn, majs och potatis. Eftersom endast en tiondel av energin i vegetarierna tas upp i djurkroppen och blidar musklar som kan ätas blir det stora förluster vid omvandligen. I programmet diskuterade också några mer filosofiska frågar som om det kortare liv som djuren som slaktas är ett större lidande än den njutning som människor upplever vid ätandet av kött. En i min mening ointressant och irrelebant fråga eftersom den aldrig kan få ett svar som accepetras av alla. Dessutom om ett kort liv är båttre än inget alls. Filosofen menade att det inte går att jämföra icke existens med liv. Men jag tycker att ett liv är bättre än inget. Tänk om jag inte blivit till. Tänk om jag dött i tidig ålder. Sist i programmet togs frågan upp om inte djurhållningen kunde liknas med de argumnet som man använde för slveriet under 1600 och 1700-talet. Frågon blev inte klart belyst men jag tycket arr man kunde hänvisa till Peller SAtrindlunds bok ”Jordens herrar” som på ett mycket pedagogiskt sätt går igenom alla argument för slaveriet också framhålls då det gäller vår djurhållning. Läs boken!Men några inslag i programmet anser jag stötande. Bonden påstod att Peter Singer ansåg att barn och handikappade är mindra värda än många djur. Men när jag läst Singer som tar han och diskuterar argumnetet som många dramför att att moraliskt kunna döda djur att djuren är mindre intellegenta och har minsde förmågar att tänka sramåt. Men eftersom många människor som barn och vissa förståndshandikappade har mindre förmågar än många djur så håller inte detta argument. Alltå trärv om än vad bonden framhöll. Att bonden också drog upp att dödandet av sjuka djur och var ett problem likvärdigt som att döda ett friskt och ungt djur var endast beklagligt. Lidande som är obotligt kan aldrig accepteras. Detta anser jag även borde tillfalla en mänsklig rättighet. Varför måste svenskar åka till Schweiz för att slippa ett lidande i livets slutskede?Att äta djur är problematiskt och jakten som aldrig berördes och som ofta framhålls av jägarna som det mest ekologiska där djuren fått leva under de mest ideela förhållanden har sina 100 000- tals skadskjutning och 350 000 fullständigt onödiga dödande den s k viltvården att förkalra.Läs vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns på vår hemsida.


söndag 20 december 2015

Jaktkritik

För några dagar sedan såga jag ett inslag på Rapport om den misshandel som travhästarna på våra travbanor utsätts för. Fler än 1000 kuskar bönfalls för att de piskat sina hästar alltför hårt. Man kan ju tänka sig att några travkuskar oftare misshandlar sina hästar än andra men med de tydligen låga bötesbeloppen som utdelas fortsätter kuskarna detta djurplågeri. Varför gör man inget åt denna utbredda misshandel och djurplågeri? Ett sätt borde vara att förbjuda piskor och ett annat att förbjuda travtävlingar överhuvud taget. Men det är väl för stora pengar för att det ska vara möjligt. Ett annat sätt som jag hört lanseras är att göra virtuella travlopp där det endast är slumpen som abgör vilken "häst" som vinner. Man skulle nog kunna göra det mer sofistikerat med att sätta olika rekordtider och antal vunna lopp på de olika hästarna för att få större likheter med de verkliga förhållandena.
Men jag underar också varför olika djurslag ska behandlas så olika. I travsammanhang så finns det ju uppenbarligen reglera för kuskarna och överträdelser beivras även om gränsen är för tänjbar. Men hård piskning bedöms som djurplågeri till skillnad från skadskjutning som borde vara minst lika stort djurplågeri som denna piskning.
All djur är lika känsliga och skarpskjutning är oftast mer smärtsamt som piskning. När kommer det till allmänhetens kännedom att jakt är vårt största djurskyddsproblem?

Läs vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns på vår hemsida.

onsdag 16 december 2015

Jaktkritik

Jag är ju pensionär och ett sätt att fördriva tiden är att läsa. Jag söker inte böcker som handlar om jakt eller kritik av jakt utan jag läser mycket brett, romaner, biografier, fackböcker mm.
Nu senast har jag läst ett antal klassiska novellsamlingar.
Katherine Mansfield (1888 - 1923)  var född på Nya Zeeland men gick i skola i England och återvände dit och bodde där hela sitt vuxna liv.
Hon är en skicklig författade som skildrar och skapar stämningar. De nära 100 åriga novellerna skildra naturligtvis en annan tiden vi människor är ju lika.
Det finns inga noveller som ens antyder jakt men däremot en novell som grep mig mycket. Den heter "Kanariefågeln" och berättar om en kvinna som köper en kanariefågel. Fågeln kommer att betyda mycket för kvinnan och hon sköter den exemplariskt och gläds då hon ser fågeln bada och då hon hör dess sång och hur om tycks uppmuntras av de ljud som fågeln ger ifrån sig.
När fågeln dör grips hon av en stor sorg och saknad.
Jag tror att de flesta som ägt ett sällskapsdjur känner somna saknad och jag vet att hund- och kattägare gråter då de inser att hunden/katten är så sjuk att den måste avlivas.
Det är därför helt främmande för mig har jägare som ju ofta är hundägare så likgiltigt kan gå ut i skogen och döda levande varelser. Många gångar skadar de djuren innan djuret får det dödande skottet i sig. Jag tror att jakt och dödande avtrubbar de människor som bedriver denna verksamhet. Man ser inte djuren som levande individer utan bara som ting.
Det finns ju människor som begår grymma handlingar mot sin artfränder men jag tror att de flesta anser de indoktrinerade eller "sjuka" i  en vid bemärkelse. Men jakt är ju enbart ett nöje och en hobby så varför bedriva en sådan våldshandling?

Läs vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns på vår hemsida.

tisdag 8 december 2015

Jaktkritik

Jag hörde för några dagar sedan att samerna vill jaga i Sareks, Stora sjöfallets och Muddus nationalparker. Samarna har tydligen ett avtal med staten om att få jaga i renbetetsområderna men avstått detta av någon anledning som inte framgick i inslaget. När detta avtal ingicks framgick inte heller. Jag kan tänka mig att det var länge sedan då jakt var en nödvändighet för samerna att klara sin försörjning, Det är inte för inte att det hetat "fattiglagg". Det var ett tufft liv som många samer hade förr i tiden för att kunna leva på din renskötsel. Då var det nödvändigt att komplettera sina inkomster t ex med jordbruk som många skogssamer hade.
I dag är det annorlunda och alla näringar ska klara sig på egen hand. Ett exempel på detta är ju t ex mjölkbönder vars antal snabbt minskar. Jakt för samerna måste anses som för alla andra vara en hobby och ett nöje. Där för bör inte samerna tillåtas jaga i nationalparkerna.
Jag har några gånger skrivit om mina upplevelser i Sarek och de oförglömliga mötena med de ståtliga äglar som kan stå helt orädda 10 m i från en och glo. Tänk om hela Sverige skulle ha en sådan älgstam orädd och fullvuxen!
De naturupplevelser som man kan ha i våra nationalparker får inte förstöras. Låt de sista orörda områdena vara kvar där alla djur får leva sina liv utan skräck och förstörelse.
Samerna borde lägga sin energi på att få bort den fria fjälljakten som ju verkligen inskränker deras rätt att jaga i sina renbetesområden och inte komma och klampa in i nationalparkerna.

Läs vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns på vår hemsida.