Jaktkritik

Jag är ju pensionär och ett sätt att fördriva tiden är att läsa. Jag söker inte böcker som handlar om jakt eller kritik av jakt utan jag läser mycket brett, romaner, biografier, fackböcker mm.
Nu senast har jag läst ett antal klassiska novellsamlingar.
Katherine Mansfield (1888 - 1923)  var född på Nya Zeeland men gick i skola i England och återvände dit och bodde där hela sitt vuxna liv.
Hon är en skicklig författade som skildrar och skapar stämningar. De nära 100 åriga novellerna skildra naturligtvis en annan tiden vi människor är ju lika.
Det finns inga noveller som ens antyder jakt men däremot en novell som grep mig mycket. Den heter "Kanariefågeln" och berättar om en kvinna som köper en kanariefågel. Fågeln kommer att betyda mycket för kvinnan och hon sköter den exemplariskt och gläds då hon ser fågeln bada och då hon hör dess sång och hur om tycks uppmuntras av de ljud som fågeln ger ifrån sig.
När fågeln dör grips hon av en stor sorg och saknad.
Jag tror att de flesta som ägt ett sällskapsdjur känner somna saknad och jag vet att hund- och kattägare gråter då de inser att hunden/katten är så sjuk att den måste avlivas.
Det är därför helt främmande för mig har jägare som ju ofta är hundägare så likgiltigt kan gå ut i skogen och döda levande varelser. Många gångar skadar de djuren innan djuret får det dödande skottet i sig. Jag tror att jakt och dödande avtrubbar de människor som bedriver denna verksamhet. Man ser inte djuren som levande individer utan bara som ting.
Det finns ju människor som begår grymma handlingar mot sin artfränder men jag tror att de flesta anser de indoktrinerade eller "sjuka" i  en vid bemärkelse. Men jakt är ju enbart ett nöje och en hobby så varför bedriva en sådan våldshandling?

Läs vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns på vår hemsida.