måndag 25 september 2017

Jaktkritik

I går hörde jag på radion att Jägareförbundet skulle "utrota" minken i Luleå skärgård. Det är naturligtvis en lögn. När de minkar som jägarna lyckas döda kommer ny minkar dit. I ett försök att utrota kråkor vid Kvismaren för många år sedan visade det sig att området invaderades av mängder av unga kråkor som hållits borta av de revirhävdande kråkorna som skjutits bort. Resultatet blev alltså sämre efter "utrotningen". Resultatet blir troligen lika här.
Nu skulle det användas "automatiska" fällor. Fällorna skulle inte behövas kontrolleras utan minken skulle dödas emn sedan skulle kroppen falla ner på marken och ätas upp av kråkor, trutar och andra som gav sig på as. För det första anser jag att inga fällor skulle få användas. Fällor har visat sig som rena tortyrredskap och orsakar inte bara de djur som ska fångar stort lidande (se de undersökningar jag refererat till i tidigare bloggar om lodjur) men också inte bara fångar de avsedda djuren utan också andra som inte är tillåtna. För det andra fungerar troligen inte dessa "automatiska" fällor. Inga fällor är 100%:iga och många minkar kommer att plågas till döds. Detta är djurplågeri men ingen kommer att åtalas då ingen kommer att  observera djurets dödskamp. För det tredje kommer inte detta sätt att "utrota" minken i skärgården. I ett försök utfört av Upplandsstiftelen i norra Uppland visade det sig att fällor var helt otillräckliga för att få bort minken från skärgårdsöarna. Det enda som hjälpte var att ha hund som kunde nosa upp minkar som gömde sig under stenskravel och andra gömställen. Men detta arbte måste fortgå kontinuerligt vilket kräver stora insatser som knappast någon vill betala för.
Minken finns i Sverige och kommer att så förbli. Men på vissa skärgårdsöar kan det vara berättigat för att skona fågellivet att se till att minken inte kan härja på dessa öar. Men då krävs just specifika insatser på dessa områden och detta måste ske då så erfordras. Inget annat är möjligt vad än jägarna tro sig kunna åstadkomma.

Köp och läs boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

lördag 23 september 2017

Jakkritik

Jag håller fortfarande på att förbereda mitt föredrag på Nordens Ark den 21 oktober. Det är rovdjursföreningen som anordnar detta symposium (med flera föredragshållare).
Mitt ämne är förstås jakt och rovdjur. Tyvärr är jakten hänsynslös med 10 - 15 % överdödlighet i form av licensjakt, skyddsjakt plus de djur som dör i trafiken och i tjuvjakten. Naturligtvis är tjuvjaktens numerär okänd men vissa beräkningar har gjorts. Genom de märkningar av individer kan man uppskatta alla de som inte återfinns på ett naturligt sätt. Olle Liberg (Grimsö) beräknar t ex antalet lodjur som dödas illegalt till lika många som dör i trafiken alltså 25 - 35 stycken per år. De uppgifter jag fått fram när det gäller björnar är från slutet av 1990-talet alltså för 20 år sedan. Då bedömdes antalet var ca 40 stycken eller lika med de som sköts legalt enligt uppgifter som Brottsförebygganderådet anger. För vargar och järvar hittar jag inga uppgifter.
Jag har inga möjligheter att yttra mig om järvens negativa påverkan på renskötseln. Det enda jag hört och läst mig till är att järven är en dålig jägare och lever huvudsakligen på kadaver. Förr i tiden framför allt från renar rivna av varg men nu för tiden från lodjur. Järven kan dock när skaren håller för järven men inte för renen orsaka rena massakrer på ren. Hur ofta detta tillstånd råder vet jag inte men det är säkert mycket slumpartat. Samer framför allt i Norrbotten tillåts skyddsjaga ca 20 järvar per år. Det är enligt uppgifter från Viltskadecenter ca 2% av hela stammen på 900 - 1000 djur.
Järven ökar sin utbredning och ynglar både i Hälsingland och norra Värmland där järven knappast kan göra någon skada. Förmodligen är tjuvjakten omfattande men som vanligt okänd.
I mitt sökande på nätet gar jag funnit ett par intressanta uppgifter om järven. I SVA:s sensate rapport talas det om att en järv körs över och dödats utanför Mariefred. Denna uppgift tog jag som en slumpartad händelse som att enexotisk fågel uppenbarar sig i Sverige. Men till min förvåning hittar jag en notis i Svensk Jakt (som jag inte läser) då jag letar efter en bild på en järv att ytterligare en järv har trafikdödats i närheten av Mariefred (Läggesta). Finns det järvar i Sörmland?

Köp ock läs boken "Jaktrkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida : www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

torsdag 14 september 2017

Jaktkritik

För en tid sedan fick jag en bok av en god vän som är boksamlare. Han hade fått tag i en bibliografi om jaktlitteratur. Boken kom ut 1960 och sammanställningen av jaktlitteratur är gjord av Richard Kjellberg och omfattar över 2 200 verk. Kjellberg var en ivrig jägare men också samlare av jaktlitteratur som amatör.
I sin sammanställning som är mycket gedigen har också Kjellberg delat upp sitt material i olika ämnesområden. Där finns bl a rubriken "Etik, filosofi och jaktkultur". Den rubriken samlar 220 olika uppsatser. Det värdefulla med Kjellbergs sammanställning är att han också ger en god sammanfattning av uppsatsernas innehåll.
Den första uppsatsen är från 1676 och tar upp en avhandling som diskuterar bestämmelser och jakt och andra äldre avhandlingar är mer beskrivningar av rätten för olika jaktsätt.
Men "Inget nytt under solen" och redan 1773 finns en artikel i "Landt-Nöjet" och hur ett sällskap diskuterar jakt och  slutar med "... nöjesjakten är ett orättmätet krig då vapnen endast vänds mot värnlösa. Men nöjesjakt vanhedras mänskligheten".
De flesta artiklarna, uppsatserna och böckerna är dock inte kritiska utan är böcker om jakt som en någon del tar etik som omfattar "hänsyn" till det vilda. Många artiklar kommer från Djurvännernas Tidning  (t ex från 1898) som fördömer jakt för nöjes skull. En person som ofta förkommer i skrifterna är Hugo Samzelius som tidigare varit jägare men blivit en stor djurvän och också skriver i Djurvännernas Tidning.  1910 fördöms grytproven som grymma mot både hund och provdjuret som djurplågeri. Men än är inte grytproven förbjudna! Men i tidningen Djurskyddet (1912) kan jakten försvaras som "människan till nytta".  I "Djurens rätt" 1926 förekommer "Front mot nöjes. och okynnesjakt".  1930 skriver Axel Munthe (som jag skrivit om flera gångar) i Djurens Rätt om "En djurväns tankar om jakten".  1940 skriver Lizzy Lind av Hageby om "Nöjet att döda"- Jag har tidigare skrivit om Lizzy Lind av Hageby i en tidigare blogg. Hon var verksam i England och hade en mycket stor betydelse för avskaffandet av vivisektione (användande av djurförsök) i den medicinska utbildning.
En någon märklig anmärkning förekommer då en bok kommenteras. En författare Ivan Flodin har skrivit en bok med titeln "Utrotningskriget i djurvälden" och under sammanfattning står det "förf. av Sjundedagsadventist" vad det nu har att göra med kritiken.  
Redan 1915 framfördes idén att jäharna skulle vara bättre utbildade och man föreslog en jägarexamen som ju infördes 65 år senare. Men då det går att få en examen på tre dagar undra jag om utbildningen varkligen gör någon nytta.
Eftersom det är korta referat av innehållet av artiklarna så är det svårt att veta om det gjordes några försök att få ändringar i jakten. Inställningen var också annorlunda och jakt för konsumtion men även efterhållande av rovdjur accepterades av många. Det är de direkta avarterna i den dåtida jakten som angrips förutom den rent känslomässiga delen att djur inte ska dödas för nöjes skull.  Än mer idag skulle den mesta av jakten kunna avstås och enbart skyddsjakt borde tillåtas.

Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna

tisdag 5 september 2017

Jaktkritik

På radion hörde jag att rovdjuren minskar i antal. Det förvånar mig inte ett dugg. Skjuter man 10 - 15 % av populationerna måste de självklart minska. Vilken djurgrupp klarar en sådan onaturlig överdödlighet. Tänk om 700 - 1000 miljoner människor skulle dö i ett krig?
Jag håller på att sammanställa ett fördrag om våra rovdjur och då komma jag på en undersökning från SVA om skador av lodjur som fångats i fällor 1996 - 2009.  Av de 289 lodjur som fångats i falla hade 9% tandskador, 17% kloskador (som anses vara i underkant då jägarna själva kan välja att strunta i att skicka in tassar)  och att 46% har träflis i magen.
Fällor är tortyrredskap och borde omedelbart förbjudas!!


Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna