måndag 3 november 2008

Jaktkritik

Jaktens avarter

Jag har i tidigare bloggar diskuterat ett flertal av jaktens avarter som den mest avskyvärda; skadskjutningen som gör att 100 000-tals djur lider varje år på grund av jakten. Andra avarter är jakten på de 350 000 djur som består framför allt av mås- och kråkfåglar men även rävar och grävlingar. De kastas bara på sophögen efter de har dödats. Jakten innebär också att många sällsynta och små arter skjuts utan att det kan vara till någon nytta. Jag tänker då på svärta, sjöorre m fl och små arter som kricka. En hänsynslös form av jakt (om det nu skall kallas jakt) är snaror och fällor. Fällorna är endast till för att på ett enkelt sätt eliminera konkurrenter till jägarna själva. Att jag ifrågasätter om detta skall kallas för jakt beror på att det jägarna själva framhåller som det väsentliga i sin hobby är "naturupplevelser", "kamratskap", "komma hem till hembygden", "spänning" och "få tag i kött". Inget av detta uppfylls!
Andra avarter inom jakten är den tillåtna men inte desto mindre felaktiga jakten som får ske efter solens nedgång. Det är endast för älg, hjort, rådjur och våra fyra stora rovdjur som bestämmelser finns när jakten skall få ske under dygnet. Senast en timme efter solens nedgång får jakten ske utom för älg där solens nedgång är sluttid för jakten. Detta är alltför sent då jakten sker på hösten och om skadskjutet djur skall sökas måste en timme förflyta innan sökandet sätter in. Har djuret förflyttat sig långt från platsen där det sköts hinner det bli helmörkt och sökandet är sedan inte meningsfullt. Jag har läst om att ett rådjur fick ligga till morgonen därpå innan djuret hittades och kunde avlivas. Detta är helt oacceptabelt. Jakten måste sluta ï tid innan mörkret sänker sig så att även ett eftersök kan genomföras i tillfredsställande ljus.
Jakten på trofeer har gjort att älgstammen idag består av 20% tjurar som är för unga för att accepteras av korna som betäckare. Detta är vad jägarna menar med "viltvård".
Grytjakt med hund för grävling och räv har redan 1999 utdömts av Jordbruksverket som djurplågeri och som meningslös jakt. Trots flera påstötningar har ingen regering sett till att lagstifta mot denna förkastliga jakt.
Jag ifrågasätter också det etiska i att föda upp fasaner och gräsänder och sedan sätta ut dom i naturen för att sedan jaga dom. Risken för att fåglarna skadas är uppenbar och skall de komsumeras är det ju enklare att föda upp dom i hägn och sedan avliva dom som hönsfåglar. Jakten skall ju inte bara vara ett nöje att döda levande varelser utan ett sätt att få tag i kött.
Kan det vara etiskt försvarbart att jaga hare under den kallaste årstiden med drivande hund? Under vintern då alla djur har det som svårast och behöver den vila och den korta tid det är ljust till att söka föda driver skällande hundar harar som då förlorar mycket av den energi som de behöver för att överleva de kalla nätterna om de naturligtvis inte skjuts av jägaren. Men alla harar skjuts inte och de som överlever jägarens hagel överlever kanske inte natten beroende på den föregående jakten.
Besök gärna hemsidan: http://hansynsfulljakt.webhop.net/

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar