Jaktkritik

Sedan sist har jaktsäsongen börjat och med den en hel del att skriva om.
Länsstyrelsen i Jämtland har beslutat att ställa in ripjakten i år då riporna inte anses vara tillräckligt många för att tåla jakt. Naturligtvis blir det ett ramskri från jägarna. "Då måste vi åka till andra län för att jaga". Vad då måste? Vad är det för en obetvinglig lust att döda som dessa jägare känner? Det finns ju en stor bredd i människans psyke och dessa jägare måste definitivt ligga i den mest extrema kanten. Kanske de skulle ta sig en funderare på varför 9,3 miljoner andra människor i Sverige inte känner denna lust.
På Gotland har ett antal jägare sett till att inplantera rådjur. Nu har de förökat sig att de är en trafikfara som Gotlands kommun och länsstyrelse måste gå ut och varna bilister för. Jag har alltid vetat att jägarna har en oansvarig "svans". De allra flesta jägarna är ansvarstagande och korrekta i sin hobby men alltför många är rent kriminella. De skjuter fredade djur, använder förbjudna fällor, söker inte skottskadade djur och som på Gotland fört in djur sominte skall finns på ön och därmed orsakar allvarlig skada.
Enligt tidningslöpsedel ( enl. Leif GW Person) har jägarna nu också sett till att vildsvin förts in på Gotland. Var går gränsen för jägarnas ambitioner att få jaga utan tanke på de allvarliga skador som jägarna orsakar?
Så åter igen: Tidningsrubriker när björnjakten startar. Vad är det för märkvärdigt att skjuta en björn i för hållande till att skjuta en älg? Är det risken att skadskjuta björnen med risken att själv bli överfallen och lemlästad som jägaren är så stolt över att ha undgått?
Jägarans dödande är mig helt främmande och jag har verkligen ytterst svårt att sätt mig in i jägarens tankebanor.
Se vår nya hemsida: www.jaktkritikerna.se