På Öland pågår ett, för oss jaktkritiker, intressant experiment. Vid inventeringar av strandängar på Öland konstaterade man, att de vadare, som häckar på strandängarna hade dålig häckningsframgång. Detta har lett till, att vadarnas antal har minskat. För att om möjligt förbättra häckningsframgången för vadarna har man försökt att minska predationen av ägg och ungar. Predationen sker bl a beroende på att kråkor, korpar, rävar och grävlingar äter upp ägg och ungar. Men man framhåller att vadarnas minskning ”fortfarande till stor del är okända”. ”Andra orsaker kan vara att betestrycket är för högt, andra gångar saknas hävd helt och hållet. Vattensamlingar, viktiga för vadarnas födosök, är idag en bristvara på betesmarkerna.”
Försöksuppställningen omfattade två jaktområden och två referensområden. Det första året (2007) var ett referensår då ingen utökad jakt förekom. Viss jakt förekom i samtliga områden.
Men 2008 och 2009 genomfördes en riktad och utökad jakt framför att på kråka.
Predationsjakten på kråkor innebar att man kunde minska antalet häckande kråkor med 60 % (45 bon 2007 till 18 bon 2009). I referensområdena där ingen jakt skedde sågs ingen förändring av kråkbeståndet.
När man redovisar resultatet av vadarnas häckningsframgång och boöverlevnad har man räknat 622 vadarbon var av 414 (67 %) är tofsvipebon. 98 % av de bon som misslyckades under ruvningen gjorde detta på grund av predation. Tofsvipa hade 42 %, rödbena 27 % och strandskata 17 % kläckningsframgång sammanlagt under åren 2007 – 2009. Strandskatan är också det art som minskat kraftigast (med 70 %) sedan 1988. Skillnaden var dock stor mellan lokaler (6 % resp. 61 %).
Slutsatsen av studien blev: ”Generellt kunde inte någon skillnad i kläckningsframgång fastställas mellan jakt- och referensområden.”
Man kunde också visa att 84 % av den predation, som förekom skedde på natten, vilket man tolkar så, att det var däggdjur, som stod för predationen. Man tror också att det oftast var grävling, som stod för plundringen. En faktor, som kan ha påverkat resultatet, är att rävskabben kom till Öland 2004. Antalet skjutna rävar var 12 stycken 2007/2008 men endast en nästkommande säsong. I rapporten menar man att rävens minskade numerär är orsaken till, att häckningsframgången blev så mycket bättre under försökstiden än före, då rävarnas antal var betydligt större.
I artikeln framhålls ”Likt andra försök med predatorkontroll visar denna undersökning att kontroll av predatorer måste genomföras på bred front. Det är inte tillräckligt att enbart kontrollera en art.” Försöket skall fortsätta ytterligare två år. Jag antar då att man skall utöka jakten på räv (som tycks ha kommit tillbaka) och grävling.
Resultaten från två åttaåriga predatorkontollförsök i England visar att ökad kläckningsframgång i områden med höga predatortätheter och utökad jakt men ingen skillnad kunde påvisas i oråden med lägre predatortäthet. I ett annat försök ”tycktes” häckningsframgången vara högre när jakt på predatorer bedrevs. Tyvärr finns inga siffror redovisade.
Mina egna kommentarer till projektet.
Jag tycker att det är självklart, att om de naturliga fienderna, kråkfåglar, rävar och grävlingar (trutar?) till dessa vadare skjuts bort så blir häckningsframgången bättre. När vargen var utrotad och lodjuret och björnen på gränsen till utrotning kunde både älgen och rådjuret öka sina numerärer. Det påstås att t ex Linné aldrig såg en älg. Skildringar av drevjakter i Värmland på 1800-talet (ur Bruzewits bok Björnjägare och fjärilsmålare) talar om inringade vargar, björnar, harar och rävar men inga älgar eller rådjur. Man skall dock i detta sammanhang framhålla att jakten hade släps fri för allmogen och en hänsynslös jakt hade påbörjats. Detta var en av anledningarna till att Svenska Jägareförbundet bildades 1835.
Alltnog jag tycker att man bör ställa sig flera frågor. I vilka proportioner befinner sig de olika arterna i en ”naturlig” sammansättning? Dessa arter har ju sammanlevt i 1000-tals år. De borde därför kunna sammanleva i livskraftiga bestånd även i fortsättningen.
Om nu predatorerna har ökat och påverkar sina bytesdjur negativt, varför har kråkfåglar med flera predatorer ökat? I många undersökningar som gjorts och som sammanfattats av Naturvårdsverket har man funnit att populationerna av kråk- och måsfåglar kan minska genom jakt men att jakten är en ineffektiv metod att minska dessa arter. Om jakten upphör återkommer kråkorna i samma omfattning. Det enda, som på sikt och långvarigt minskar stammarna är, att minska dessa fåglars födotillgång speciellt på vintern. Det är kanske där man skall börja sin analys. Var hittar dessa arter sin föda på vintern? Hur och kan denna födotillgång minska? Vid en långvarig studie vid Kvismaren fann man, att bortskjutandet av kråkor ledde till att det revirhävdandet paret ofta sköts bort, vilket i sin tur ledde till att många ungkråkor kunde inta revirparets marker, vilket i sin tur ledde till att större skada skedde på häckande fågelbestånd. Denna negativa effekt på jakten borde också studeras. I undersökningen visades det, att strandskatan hade den sämsta kläckningsframgången. Denna art var också den som minskat mest under den senaste 20-års perioden. Varför? Här är kanske förändringar i markanvändning (högt betestrycks, ingen hävd och färre vattensamlingar), som undersökningen påpekar, orsaken. Det kan ju knappast vara så, att strandskatan är den art, som svårast eller oftast blir prederad. Kanske förbättrade miljöer även skulle gynna de övriga arterna.
Här tycker jag, att det finns många frågor att besvara och att jakten endast är en temporär åtgärd. Så fort det inte finns intresserade och betalda forskare, som inventerar och tar reda på var kråkbona är belägna kommer naturligtvis kråkorna och de andra arterna att komma tillbaka, om man inte förstår varför de finns i ”onaturligt” (?) högt antal.
Referens: Predatorkontroll - kan det vara ett verktyg för naturvården på öländska sjömarker?
Ottvall,R.2009. Calidris 38(4):17 -24.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
För oss jägare är detta som skrivs i denna blogg ingenting nytt, vi har länge vetat om att det vi människor TILLSAMMANS har åsamkat naturen i form av förändrad biotop har lett till stora nackdelar för en hel del olika arter, och varit till stor fördel för andra arter.
SvaraRaderaKan inte riktigt förstå varför man under åren 2008 och 2009 i stort endast bedrev riktad jakt efter enbart kråka, detta är ungefär som att släcka en eld med bensin, dvs riktigt korkat, iaf om det är ökade häckningsframgångar man vill ha.
Jag hoppas för allt i världen att forskarna? som bedriver projektet inte glömmer bort minken samt mås och trutfågel i all hast.
Bloggskribetnen tycker att det vore konstigt om inte alla dessa arter som levt tillsammans under tusentals år skulle kunna göra så även fortsättningsvis.. Har bloggskribenten glömt att naturen som vi befinner oss i inte är statisk, och att vi människor har skapat ett landskap som är monotont och likartat och vad detta medför för olika arter?
Jämför tex rovfågelns möjligheter att jaga gnagare i stora sammanhängande skogsområden med att jaga gnagare i ett öppet område som ängsmark eller över stora kalhyggen, vad tror ni är den lättaste jaktmarken och vars finns det mest mat?
Hur mycket räv "föder" 1000 hektar välgödslad åkermark, hur mycket räv "föder" 1000 hektar skogsmark?
Jag och många med mig efterlyser vem och hur skedde "undersökningen" vid kvismaren?
Sen tycker jag att författaren av bloggen gör en rätt rejäl tankevurpa då han/hon skriver: Citat:Så fort det inte finns intresserade och betalda forskare, som inventerar och tar reda på var kråkbona är belägna kommer naturligtvis kråkorna och de andra arterna att komma tillbaka. Slut citat
Detta sker årligen och utan att det sker betalning för det, jägare över stora delar av landet har sedan länge förstått vikten av att hålla efter kråkfågel och naturligtvis även räv, mink, mård, grävling osv, detta för att minimera det stora antalet predatorer som finns tack vare den miljö vi människor, alltså både DU och JAG bidragit/bidrar till.
Jakten är som jag skrivit tidigare ett av de verktyg vi har att jobba med, det finns flera andra också, dock mer svårgenomförda, både ur praktisk och ekonomisk synvinkel samt naturligtvis även ur bekvämlighetssynpunkt sett ifrån människans sida.
Jag vet inte riktigt vart det är bloggskribenten vill komma med sina sidor här på jaktkritikerna, är det att människan ska hålla sig på sin kant och inte omdana naturen och på så sätt kunna avlysa all jakt?
Är bloggskribenten och jaktkritikerna medvetna om att detta är omöjligt, ty det råkar förhålla sig så att om vi ska leva utan att omdana biotopen runtomkring oss i minsta möjliga mån så måste vi återgå till en tid som innebär ett liv under bar himmel, utan bilar, utan storstäder och all form av bekvämlighet såsom sjukvård, handla mat och kläder på affär, åka utomlands osv.
Vet ni vad som återstår, ja just det ja, ett liv under enklast tänkbara former i naturen, på naturens villkor, inte någon jakt som är reglerad, inte någon lagstiftning som kräver eftersökshund osv osv.
Jag vill med detta inlägg poängtera och peka på att människan är en del av naturen, vi har på många sätt fjärmat oss ifrån naturen, vissa mer än andra, i regel är de mest "avfjärmade" de som lever längst ifrån naturen också de som påverkar den mest med den livsstil de valt.
Jakt är ett långsiktigt, klokt och ekologiskt riktigt sätt att få mat på bordet, sen fyller predatorjakten en viktig funktion iom att den jämnar ut oddsen för arter som har det problematiskt ifråga om sin reproduktion sett över tid.
Hur var det nu ni uttryckte er i AB i artikeln, "förbjuda all jakt efter arter som ej tas till vara" hur hade ni tänkt er det, jag menar, vilka andra åtgärder hade ni tänkt använda er av än avskjutning av predatorer?
Och vilka arter är det som ej tas till vara på?
Avbryta förädlingen av skogen, eller avbryta alla former av jordbruk med vad detta innebär?
Mvh Jens - Jägare - Viltvårdare