Jaktkritik

Jag fick en kommentar till mitt förra inlägg av en anomym jägare (varför alltid anonymt?) som naturligtvis inte höll med mig i mina kommentarer till den predatorkontroll som pågår på Öland.
Först vill jag nämna de skrifter som jag hänvisar till:Kråkundersökning vid Kvismaren läste jag om i Kvismaren- och fåglarna. 25 år med Kvismare fågelstation. Jag är övertygad om att en mer detaljerad beskrivning finns i någon av de många forskningsrapporter som Kvismare fågelstation har gett ut. Övriga skrifter är Naturvårdsverkets meddelande PM 1434 och PM 1734. Dessa gäller kråkor och trutar och båda har slutsatsen "den mest effektiva och långsiktiga åtgärden är att minska de födokällor, tillgängliga för fåglarna, som skapats av människan."
Med tanke på att resultatet av den predatorkontroll som genomförts på Öland och i England inte gav ett bättre häckningsutfall tyder på att detta är en meningslös åtgärd. Dessutom visade strandskatan att den hade det sämsta häckningsresultatet och den största nedgången i numerär och det är ju ganska orimligt att tro att strandskatan skulle vara mer utsatt för predation än de andra arterna. Självfallet ligger det något annat bakom det dåliga häckningsresultatet än predatorer. Populationsutvecklingar är mycket svårutredda. Vi vet att Linné såg skärfläckor både på Gotland och Öland på sin resa men att skärfläckan försvann som häckfågel i mitten på 1800-talet i Sverige. Den återkom först mer allmänt på 1940-talet till de biotoper där den tidigare hade häckat. Varför? Ingen vet. Försvinnandet berodde med all säkerhet inte på predation.
Jägarnas "viltvård" är fullständigt meningslös och orsakar enbart plåga och lidande för alla de skadskjutningar som "viltvården" åstadkommer. Det är trots allt mer än 350 000 kråkfåglar, trutar, rävar och andra som jägarna ser som skadedjur, som skjuts varje år i Sverige. Detta innebär gissningsvis 70 000 - 100 000 skadskjutna djur helt i onödan!
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se