Jaktkritik

Eftersom jag under många år skrivit om min jaktkritiska inställning får jag naturligtvis ofta arga och anonyma kommentarer från jägare till de åsikter som jag framför. I bland får jag frågor om hur jag ser på olika delar av jakten. Frågorna är naturligtvis ställda för "kunna sätta dit mig" alltså inte för att få till stånd en dialog utan enbart för att visa hur "okunnig" jag är i jaktfrågor. Senast fick jag en e-post med just dylika frågor. Jag vet sedan gammalt att det är meningslös att besvar dylika brev men eftersom min sambo ansåga att man skall besvara vänligt ställda frågor gjorde jag det.
Bland annat anser jag genom egen erfarenhet av hörda timslånga hunddrev vid harjakter och läsning av Sven Rosendahls "Dianas bägare" (se Jaktdebatt nr 4 2009 sid 5) är jag övertygad om att haren stressas. Detta under en tid då det är ont om mat och förspillandet av kalorier är förödande. Då skriver jägaren "Haren stressas inte av situationen utan vallas snarare runt".
När jägaren anser att löshundsjakten är en nödvändighet för att fullgoda eftersökshundar skall kunna användas för att finna skadskjutna och trafikskadade djur, påpekar jag att även brukshundar har ett utmärkt lukt- och därmed spårsinne skriver jägaren "Endast jakthunden som används till löshundsjakten besitter förmågan och skärpan att själv avliva skadat och nedsatt vilt". Nu får jag verkligen hoppas att denna jägare är unik och att de flesta andra inte låter sin hund bita ihjäl det skadade djuret. Det låter som om vi har en obehaglig engelsk rävjaktstradition även i Sverige. När jag sedan anser att den nya bestämmelsen att jaga vildsvin i lamp- eller strålkastarljus är en klar förbättring eftersom jakt efter solens nedgång ökar risken för skadskjutningar och försvårar eftersök av skadskjutet djur så svarar han att jakten sker på kvällen. Jag förstår inte vad han menar. Kanske att den trots tillåtelsen att använda ljus vid jakten fortfarande sker i mörker men det är ju det som jag motsätter mig.
När jag klagar på att anonyma kritiker förekommer (jag kommer inte att besvara dylika i fortsättning) skyller de på att de är rädda att de skall bli beslulna på sina vapen. Ett namn och e-postadress gör ju knappast att vapentjuvar letar rätt på dessa individer. Det finns ju trots allt 200 000 jägare i Sverige och många är kända till namn. Vill man dessutom vara anonym så kan man ju knappast åka ut i skogen i bil när man skall jaga. Det är mycket lätt att t ex i älgjaktstider åka till några av våra skogar och anteckna bilnummer och sedan ringa upp bilregistret.
Läs gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se