Jaktkritik

Jag har just läst Frans de Waals bok "Empatins tidsålder".  de Waal diskuterar empati som han definierar som att kunna känna för en annan individ som lider av smärta eller sorg, medkänsla som är en mer aktiv insats för att hjälpa den lidande individen som innefattar tröst, omtanke och hjälp till skadade och sjuka individer. För att kunna visa empati och ha omtanke måste djuret ha vissa förutsättningar. Han menar att djuret måste ha en tanke om sig själv. Alltså kunna uppfatta sig som individ och se andra som andra individer. Han tar spegeltestet som en möjlighet att ta reda på hur djuret uppfattar sig själv. Man målar ett tecken ovanför eller vid sidan av ögat som djuret alltså inte kan se om det inte speglar sig. När man ställer djuret framför spegeln tar ett djur, som har ”självmedvetenhet” som de Waal kallar det, på märket och oftast försöker ta bort det. De djur som visar en medvetenhet i spegeltestet har också den största förmågan av empati och medkänsla. De djur som de Waal framhåller är djur med stor hjärna i förhållande till kropp som människa, människoapor, valar-definer och elefanter. Det är viktigt att påpeka att spegeltestet är avancerat test eftersom ett barn måste vara mellan 18 – 24 månader för att förstå att spegelbilden föreställer barnet självt. de Waal tar i boken upp en mängd exempel på djurens bevis på empati och omtanke. Men det är viktigt att komma ihåg att de Waal betonar att empati och omtanke inte uppkommit i ett plötsligt hopp i evolutionen. Grader av dessa egenskaper finns hos alla djur. Han tar upp hundar, katter och möss men nämner också kråkfåglar som i tester visar självmedvetenhet i spegeltestet. Kråkfåglar gömmer ofta föda men ser de att de är iakttagna tar de bort godbiten för att gömma den på annan plats när de inte iakttas. Detta beteende tyder på att de kan skilja på sig själva och andra. 

I studier av babianer i det vilda kan man se babianer sitta och titta på när en leopard eller lejon äter upp en flockmedlem. De tycks oberörda men undersöker man avföringen (de skiter på sig) så finner man en hög halt av stresshormon. Babianerna putsade andra oftare efter förlusten för att minska stressen och för att inleda nya relationer för att ersätta förlusten. Kroppsspråk behöver alltså inte visa hur djuret känner sig. 

När det gäller möss så inleder de Wall med ett stycke ”Innan jag går vidare måste jag betona att det kan upplevas svårt för djurälskare att ta del av forskningen om djurs empati. I syfte att se hur djur reagerar på andras smärta har forskare i regel själva förorsakat smärtan. Jag är kritisk mot sådana metoder och jag använder dem inte själv, men det vore dumt att ifrågasätta de upptäckter som har gjorts tack vare dem. Lyckligtvis utfördes det mesta av denna forskning för flera decennier sedan, och idag skulle man troligen inte göra på samma sätt”. 

de Waal redogör för två experiment där man i ett gav utspädd ättiksyra till möss som reagerade med att sträcka på sig som visar obehag. Om en annan mus fick se detta sträckte den också på sig oftare än om den bara observerade en kontrollmus. I det andra testet hade man lärt en mus att trycka på en spak för att få mat. Om musen fick en stöt i samband med att den tog på spaken och en annan mus såg detta rörde inte den iakttagande musen spaken. Dessa försök visar att möss kan känna en annans mus smärta. Det som redan Bentham uttryckte på 1700-talet ”Djur kan inte tala med de kan lida” måste idag utökas med att de är mycket mer kännande varelser än att vara individer med samma nervimpulser som vi också har ett sinne som vi förknippar med mänskliga egenskaper, empati.

Har vi rätt att döda dessa varelser? Tänk på västerlandets syn på slavar på 1700 och 1800-talet som Pelle Strindlund beskrev i sin bok ”Jordens herrar” som jag skrev om i JD nr 3 (2011). 

Gå in på hemsidan:www.jaktkritikerna.se

eller gå med i Facebook-gruppen Jaktkritikerna