Jaktkritik

Jakten på de 300 tillåtna björnarna är i full fart. I Västerbotten har en björn för mycket skjutits. Den som sköt den sista björnen är nu föremål för en utredning om grovt jaktbrott. Eftersom björnjakten är en s k licensjakt, alltså endast ett visst antal får skjutas så ska varje jägare förvissa sig om att han/hon har rätt att skjuta en björn. I dagens läge med mobiltelefoner är det lätt att ta reda på om och när en björn har skjutits. Det är därför möjligt att den jägare som sköt den sista björnen handlade olagligt men varför lägga ner polisiära resurser på en sån bagatell. Polisen ylar ju jämt om hur små resurser de har och hur mycket arbete de har. Prioritering kallas att arbete effektivt och välja de viktigaste fallen först.
Det enklaste vore att ta bort en björn i nästa års kvot eller att be ett gräns att avsluta jakten en björn innan licenskvoten är uppfylld. Beslutet är byråkrati av värsta slag.
Jag har följt licensjakten i många år och vet att kvoterna överstigs ofta men jag har aldrig tidigare hört att dessa överskjutningar har varit föremål för utredningar utan man har helt enkelt minskat kvoten året efter. Jag är fullkomligt övertygad om att kvoterna inte har något med verkligheten att göra. Ingen vet hur många björnar eller andra rovdjur vi har. Jag skulle gissa att Viltskadecentrets inventeringar med de variationsmått som anges är helt realistiska. Plus-minus en individ är det löjligt att haka upp sig på.

Skicka gärna en kommentar. Tryck på Feedback ner till höger