Jaktkritik

 I morgon ska en rättegång börja mot en person son anklagas för tjuvjakt på en varg. Utan att ha hela bilden klar för mig så förefaller det som om en kvinna har anmälan en man för att ha skjutit alternativt förgiftat en varg i Västmanland. Att åklagaren drivit målet till en rättegång tyder på att åklagaren har mer fakta än kvinnas anmälan. Vari dessa fakta eller bevis består av vet jag inte men i denna blogg är utan betydelse. 

Tjuvjakt är ytterst svårt att bevisa eller få domstolar att fälla den eller de anklagade då aldrig eller ytterst sällan några vittnen finns eller ställer upp och vittnar mot den misstänkte. Det är troligt arr förra vet vemeller vilka som bedriver tjuvjakt men man håller tyst för att inte bli utfryst ur bygemenskapen, sliten eller jaktlaget. Tystnadskulturen är lika stark som i kriminella gäng och dess bekantskapskrets. Detta har jag hört direkt från utredare i jaktbrott. 

Hur det nu än går i denna rättegång så är det inte den olaga jakten som upprör mig mest. Jag vet att den är omfattande. det finns undersökningar från Grimsö som har följt många radiomärkta rovdjur av alla de fyra "stora" och från obduktioner av kroppar som kommer in till SVA. Det anses också att "matnyttigt" vilt som älg, rådjur och ren och illegalt jagas. Det som upprör mig mest är de 53 000 jägare som stöder den anklagade mannen och anser att han, om han nu dödat varg, handlat helt rätt. Det är obehagligt att läsa om detta rovdjurshat som finns bland jägarna. Några djurvänner kan ju ingen jägare vara men att hata djur är perverst.

Vill du köpa min bok "jaktkritik"? Skriv då till Christinjutvik@hotmail.com