Jag kan inte nog förvånas över den makt som jägarna har. Jag läser i Vår Fågelvärld att det fortfarande kommer att vara jakttid på ejder trots att ejderstamman mer än halverats under 2000-talet. Jag minns att jag för många år sedan (10?) läste att det europeiska jägarorganisationen (FACE?) och Bird Life kommit överens om att jakt på snabbt minskande populationer skulle förbjudes. Men överenskommelser med jägarna är inte pappret värt när det gäller att få jaga. Det verkar inte finnas någon hejd på jägarnas lust att döda levande och kännande varelser.
Nu senast var den mycket resonabla förändring i ripjakten som regeringen gjorde i den nya jaktförordningen. Regeringen ville att ripjakten skulle sluta den 15 feb i stället för den 15mars som Naturvårdsverket föreslagit. Med det samma upphöjer jägarna ett förfärligt skri och då ändrar regeringen jakttiden tillbaka till den 15 mars. Det är oansvarigt! För det första borde all vårjakt, speciellt i norr, försvinna. De djur som lever där måste ha all den ljusa tid som finns för att kunna förse sig med den föda som behövs för att överleva kalla och långa nätter. Om jakt pågår störs djuren i sitt sökande efter mat och risken ökar kraftigt att inte finna den mängd mat som skulle behövas för att överleva natten. Dessutom så innebär den förlängda jakttiden att många av de om klarat sig genom vintern kommer att dödas och på så sätt minska den reproducerande populationen till nackdel för återväxten. Ripor är ju mycket viktiga som byten för många rovdjur både fåglar och däggdjur.
Jag har mycket svårt att förstå att inte fler människor i Sverige, som anses vara ett djurvänligt folk, protesterar mot de hänsynslösa jakten på de flesta arter i Sverige.
Djurskyddslagen har liksom de flesta lagar(?) skärpts. Nu ska det var möjligt att dömas till fyra års fängelse för grovt djurplågeri. Landsbygdsministern nämnde bl a att allvarligt skadande av djur skulle kunna anses som grovt djurplågeri. Plågande av djur som katter och hundar kan förekomma då det finns mentalt skadad individer och bör naturligtvis kraftigt fördömas, Däremot så tror jag att vanskötsel av husdjur som kor, beror på att bonden drabbas av psykisk ohälsa som depression, demens eller annan psykisk störning. Jag har svårt att förstå att en bonde skulle vanvårda sina djur med normal mental förmåga. Han/hon lever ju på det hen kan få ut av mjölk och kött som kon levererar. Självklart ska bonden förbjudas att ha djur på sin gård men att tro att någon skadar sina djur avsiktligt då man är beroende av dem för att kunna leva har jag svårt att tro.
Annorlunda är de skador som jägarna åstadkommer i sin jakt. Ingen är beroende av jakten utan den är enbart för nöjes skull. Här borde åtgärder sättas in. att försöka åtala en jägare för skadeskjutning skulle säkert betyda att ingen anmälan görs då all jägare någon gång skadeskjutet ett djur. Dessutom skulle tystnadskulturen inom jägarkåren säkert förstärkas och ingen skulle anmälas. Det enda som skulle kunna minska skadeskjutningarna är att minska antalet arter som skulle få jagas. Enligt min syn är det endast älg och vildsvin som behöver minska i antal för att minska de skador de gör på skog och mark. Dessutom ger de arterna rimlig köttavkastning som kan motivera jakten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar