Jaktkritik

 Jag har just läst Karin Dirkes avhandling "De värnlösas vänner" Den svenska djurskyddsrörelsen 1875-1920 (Stockholms universitet 2000).

Den ger en mycket bra och ingående berättelse om hur djurskyddslagstiftning och djurskyddsrörelsen växer fram under 1800-talet. Men det är redan på upplysningstiden på 1700-talet som idéerna kommer och då samtidigt då slaveriet ifrågasätts. Men det dröjer innan både slaveriet avskaffas och djurskyddet blir lagstadgat. Först på 1800-talet sker detta. I USA avskaffas slaveriet först efter inbördeskriget 1865.

Det första försöket i Sverige att lagstifta för ett djurskydd kom i ståndsriksdagen 1844. Tidigare straffades man endast om man förgreps sig på andras djur och skadade dem. Nu ville en adelsmannen Nicolaus Torsten Roos få det straffbart att misshandla egna djur och han tänkte då på åkare som misshandlade och/eller inte gav sina hästar tillräckligt med foder. Motionen avslogs. Motioner med liknande innehåll kom upp igen 1856 då alla stånden motionerade i ärendet. Det framhölls nu att djurskyddsförordningar redan fanns i England och Norge. Förslaget bifölls denna gång och lagen stadgade "Den som i behandling av egna eller andras kreatur visar uppenbar grymhet straffas med böter från och med 5 till och med 100 riksdaler riksmynt".

Många var inte nöjda med den formuleringen och ville byta ut "egen och andras kreatur" till mer övergripande "djur" och att "uppenbar grymhet" skulle bytas ut till "misshandel". Som argument förekom att då djuren inte har rättigheter så gäller det att människan inte ska förråas som kan ske om hon får misshandla djur. Grymhet mot djur kan dela till grymhet mot människor. Jeremy Benthams tes "can they reson nor, can they talk but can they suffer?" är mycket viktig i försvaret för en bättre djurskyddslag. Några ansåg också att djuren saknade "förnuft" men det gjorde också "fånen" och "vilden".     

1877 kom en motion upp om att byta ut "egna och andras kreatur" mor "djur". Den avslogs med motiveringen att "plågeri mot vilda djur sällan förekom, att gränsen mellan djur som bör omfattas och inte bör räknas var svår att fastställa och att jakt och fiske kunde komma att inskränkas" om lagen förändrades. Vid sekelskiftet 1900 kom också djuren att uppfattas som "naturlig" och natur och naturskydd kom att diskuteras. 1909 bildades t ex Svenska Naturskyddsföreningen. Däremot kom aldrig rovdjuren in i värmen utan betraktades även av djurvännerna som oönskade och som "skadedjur".

Efter många försök kom så frågan att avgöras 1907. Lagen kom att ändra lydelsen så att "uppenbar grymhet" blev  "misshandel" och "egna och andras kreatur" blev "djur". Vilda djur uteslöts då motståndet var stort då jakten och fiske måste kunna bedrivas. Ännu finns ingen djurskyddslag för de vilda djuren. Jaktlagen är en lag för jägarna. T ex får inte djur skrämmas eller fångas utom för jägarna. Undantaget gäller för ringmärkning av fåglar som kräver licens för de som får märka fåglar. I en dom för en del år sedan fångade ett par personen harar på en ö utanför vår östra kust och släppte ut dem på fastlandet, innan de skulle jagas. För detta blev de straffade. Jakten var viktigare än att rädda harar från att dödas. I Jaktlagen står också att djur inte får utsättas för "onödigt lidande". Där ingår alltså inte skadskjutningar. Men om du skjuter en älg med salongsgevär för att skydda dina fruktträd i din trädgård döms du med denna paragraf men i verkligheten bror det på att du använt ett förbjudet vapen för älgjakt. 

Identitetskriteriet finns inte för jägarna utan här är det helt och hållet nyttoargumentet som gäller.