I samband med vargjakten uttalade sig Jaktkonsulent (?) Gunnar Glössen att vargarna måste dödas då de tog jägarnas hundar och att jagarnas jakt påverkades. Enligt Glössen skulle varje vargpar ta 120 älgar varje år. Det senare angivna antalet av älgar är naturligtvis en gissning. Ingen har kunna följa ett större (inte ens ett mindre) antal vargar och sett deras konsumtion. Vargar tar också rådjur, vildsvin, harar, skogshöns och säkert också sorkar och andra små däggdjur som de kommer över.
Det är sant att vargar tar hundar i samband med jakt. Men det är fler hundar som dödas av jägare som skjuter hundar (av misstag) och hundar som körs över då de passerar vägar under jakten. Dessutom dödas betydligt fler hundar i vildsvinsjakten. Om jägarna var rädda om sina hundar så skulle de alltså sluta jaga över huvudtaget.
Att jägarna har färre älgar att döda nu än för 20 -30 år sedan beror helt och hållet på jägarna själva. För det första är jakten inte selektiv. Jakten dödar även individer som skulle ha kunnat fortplanta sig medan rovdjur gör ett selektivt urval. Rovdjuren tar i större utsträckning gamla, unga, svaga och sjuka djur. Älgstammen har nu en helt onaturlig könsfördelning. Det är två till tre fler älgkor än älgtjurar vilket gör att inte alla kor blir betäckta. Dessutom är åldersfördelningen bland älgarna skev. Det är onaturligt få äldre älgar. Detta beror på den troféejakt som tyvärr finns bland jägarna.
Jag kan berätta om ett par anekdotiska exempel på denna trofeejakt. I ett inslag när SCA-jaktskandalen var aktuell för några år sedan berättade en f d VD för Nordea skrattande att han hade skjutit en tolvtaggare. I en lokaltidningsartikel berättades det om en jägare som jagat i tio år men aldrig skjutit en älg. Nu hade han gjort det och då var det en tio-taggare! Vad är det för ett ”habegär” som driver dessa jägare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar