Visar inlägg med etikett djurrättsaktivister. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett djurrättsaktivister. Visa alla inlägg

torsdag 4 mars 2021

Jaktkritik

 På Sveriges Radio går en minidokumentär med namnet "djurrättsaktivisterna" (ínns att lyssna på i SR play). 

Djuraktivister finns av flera slag. En del demonstrerar helt fredligt mot slakten av djur eller bär skyltar utanför pälsaffärer som uppmanar folk att avstå köp av pälsar. Andra gör helt olagliga aktioner som uppsläpp av minkar, förstörelse av läderjackor och pälsar i affärer, skrämmer och trakasserar ägare till jordbruk, pälsaffärer och i alla fall för några år sedan forskare och andra som utnyttjade försöksdjur. 

Jag tror att all uppmärksamhet som flera av dessa aktioner fått också bidragit starkt till att pälsar numera är sällsynta på våra gator och att minkfarmerna har blivit mer ifrågasatta. den vikande trenden att äta kött tror jag inte har med behandlingen av kor och grisar på våra lantbruk, i transporter eller i slakterierna att göra utan beror på en större medvetenhet om de klimatförändringar de ger upphov till.

Men min fråga blir, varför blir bara dessa spektakulära aktionerna uppmärksammade? Jag är en av grundarna till Jaktkritiker mörker än 30 år sedan men föreningen är fullständigt okänd. Detta trots att vi varit mycket aktiva med att skriva insändare, debattartiklar, uppvaktat statsråd, köpt annonser mm, alltså verkat på de legala vägen med politiska ambitioner. Aldrig har TV eller radio gjort flera program om vårt arbete och diskuterat jaktens avarter medan jaktprogram har visats flera år i TV och sänts i radion. Inte en ända gång har journalister vänt sig till oss för att höra våra synpunkter, med ett undantag då de ville diskutera älgjakten som är rimlig och förmodligen den bäst skötta jakten i Sverige.

10 % av svenska folket säger sig vara mot jakt. Frågor man "Accepterar du jakt enbart för nöje och spännings skull?" svar fler än 60% att de inte gör det. All jakt är för nöje och spännings skull. Ingen tvingas ut i skogen för att döda vilda djur; ingen behöver ett eventuellt kötttillskott.   

onsdag 30 november 2016

Jaktkritik

Jag har vid ett par tillfällen skrivit om Axel Munthe (1857 - 1949). Han föddes i Sverige men sedan 20 årsåldern befann han sig nästan uteslutande utomlands framför allt i Frankrike och Italien. Han utbildade sig till läkare och blev genom kontakter en välkänd och mycket uppskattad läkare för societeten, alden och olika furstehus i Europa. Han blev förmögen och byggde sig en mycket vacker villa  på Capri, Villa San Michele. Senare (1929) gav han ut en bok "Boken om San Michele" som översattes till många språk och såldes i miljonupplagor, vilket gjorde Axel Munthe till en mycket förmögen man. Boken, är val jag förstår, inte sanningsenligt och mycket av det Munthe skriver har inte hänt och/eller är starkt överdrivet. Några år inpå andra världskriget blev situationen ohållbar på Capri och Munthe blev tvungen att flytta tillbaka till Sverige. Han fick en våning på slottet förmodligen beroende att han varit drottning Viktorias livmedikus. Efterkriget var Munthe så sjuklig att han aldrig orkade återvända till Capri utan dog i Stockholm.
Axel Munthe var en stor djurvän och donerade pengar bl a till skydd av flyttfåglar och våra björnar. Han skänkte och sin Vill San Michele till Svenska staten och villan är numera ett museum med många 1000-tals turister varje år. Ett besök är verkligen att rekommendera och utsikten över Neapelbukten är hänförande.

Det kanske märkligaste är att Sverige också haft en annan dock mindre känd djurrättskämpe nämligen Louise "Lizzy" Lind av Hageby (1878 - 1963). Jag hade aldrig hört talas om denna kvinna men författaren Lisa Gålmark har skrivit en biografi om "Lizzy" i sin bok "Skönheter och odjur". Lisa Gålmark har skrivit flera böcker om djurrättsfrågor. Lis Gålmarks bok får en utmärkt beskrivning i tidningen Vi (nr 13. dec. 2016).
"lizzy" föddes i Stockholm i en förmögen adlig familj och kom till London 1902 24 år gammal för att studera till läkare. Vid en av föreläsningarna demonstrerades ett kirurgiskt ingrepp på en hund. På den tiden var vivisektion tillåten vilket innebar operationen på ej helt bedövade djur. Hon blev självfallet ytterst upprörd och fick en text publicerad där den "bruns hundens" öde beskrevs. När ordföranden i det brittiska "samfundet mot plågsamma djurförsök" tog upp Lizzys berättelse blev han stämd för ärekränkning av professorn. Rättegången fick stor uppmärksamhet och en insamling fick ihop pengar till en staty "Den bruns hunden" som många gånger blev attackerad av framför allt medicinstuderande som ansåg restriktioner vara uteslutna vid djurförsök. Men lagarna ändrades tack vare Lizzys arbete. Lizzy fortsatta sin gärning och blev en känd kvinna inom djurskyddsrörelsen i England. Når hon dog visade testamentet att en "smärre" förmögenhet donerats till djurskyddsrörelsen.

Idag känner jag inte till några svenskar som så hängivet, utåtriktat och medialt framgångsrikt arbetar med djurskyddfrågor. Varför inte någon som lyfter fram den onödiga jakten och skapat debatt om det lidande som de voöda djuren utsätts för.


Köp boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida www.jaktkritikerna.se. Gå med i Fb.gruppen Jaktkritikerna.