Jag har de senaste gångerna skrivit om den andjakt jag och min sambo blev vittne till fredag för 10 dagar sedan. Nu när jag bläddrar i gamla papper för att söka något helt annat så hittar jag en skrivelse till Naturvårdsverket från 2002 av en person PO Östergren som "har arbetat med utbildning inom jakt, viltvård samt vapen mekanik, tester mm i ca 25 år". Varifrån jag fått skrivelsen vet jag inte men den är intressant i "andjaktssammanhang".
PO Östergren skriver: "Vi måste omgående få stopp på den importerade och oetiska jakten som består av jakt (läs slakt) på utsatta och inmatade änder i så kallade viltvatten som ofta är EU finansierade lerdammar som vid jakt omringas av jägare, ofta från företag som betalar stora pengar för detta "nöje". Här är skyttarna ofta oerfarna och otränade och det tillsammans med att det skjuts med stål hagel vilket enligt min mening omedelbart skulle förbjudas, leder till mängder av skadskjutna fåglar. Dessa jakter är tack vare sin tillgänglighet mycket lättare för en jaktmotståndare att upptäcka än det som sker i skogen."
En förståndig jägare som tycker precis som jag. Men vad sker i skogen som vi vanliga medborgare inte får se?
se även hemsidan: www.jaktkritikerna.se
tisdag 13 oktober 2009
torsdag 8 oktober 2009
Jaktkritik
Innan föreningen bytte namn från Hänsynsfull Jakt till Jaktkritikerna hade vi en enkät bland medlemmarna där vi ville ha förslag på nytt namn till föreningen. Då förekom flera förslag där "nöjesjakt" ingick t ex föreningen mot nöjesjakt. Jag har alltid varit mot detta eftersom jag anser att all jakt som sker är nöje för dem som utför jakten. De lägger ner tid (semesterdagar kanske) och pengar på gevär, skott och bilkostnader till jaktområdena. Vem kostar på allt detta om det inte ger nöje eller kanske mer korrekt tillfredsställelse.
Det är för mig helt främmande att det ger tillfredsställelse att döda djur. Även om jag vore köttätare (vilket jag inte är) skulle jag ha svårt att döda djuret själv. Slaktandet vid våra slaktfabriker kan säkert ifrågasättas då djuren utsätts för stress både vid transporten och vid väntandet innan avlivningen sker. Men få djur tror jag plågas som vid de otaliga skadskjutningarna som jakten innebär. Men det vi inte ser tänker vi inte på. "Ur öga ur sinne" lär något ordstäv lyda.
Men för att återkomma till min förra blogg (den 6 okt) så kan jag undra vilken tillfredsställelse eller "nöje" som marodörerna hade vid sin "andjakt". Enligt en anställd vid Hargs bruk kostar varje and 240 kr vid jakten. Jag uppskattar att det var ca 25 personer med vid jakten och jag uppskattar att ca 100 gräsänder togs omhand efter bomardemanget av skott under ca 15 minuter. Varje persom fick alltså fyra gräsänder á 240 kr vilket alltså blir ca 1000 kr för jakten som pågick allt som allt kanske en timme med uppställning runt viltvattnet, ihopsamlandet av änder och återsamling till bilarna. Sen kanske var och en av sällskapet hade en eller två timmar bilresa hem och ditfärd. Var ligger nöjet i en dylik "jakt"?
Dagen därpå gick jag och min sambo runt viltvattnet för att se om någon skadad and syntes till (det gjorde det inte men kan ju ha legat i vassen). Men däremot flög 10-12 änder vettskrämda från viltvattnet på säkert 50 m håll då vi närmade oss. Här hade verkligen änderna stressats!
Läs också vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
Det är för mig helt främmande att det ger tillfredsställelse att döda djur. Även om jag vore köttätare (vilket jag inte är) skulle jag ha svårt att döda djuret själv. Slaktandet vid våra slaktfabriker kan säkert ifrågasättas då djuren utsätts för stress både vid transporten och vid väntandet innan avlivningen sker. Men få djur tror jag plågas som vid de otaliga skadskjutningarna som jakten innebär. Men det vi inte ser tänker vi inte på. "Ur öga ur sinne" lär något ordstäv lyda.
Men för att återkomma till min förra blogg (den 6 okt) så kan jag undra vilken tillfredsställelse eller "nöje" som marodörerna hade vid sin "andjakt". Enligt en anställd vid Hargs bruk kostar varje and 240 kr vid jakten. Jag uppskattar att det var ca 25 personer med vid jakten och jag uppskattar att ca 100 gräsänder togs omhand efter bomardemanget av skott under ca 15 minuter. Varje persom fick alltså fyra gräsänder á 240 kr vilket alltså blir ca 1000 kr för jakten som pågick allt som allt kanske en timme med uppställning runt viltvattnet, ihopsamlandet av änder och återsamling till bilarna. Sen kanske var och en av sällskapet hade en eller två timmar bilresa hem och ditfärd. Var ligger nöjet i en dylik "jakt"?
Dagen därpå gick jag och min sambo runt viltvattnet för att se om någon skadad and syntes till (det gjorde det inte men kan ju ha legat i vassen). Men däremot flög 10-12 änder vettskrämda från viltvattnet på säkert 50 m håll då vi närmade oss. Här hade verkligen änderna stressats!
Läs också vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
tisdag 6 oktober 2009
Jaktkritik
Jag har i tidigare bloggar berättat att jag bor på sommaren nära Hargs bruk i nordöstra Uppland. Hargs burk har sedan en längre tid sålt jakt på sina stora ägor. De har på ett flertal ställen viltvatten och ett stort vilthägn på ca 2 km2 med dovhjort och vildsvin. I viltvattnen sätter Hargs bruk ut små gräsänder i augusti inköpta från någon uppfödningsanläggning. I viltvattnen får sedan gräsänderna växa till till dess jakten skall ske.
I fredags då jag var uppe för att stänga huset för vintern blev jag vittne till hur denna jakt sker. Inne i vårt hus hörde jag och min sambo plötsligt en verklig kanonad av skott kommande från det viltvatten som ligger närmast vårt hus. När vi gick ut och bort mot viltvattnet möttes vi av jägare som kom bärande på gräsänder och såg en flakvagn bakom en bil fylld med gräsänder och en flakvagn som påbörjats att fyllas. Jag uppskattar att antalet skjutna var ca 100 gräsänder. Kanonaden som vi hört pågick kanske en kvart och under tiden måste flera hundra skott ha avlossats. Vi såg också på vägen till viltvattnet flera vettskrämda gräsänder flyga från viltvattnet. Som jag förstår stod jägarna (kan dessa verkligen kallas jägare?) runt viltvattnet och sköt på de flygande gräsänderna.När gräsänderna flög åt ena hållet möttes de av en skur av skott från hållet de flög mot och ingen stanns fanns det någon möjlighet att komma undan.
Vi hade hört jaktsignalen att sluta skjuta när vi var på väg mot viltvattnet. Men när vi gick förbi viltvattnet såg vi en jägare som kom och bar en flaxande and i halsen: När min sambo sa till jägaren "Den lever ju" fick hon svaret jag håller på att döda den! Detta är djurplågeri! Hittar jägaren en skadskjuten and måste den avlivas så fort som möjligt t ex genom att skära av halsen. Att låta anden leva som här i flera minuter måste vara staffbart.
Viltvattnet är ca 2,5 ha och har alltså en diameter på ca 500m. Eftersom viltvattnet är starkt igenväxt finns stora vassruggar av framför allt kaveldun. Det måste vara omöjligt för de apporterande hundarna att finna alla de påskjutna gräsänderna. Jag undrar hur många skadskjutna gräsänder som blev kvar i viltvattnet.
Se också hemsidan: http://www.jaktkritikerna.se/
I fredags då jag var uppe för att stänga huset för vintern blev jag vittne till hur denna jakt sker. Inne i vårt hus hörde jag och min sambo plötsligt en verklig kanonad av skott kommande från det viltvatten som ligger närmast vårt hus. När vi gick ut och bort mot viltvattnet möttes vi av jägare som kom bärande på gräsänder och såg en flakvagn bakom en bil fylld med gräsänder och en flakvagn som påbörjats att fyllas. Jag uppskattar att antalet skjutna var ca 100 gräsänder. Kanonaden som vi hört pågick kanske en kvart och under tiden måste flera hundra skott ha avlossats. Vi såg också på vägen till viltvattnet flera vettskrämda gräsänder flyga från viltvattnet. Som jag förstår stod jägarna (kan dessa verkligen kallas jägare?) runt viltvattnet och sköt på de flygande gräsänderna.När gräsänderna flög åt ena hållet möttes de av en skur av skott från hållet de flög mot och ingen stanns fanns det någon möjlighet att komma undan.
Vi hade hört jaktsignalen att sluta skjuta när vi var på väg mot viltvattnet. Men när vi gick förbi viltvattnet såg vi en jägare som kom och bar en flaxande and i halsen: När min sambo sa till jägaren "Den lever ju" fick hon svaret jag håller på att döda den! Detta är djurplågeri! Hittar jägaren en skadskjuten and måste den avlivas så fort som möjligt t ex genom att skära av halsen. Att låta anden leva som här i flera minuter måste vara staffbart.
Viltvattnet är ca 2,5 ha och har alltså en diameter på ca 500m. Eftersom viltvattnet är starkt igenväxt finns stora vassruggar av framför allt kaveldun. Det måste vara omöjligt för de apporterande hundarna att finna alla de påskjutna gräsänderna. Jag undrar hur många skadskjutna gräsänder som blev kvar i viltvattnet.
Se också hemsidan: http://www.jaktkritikerna.se/
tisdag 29 september 2009
Jaktkritik
I förra veckan var jag ute på ringmärkning på Svenska Högarna tillsammans med en jägare. Självfallet blev det en del diskussion om jakt men denna man med stort fågelintresse och kunnighet visade sig ha mycket lika åsikter om jakten som jag. Han jagade älg men numera inte så flitigt som tidigare. Han är pensionär sedan flera år.
Han tog kraftigt avstånd från de jägare som bär t-skirts med Nolltolerans och ett varghuvud i ett kikarsikte. Det finns alltså en hel del fanatiker och tyvärr tror jag inte att de är få bland jägarkåren även om det är några som tar avstånd från dessa fundamentalister.
Enligt mitt sällskap ute på ön är skadskjutningar ett stort problem då många jägare är för dåliga skyttar. Man skjuter i fågelflockarna i stället för att sikta på en ensam fågel i utkanten av flocken. Man skjuter på för långa avstånd och har inte övat tillräckligt innan jakten. Jägarexamen är kanske avlagd sedan 20 år och därefter är man endast ute och jagar några få dagar på året. Det ger inte den säkerhet som fordras. Jaktprovet som de flesta jägare måste göra innan älgjakten kan göras om tills provet godkänts; alltså tre, fyra fem gånger! Hur går det då när älgen kommer? Uppenbarligen behövs mer utbildning av de flesta jägarna.
Mitt förslag att minska antalet arter som får jagas är det snabbaste och mest effektiva sättet för att minska djurens lidande och plåga vid skadskjutningarna måste snabbt komma tillstånd.
Se även hemsidan: http://www.jaktkritikerna.se/
Han tog kraftigt avstånd från de jägare som bär t-skirts med Nolltolerans och ett varghuvud i ett kikarsikte. Det finns alltså en hel del fanatiker och tyvärr tror jag inte att de är få bland jägarkåren även om det är några som tar avstånd från dessa fundamentalister.
Enligt mitt sällskap ute på ön är skadskjutningar ett stort problem då många jägare är för dåliga skyttar. Man skjuter i fågelflockarna i stället för att sikta på en ensam fågel i utkanten av flocken. Man skjuter på för långa avstånd och har inte övat tillräckligt innan jakten. Jägarexamen är kanske avlagd sedan 20 år och därefter är man endast ute och jagar några få dagar på året. Det ger inte den säkerhet som fordras. Jaktprovet som de flesta jägare måste göra innan älgjakten kan göras om tills provet godkänts; alltså tre, fyra fem gånger! Hur går det då när älgen kommer? Uppenbarligen behövs mer utbildning av de flesta jägarna.
Mitt förslag att minska antalet arter som får jagas är det snabbaste och mest effektiva sättet för att minska djurens lidande och plåga vid skadskjutningarna måste snabbt komma tillstånd.
Se även hemsidan: http://www.jaktkritikerna.se/
torsdag 17 september 2009
Jaktkritik
Jag har alltid ansett att man måste "sopa rent framför egen dörr" innan man klagar på andra och har synpunkter på hur andra beter sig. I Sverige finns många avarter inom jakten som jag och medlemmarna inom föreningen "Jaktkritikerna" arbetar för att avskaffa.
Men jag är klart medveten om att förhållandena för många djur är avsevärt mycket sämre i många andra länder. Det är naturligtvis utomordentligt att de uppmärksammas internationellt som t ex de vidriga djurtransporterna som skedde (sker?) i Europa. Jag tycker inte heller att all jakt är lika usel. När många anklagar Norge för dess vikvalsjakt replikerar de (valjägarna och dess hantlangare) att Sverige minnsan tillåter jakt på 100 000 älgar. Men älgjakten är motiverad då älgarna annars skulle orsaka alltför många trafikolyckor och förstöra än mer skog än vad de nu gör. Vikvalarna gör ingen skada och harpuneringen är en mycket grym avlivningsmetod. Det kan dröja minuter innan valen dör av mycket svåra inre skador. Valjakten borde förbjudas just av den grymma avlivningsmetoden.
Varför jag tar upp dessa frågor i denna blogg beror på att jag läste i dag (DN 17 sept 2009) om Kinas tortyrliknande former för att få ut galla (!) ur björnar som hålls fängslade i minimala burar och töms på galla flera gånger per dag. Dessa björnar kan hållas i dessa minimala burar upp till 20 år! Gallan används som potensmedel (vilka galna män!), schampo och te. Gallan kan tillverkas helt syntetiskt och dessutom kan gallan fås från kogallor efter det att korna slaktats. I artikeln verkar det som om de kinesiska myndigheterna har stängt de värsta "gallfarmerna" men mer återstår tydligen.
Jag läste också en notis i Kulturen i dagens DN där en filmare Louis Psihoyos i sin film ("Viken") skildrar "den årliga, ljusskygga, masslakten av delfiner i den lilla japanska staden Taiji". Filmaren säger "Japanerna kommer att bli chockade av att få veta hur delfinerna slaktas, att de säljs som valmat och skolmat trots att de är fulla av kvicksilver". Han hoppas att den nya japanska regeringen skall ändra på denna slakt. Hoppas det.
Läs också hemsidan: http://www.jaktkritikerna.se/
Men jag är klart medveten om att förhållandena för många djur är avsevärt mycket sämre i många andra länder. Det är naturligtvis utomordentligt att de uppmärksammas internationellt som t ex de vidriga djurtransporterna som skedde (sker?) i Europa. Jag tycker inte heller att all jakt är lika usel. När många anklagar Norge för dess vikvalsjakt replikerar de (valjägarna och dess hantlangare) att Sverige minnsan tillåter jakt på 100 000 älgar. Men älgjakten är motiverad då älgarna annars skulle orsaka alltför många trafikolyckor och förstöra än mer skog än vad de nu gör. Vikvalarna gör ingen skada och harpuneringen är en mycket grym avlivningsmetod. Det kan dröja minuter innan valen dör av mycket svåra inre skador. Valjakten borde förbjudas just av den grymma avlivningsmetoden.
Varför jag tar upp dessa frågor i denna blogg beror på att jag läste i dag (DN 17 sept 2009) om Kinas tortyrliknande former för att få ut galla (!) ur björnar som hålls fängslade i minimala burar och töms på galla flera gånger per dag. Dessa björnar kan hållas i dessa minimala burar upp till 20 år! Gallan används som potensmedel (vilka galna män!), schampo och te. Gallan kan tillverkas helt syntetiskt och dessutom kan gallan fås från kogallor efter det att korna slaktats. I artikeln verkar det som om de kinesiska myndigheterna har stängt de värsta "gallfarmerna" men mer återstår tydligen.
Jag läste också en notis i Kulturen i dagens DN där en filmare Louis Psihoyos i sin film ("Viken") skildrar "den årliga, ljusskygga, masslakten av delfiner i den lilla japanska staden Taiji". Filmaren säger "Japanerna kommer att bli chockade av att få veta hur delfinerna slaktas, att de säljs som valmat och skolmat trots att de är fulla av kvicksilver". Han hoppas att den nya japanska regeringen skall ändra på denna slakt. Hoppas det.
Läs också hemsidan: http://www.jaktkritikerna.se/
onsdag 9 september 2009
Jaktkritik
Jägareförbundets statistik över dödandet jaktåret 2007/2008 finns nu att ta del av på Jägareförbundets hemsida (se forskning): Något som däremot inte finns med är avskjutningen av den s k fria fjälljakten av småvilt (ripor framförallt men även tjäder, orre, hare, räv mm).
Efter många telefonsamtal och letande på hemsidor tillhörande tre länsstyrelser som ha hand om denna jakt har jag kommit framtill att jakten har minskat betänkligt framför allt i Norrbotten. Från att ha varit omk 35 000 dödade ripor (dal- och fjällripa) 2003 - 2006 så var det endast ca 6 000 förra året. Glädjande på ett sätt men jag antar att det inte beror på att jägarna har tröttnat på sin jakt eller att det är färre som jagar utan att antalet ripor minskat. Nu vet man om att riporna fluktuerar i sina numerärer men att jakten som enligt vetenskapliga undersökningar står för ca 30% av dödligheten måste inverka på sikt.
I år har enligt uppgifter i tidningar Jämtlands län förbjudit ripjakt då riporna är alldeles för få. Tidigare år har dock inte Jämtland haft någon nedgång i avskjutningen. Den har legat konstant på 10 000 - 12 000 ripor per år.
Det finns två problem med ripjakten som sällan diskuteras. Jakten sker på uppflygande fågel och många skadskjuts vilket innebär stort lidande för fågeln. Dessutom blir de skadskjutna fåglarna som inte hittas av de apporterade hundarna ett lätt byte för rovdjur som sekundärt förgiftas av blyhaglen. Sådana förgiftningar har konstaterats i flera fall och då har det gällt rovfåglar. I fjällen lever jaktfalk, pilgimsfalt och kungsörn vilka alla är fåglar med hög bevarande status. Ett förgiftningsfall av dessa arter är ett helt i onödan. Ingen ripjakt är nödvändig. Endast ett nöje för perversa personer som tycker om att döda. Låt inte jägarna bestämma hur den svenska faunan skall se ut.
Se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
Efter många telefonsamtal och letande på hemsidor tillhörande tre länsstyrelser som ha hand om denna jakt har jag kommit framtill att jakten har minskat betänkligt framför allt i Norrbotten. Från att ha varit omk 35 000 dödade ripor (dal- och fjällripa) 2003 - 2006 så var det endast ca 6 000 förra året. Glädjande på ett sätt men jag antar att det inte beror på att jägarna har tröttnat på sin jakt eller att det är färre som jagar utan att antalet ripor minskat. Nu vet man om att riporna fluktuerar i sina numerärer men att jakten som enligt vetenskapliga undersökningar står för ca 30% av dödligheten måste inverka på sikt.
I år har enligt uppgifter i tidningar Jämtlands län förbjudit ripjakt då riporna är alldeles för få. Tidigare år har dock inte Jämtland haft någon nedgång i avskjutningen. Den har legat konstant på 10 000 - 12 000 ripor per år.
Det finns två problem med ripjakten som sällan diskuteras. Jakten sker på uppflygande fågel och många skadskjuts vilket innebär stort lidande för fågeln. Dessutom blir de skadskjutna fåglarna som inte hittas av de apporterade hundarna ett lätt byte för rovdjur som sekundärt förgiftas av blyhaglen. Sådana förgiftningar har konstaterats i flera fall och då har det gällt rovfåglar. I fjällen lever jaktfalk, pilgimsfalt och kungsörn vilka alla är fåglar med hög bevarande status. Ett förgiftningsfall av dessa arter är ett helt i onödan. Ingen ripjakt är nödvändig. Endast ett nöje för perversa personer som tycker om att döda. Låt inte jägarna bestämma hur den svenska faunan skall se ut.
Se vår hemsida: www.jaktkritikerna.se
onsdag 2 september 2009
Jaktkritik
Citat ur DN: "Sareks björnar hotas av en omfattande illegal jakt på renskötarnas område." Det uttalandet förekom i SVT-dokumentären om björnen Rapa och anmäldes till Granskningsnämnden för radio och TV. Argumentet var osakligt och diskriminerande, tyckte Svenska samernas riksförbund och ungdomsförbund. Men Granskningsnämnden fria SVT "eftersom uttalandet inte riktar sig mot någon tydlig part".
Eftersom jag nyss läste en uppsats från Naturvårdsverkets forskningsstation i Grimsö där de i ett forskningsprojekt visade att 75% av den illegala lodjursjakten skedde i Sarek och 25% i Bergslagen är det väl inte otroligt att även den illegala björnjakten är omfattande.
Märk väl att jag inte heller antyder att det är samer som tjuvjagar. För några år sedan blev några höga chefer på Vattenfall dömda för att ha jagat älg illegalt i Sarek. Men mycket tycks försegå i det tysta i vår stora nationalpark till nackdel för våra stora rovdjur.
I dag läser jag om en jägare som skjutit en älg i tron att det var ett vildsvin! Nu åtalas han för jaktbrott då han jagat älg under otillåten tid. Jag har som ornitolog många gånger hört talas om jägare som inte vet vilka fåglar de skjuter på eller tror att det är helt andra arter. Men fåglar är betydligt svårare att artbestämma en älg och vildsvin.
Med en så dålig artkännedom är det väl enklast att ta ifrån jägaren licensen och geväret. Så okunniga jägare skall inte få röra sig i skogen.
Se vår nya hemsida: http://www.jaktkritikerna.se/
Eftersom jag nyss läste en uppsats från Naturvårdsverkets forskningsstation i Grimsö där de i ett forskningsprojekt visade att 75% av den illegala lodjursjakten skedde i Sarek och 25% i Bergslagen är det väl inte otroligt att även den illegala björnjakten är omfattande.
Märk väl att jag inte heller antyder att det är samer som tjuvjagar. För några år sedan blev några höga chefer på Vattenfall dömda för att ha jagat älg illegalt i Sarek. Men mycket tycks försegå i det tysta i vår stora nationalpark till nackdel för våra stora rovdjur.
I dag läser jag om en jägare som skjutit en älg i tron att det var ett vildsvin! Nu åtalas han för jaktbrott då han jagat älg under otillåten tid. Jag har som ornitolog många gånger hört talas om jägare som inte vet vilka fåglar de skjuter på eller tror att det är helt andra arter. Men fåglar är betydligt svårare att artbestämma en älg och vildsvin.
Med en så dålig artkännedom är det väl enklast att ta ifrån jägaren licensen och geväret. Så okunniga jägare skall inte få röra sig i skogen.
Se vår nya hemsida: http://www.jaktkritikerna.se/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)