Jaktkritik

Minken togs till Sverige för att användas som pälsdjur på farmer. Många lyckas rymma från farmerna och under andra världskriget släpptes många minkar ut då handeln med päls minskade och det var svårt att finna föda för djuren. Minken etablerade snabbt och det tog knappt 50 år innan minken hade koloniserat hela landet ända upp i fjällområdet.
Minken är ett rovdjur som lever på det den finner. På vintern är det framför allt fisk men under övriga årstider på smågnagare men även på fågelägg och ungar. Minken kan därför vara ett allvarligt hot på fågelskär i våra skärgårdar. Minken är en god simmare och tar sig lätt ut till öar långt från fastlandet. För att skydda dessa fågelöar är det nödvändigt med en effektiv skyddsjakt på dessa fågelöar som ofta är reservat just för deras fågelantal. Jakten måste ske med hjälp av hund eftersom fällor är alltför ineffektiva. Minken gömmer sig lätt under stenar och upptäcks endast med hund.
Alltnog minken gör för övrigt mindre skada och på fastlandet tycks den inte vålla alltför stora skador. En möjlig förklaring kan vara att minken tycks minska i antal. För endast 20 år sedan sköts ca 40 000 minkar årligen men den senaste avskjutningsrapporten angav ca 9 000 dödade minkar.
För några dagar sedan hörde jag på radio att en forskare på SLU funnit att minken var ett utmärkt djur för att upptäcka miljögifter. Minken som lever vid vatten och äter mycket fisk får i sig de miljögifter som oftast kommer ut i våra vattendrag och anrikas i näringskedjan. Minken tycks också vara relativ motståndskraftig mot miljögifter och lagrar därför upp dessa i hög grad. Det är dessa egenskaper som gör minken till en utmärkt referens. Kanske jakten på mink skulle vara en del av det möljövårdsarbete som redan bedrivs när Naturvårdsverket analyserar ägg från sillgrisslor på Stora Karlsö och strömming från Östersjön. I bland kan till och med jakten vara till en fördel om nu dessa forskningsresultat nu tillvaratas.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp också gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på hemsidan.

Jaktkritik

I går såg (13 nov -13) jag i SVT:s rapport att läkarna var ovilliga att anmäla olämpliga vapeninnehavare till polisen. I programmet ansågs "ett par hundra tusen" personer ha en sådan sjukdomsbild att de inte borde inneha vapen men endast 1 040 personer anmäldes. Stora skillnader finns också mellan olika delar i landet. I t ex Norrbottens län som har många jägare och därmed stora mängder vapen anmäldes fem (5!) person till polisen av läkare medan det i Västerbotten anmäldes 141 personer. Jag blir rädd när jag hör att så många olämpliga personer innehar vapen. Varför är inte läkarna mer noggranna vid sina undersökningar och följer de krav som finns i vapenlagen? Risken är ju stor att någon kommer till skada. Men detta är ett resultat av en undersökning som tydligen ska ta upp detta problem och kanske det kommer att bli en förändring i detta avseende. Jag hoppas Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna bolen "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Den finns på hemsidan

Jaktkritik

Jag läser idag (8 nov.-13 i DN) "Regringen vill förbjuda sex med djur från den 1 april." "Det ska inte finnas några tveksamheter kring att det är förbjudet att plåga djur, säger landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)." Notisen fortsätter: "Redan idag är det förbjudet att utsätta djur för lidande, men det har varit svårt att straffa tidelag. Frågan om förbud mot tidelag har diskuterats länge och lagskärpningen har haft brett stöd i riksdagen." Jag har svårt att tro att den nya lagen skulle kunna ha någon effekt. Vi vet hur svårt det är för domstolar att fälla för våldtäkt. Och i dessa fall finns det två parter som kan argumentera. Jag förutsätter att tidelag sker ännu mer i tysthet och enskildhet. Det verkar som om Eskil Erlandsson vill visa sig som en djurvän. Men som jägare och ansvarig minister för jaktfrågor har han gynnat, liksom Centerpartiets företrädare, all jakt så väl som skyddade rovdjur som andra. Det är alltså en lögn att EE vill klargöra att "det är förbjudet att plåga djur". Notisen som påstår att " det redan i dag är förbjudet att utsätta djur för lidande" är falsk. Jakt utsätter djur för lidande, både psykiskt och fysiskt, genom stress och skadskjutningar. Det enda som kan göras för att minska lidandet är att minska jakten! Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på hemsidan.

Jaktkritik

Jag brukar säga att "man ska sopa rent framför egen dörr" innan man ger sig på andras avarter. Därför engagerar jag mig inte i andra länders jakt och jaktmetoder. Kan jag inte påverka den svenska jakten så lär jag inte på något sätt kunna påverka andra länders jakt. Men här om dagen läste jag (DN 6 nov -13) om hur elefanter som överlevt en jaktsituation blev socialt handikappade för resten av livet. Jag har förut skrivit i vår tidskrift Jaktdebatt om en forskare de Waal anseer att elefanter har en stor empatisk förmåga och deras flockbeteenden är kompexa och djuren har stora hjärnor i förhållande till sin kroppsvolym. Studien gjordes i två nationalparker. I den ena lever elefanterna tämligen opåverkade av människan men i den andra utfördes en "gallringsoperation" ett större antal elefanter , honor och ungar, sköts ihjäl. Forskarna testade djuren genom att spela upp ljud fråm främande elefanter och såg hur djuren reagerade. I parken där ingen jakt bedrivits samlade sig elefanterna i en grupp för att försvara sig. I parken där jakt bedrivits sprang elefanterna från ljudet medan andra gjorde ingenting. Forskarn drog den slutsatsen att de jagade elefanterna aldrig fått lära sig vadläten betyder och hur man bör reagera när man hör dem. Detta trots att det gått 20-30 år sedan utrensningen skett. "Forskarna misstänker att de jagade djuren aldrig kommer att lära sig rätt beteende. Det sociala system de byggt upp på egen hand är inkomplett, ett tecken på att de skadats för livet av upplevelserna i barndomen." Jakt har många avarter inte bara fysiska utan tydligen också psykiska skador. Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB- gruppen Jaktkritikerna och köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på hemsidan.

Jaktkritik

Jonathan Så länge det inte finns andra fakta så anser jag att jag kan hävda att skadskjutningen ligger mellan 15 - 30 %. Läs hemsidan www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna och köp gärna boken "Jaktkritik - wessäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på hemsidan

Jaktkritik

Till Jonathan: Det jag skriver vet vi! Har du andra uppgifter så vore jag tacksam om du redovisade dem. Först då erkänner jag att mina siffror var felaktiga. Med ditt resonemang har fakta ett "bäst före datum" men jag undrar var gränsen går? Jag redovisade skadskjutningar på varg från 2006 där man bevisligen såg 25% skadskjutningar. Är sex år för lång tid för att tro på att skadskjutningarna kan ha minskat? Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna och köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på hemsidan.

Jaktkritik

Den filosofiska distingsionen mellan tro och vetande kan ju alltid diskuteras. Men varför skulle skadskjutningarna ha minskat de senaste åren i Sverige? Fortfarande skjuts skidåkare, jaktkamrater, hundar under jakterna. Den senaste rapporten som jag läst om skadskjutningar är från 2007 (www.viltskadecenter.se) och som visar att 25% av de fridlysta vargarna hade skadskjutits. Detta är alltså före de licensjakter som senare införts. I korthet visar rapporten att 11,5% av de upphittade vargarna hade skottskador. Eftersom inte alla vargarna hade påskjutits så måste man beräkna skadskjutning genom att ta reda på hur många vargar som kan ha påskjutits. I rapporten framgår att 400 vargar under perioden 1999-2006 levt i Skandinavien. Av dessa har alltså 45 (11,5% av 400) skadskjutits. I rapporten beräknas att 136 vargar olagligt dödats under den undersökt perioden. Totalt har alltså 180 påskjutits (136 döda och 45 skadskjutna) vilket ger 25% skadskjutna av de som påskjutits. Vid undersökning av de vargar som dödades vid licensjakten framkom att de flesta vargarna skjutits ett flertal gånger; en varg hade åtta skottsår innan den dog. Det finns alltså inget som tyder på att jakten skulle avsevärt ha förbättrats det senaste årtiondet. Finns andra uppgifter är jag mycket tacksam att få reda på dessa. Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikern. Läs gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.