lördag 26 februari 2011

Jaktkritik

Idag läser jag i DN att Naturvårdsverket tillåter jakt på 110 lodjur under 2011. Lodjursstammen har minskat har Naturvårdsverket kommit på. De hade tydligen inte läst mitt inlägg från mars 2009 som jag åter publicerar. Sluta med lodjursjakten!! Det är inte jägarna som ska bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt!
Nu är snart årets lodjursjakt slut. I några länsdelar fortsätter lodjursjakten men hittills har 16 djur skjutits över den tillåtna kvoten. Detta anses bero på att spårsnö har gjort det lättare att finna lodjuren. Den totala kvoten är i år 156 lodjur. Förutom de legat skjutna lodjuren omkommer 31 individer i trafikolyckor (2008), sex lodjur skyddsjagades (2008) enligt beslut från länsstyrelser och ett okänt antal jagas illegalt. Det har beräknats att mer än 20% fler lodjur jagas illegalt alltså utöver den legala; med dagens siffror ca 30 individer.Sammanslås all onaturlig död (legal jakt, illegal jakt, trafikdöd och skyddsjakt) blir det mer än 200 lodjur som dödas varje år alltså mellan 10 - 13 % av den svenska stammen. Detta är mer än dubbelt som många som man i en examensuppsats från Stockholms universitet anses kunna tillåta för att inte lodjursstammens långsiktiga överlevnad skall äventyras.Lägg därtill att den svenska lodjursstammen har en låg grad av genetisk variation ( endast en mitokondriell variant och låg grad av individuell variation i mycket variabla kromosomala delar). Dessutom är jakten slumpmässig och skjuter alltså individer som skulle ha fortplantat sig och de individerna som alltså ingår i den s k effektiva populationstorleken är viktiga för populationens bestånd.Låt inte jägarna bestämma hur en svenska faunan skall se ut! Lodjuren gör ingen skada i naturen och skall inte ingå i jägarnas s k "viltvård"!
Läs också hemsidan: www.jaktkritikerna.se
Kom med i Facebookgruppen Jaktkritikerna

söndag 20 februari 2011

Jaktkritik

Jag vet att många inte har DN så därför publicerar jag min insändare från DN (den 19 feb). Den enda skillanden är att insändarredaktören tog bort föreningens namn då insändaren publicerades.
Insändaren var en replik på en liten artikel där man påstod att uttern förgiftats av PCB och att det var därför den blev så sällsynt. Så här skrev jag:

Det är glädjande att uttern börjar komma tillbaka. Men det är en myt att utterns tillbakagång berodde på miljögiftet PCB.
Jag har frågat alla var man kan läsa denna vetenskapliga uppsats som nämnt detta som utterns huvudsakliga skäl till dess tillbakagång och aldrig fått något besked.
Vad jag vet är att ca 4 000 uttrar sköts de 10 åren före fridlysningen 1969 (Jägareförbundets egen statistik). Med en så utspädd utterstam är det ju naturligt att de kvarvarande uttrana har mycket svårt att hitta partner och det måste ta lång tid innan utterstammen återhämtar sig.
Även om vissa utterstammar drabbades av PCB t ex de i skärgården så måste jakten var den orsak som mest drabbade utterns tillbakagång.
Hans Ryttman
Jaktkritikerna

onsdag 16 februari 2011

Jaktkritik

Jag har fått en fråga om vilka som var med på diskussionen om utsättande av änder för jakt.
Två av oss sex föredragshåller representerade jägarkåren. En person kom från Jägareförbundet och en person bedrev själv försäljning av jakt bl a andjakt från s k viltvatten. En kom från Sveriges ornitologiska förening som berättade om SOF:s policy i fågelskyddsfrågor men han tog inte speciellt upp jakten som ett problem. De övriga två var forskade som talade om risken för hybridisering mellan vilda och uppfödda änder som kunde ställa till med problem beteendeförändringar och lokala anpassningar i andpopulationerna. Jag var den ende som tog upp jakten som ett problem. Den är oetisk då den inte uppfyller de krav som jägarna ställer själv på jakt; naturupplevelser, komma hem i bygden, träffa kompisar, vara med hunden, spänning mm.
Köttet som de får (oklart hur mycket) koster 240 kr per and. Dessutom kanske 20-30 mils resor = miljöförstöring och kostnader för 10-15 minuters oavbrutet pangande. Det avlossades säker 200-300 skott under denna jakt. Olkart hur många änder som skadsköts. Gissningsvis var det något 10-tal.
Läs www.jaktkritikerna.se

Jaktkritik

I går hörde jag på radion att men endast hittat ett lodjursspår i Skåne. Tidigare år har man funnit 5-6 lodjur. Då den rovdjursansvarige kontrollerat att lodjuren inte hade vandrat över till de nordligare länen var han förundrad över var lodjuren hade tagit ivägen. Lodjuren har normalt en hög överlevnad som vuxna. Då han tillfrågades om det kunde vara tjuvjakt så mummlade han och antydde att det möjligt kunde vara så. Samtidigt talade den rovdjursansvarige att ett lodjur med två sändare hade försvunnit och att båda sändarna upphörde samtidigt. Han var själv jägare och det lät som om han inte vågare ta tjuvjakt i sin mun beroende på att hans jaktkamrater skulle ta avstånd från honom. Jag tyckte att han var feg och inte vågade tala om det som var uppenbart för alla andra; tjuvjakt framför allt på rovdjur är ett stort problem i Sverige. 20-30% av våra rovdjur skjuts genom tjuvskytte enligt forskare.
En notis i DN talar om att Sverige är ett av världens vapentätaste länder. Detta visste inte jag. Det finns 1 981 000 legala vapen som ägs av 615 000 innehavare! Skrämmande.
Gå med i Facebook: Jaktkritikerna och läs www.jaktkritikerna.se

fredag 11 februari 2011

Jaktkritik

I går kväll var jag på en diskussion om utsättning av farmade änder. Diskussionen gällde om dessa änder hybridiserade med vilda änder och på så sätt minskade gräsändernas anpassning till det Svenska klimatet och andra mer lokala omständigheter. Jag kan sammanfatta diskussionen på så sätt man man inte visste något men att de man sett t ex flyttning inte påverkade änderna. De flyttningsförändringar som man sätt kunde mycket väl bero på klimatförändringar och liknande flyttningsförändringar fanns också bland andra arter som inte hade utsatts för några odlade artfränder. De odlade änderna skilde sig dock genom mindre storlek och något färre lameller i näbben. Utsättningen av änder har emellertid förekommet i många årtionden och man visste inte hur många som överlever jakten och de naturliga dödsorsaker och då sedan kunnat para sig med vilda änder.
När jag talade om de skadskjutningar som sker och avsaknaden i denna jakt av de anledningar som jägarna uppger vara viktiga för deras jakt nämligen naturupplevelse, komma ut i naturen, komma hem till hembygden, träffa kompisar, vara tillsammans med hunden, spänning och först på åttonde plats, få kött. Min framställning möttes dock av tystnad och jag fick inga frågor eller kommentarer. Det var iallafall ca 40 personer som hörde på. Jag blir alltid förvånad att djurens lidande inte ger mer respons.
Läs även: www.jaktkritikerna.se

fredag 4 februari 2011

Jaktkritik

Vargar och människor

I dagens tidning (DN 3 feb) står det att 18 vargar har skjutits ”varav tre vuxna föräldradjur från etablerade par och åtta vargar från nybildade par. Den sistnämnda siffran är anmärkningsvärd. Vargar i nybildade par utgör bara 14 procent av stammen i sin helhet. Om jakten varit helt slumpmässig hade två tre stycken av dem skjutits. I stället är nästan varannan skjuten varg från något av dessa par”. Vad som antyds i notisen är ju att jägarna inriktat sig på par som kan få ungar i vår. Misstanken är väl inte helt obefogad.
20 vargar har varit årets tilldelning men Svenska Jägareförbundet har protesterat och kräver fler. De vill ju inte heller ha fler än 150 vargar i Sverige. Genetiker och andra som begriper sig på hur djurpopulationer kan överleva på längre sikt vet att det behövs minst 50 ynglande par i en population. Dessutom krävs ett årligt tillskott av minst en obesläktad individ som ska komma in i populationen och bidra med nytt genetiskt material. Dit är det lång väg även om regeringen tror sig kunna importera vargar från Finland och Ryssland. Ett 20-tal vargar under en femårs period talas det om. Det låter ju bra. Men om regeringens planer på att stammen inte ska vara fler än de nu är, misslyckas ju planen med att förbättra inaveln, då en icke inavlad stam måste vara ca 500 individer med ett årligt tillskott av nya gener.
Vi vet att motståndet mot vargar är större på landsbygden än i staden. Flera påstår att detta beror på att landsbygdsbefolkningen har det besvärligt med vargen. Fäbofolket och fårägarna får sina liv förstörda då de förlorar sina djur som vargarna anfaller. Jag har inte hört talas om att vargar river kor. Jag vet att det förekommer att de tar kalvar. Men dessa kalvar skulle man väl kunna ha nära fäboden så att de skyddades. Fåren kan man klara genom att sätta upp el-nät. Dessutom utgår generösa ersättningar för elstängsel och för eventuella skador som rovdjur orsakar. Jag är övertygad om att det alltså inte är dessa personer i egenskap av djurägare som regeringen vill skydda. Regeringen skriver jag, men menar Centerpartiet som måste gå sin mest väsentliga väljargrupp till mötes, alltså delar av landsbygdsborna. Många landsbygdsbor är markägare och jägare. Jag är övertygad om att det finns procentuellt fler jägare på landsbygden än i städerna då markägande och jakt så tätt hänger ihop. Skulle Centerpartiet förlora även denna grupp skulle de förmodligen inte komma in i riksdagen nästa val. De är de jaktliga intressena som skall skyddas. Jag tror också att både fårägare och fäbofolket många gånger är nära lierade med jägare och kanske också är jägare själva.
Från jägarhåll framhålls jakten som omistlig och då talar de om all annan jakt än vargjakt. Jägarna har en fullständigt fel uppfattning om att de äger djuren och att djuren är deras egendom som ingen annan, inte heller rovdjuren, ska röra. Det finns inget som talar för att djuren inte har lika rätt att leva som vi människor. Att vi människor är intelligentare och kan tänka oss en framtid ger oss ingen rätt att döda djur. Några har tagit sig den rätten men moraliskt är det helt fel. Jag läste häromdagen ett citat av Harry Schein där han uttalade följande: ”Många människor funderar på meningen med livet. Inte jag. Meningen med livet är att leva”. Vi människor är djur. Om meningen med livet är att leva, vilket jag tror, så har alla djur den rättigheten.
Från min synpunkt är det grymt att utsätta djuren för skadskjutningar och stress som djuren ofta utsätts för vid jakten. Jägarna har heller ingen rätt att bestämma hur den Svenska faunan ska vara sammansatt. I ett demokratiskt samhälle ska majoriteten bestämma detta. Jag är övertygad om, att en folkomröstning skulle visa, att en majoritet av svenskarna ville ha mer naturlig sammansatt fauna, där inga rovdjur jagades och att de flesta andra av de jagade arterna, som inte ger speciellt mycket kött eller har minskande stammar skulle fredas. Jag och säkert även andra kan tänka oss en skyddsjakt på enstaka individer som gör allvarlig skada eller är närgångna. Men skyddsjakten måste vara noga genomtänkt och om andra åtgärder kan förhindra skada eller otrygghet skall naturligtvis dessa åtgärder i första hand användas.
Vargjakten upprör många människor och jag tror inte att den är positiv för jägarnas image. Fler får upp ögonen för vilken onaturlig makt jägarna har och att deras motivering till vargjakten, att den är till för att skydda ”deras” älgar inte accepteras. Kanske den debatt som vargjakten åstadkommer också kommer att ta upp all annan jakt som ju i mycket större utsträckning skadar djuren och orsakar djuren lidande.