onsdag 31 juli 2013

Jaktkritik


Under den senaste veckan har jag hört inslag i radio som berört vargar. Det första inslaget kom efter det att kammarrätten ska ta upp, förvaltningsrättens dom angående avslaget av skyddsjakt på den genetiskt värdefulla tik som flera gånger har flyttats, till granskning. Jag är inte juridiskt kunnig och vet därför inte om dessa två domstolar förhåller sig som tingsrätt och hovrätt, att de måste ta upp överklaganden eller om de gjort bedömningen att fallet måste utredas bättre. 
Alltnog; jag kan inte förstå hur besluet om inhiberad skyddsjakt kan ändras. EU:s habitatdirektiv gäller och det är många krav som måste uppfyllas för att ett djur ska få dödas som är upptaget i direktivet. Bl a sk djuret orsaka allvarlig skada och därefter ska andra lämpliga åtgärder vidtas innan djuret får dadas. Om allvarlig skada kan åberopas då samerna får skadeersättning kan man ju fråga sig och om det är alltför stort djurplågeri att flytta vargen en gång till, eller skrämma bort den från renbetesområdena istället för att döda den. "Finns det liv finns det hopp".
I detta sammanhang anser jag att det mycket allvarligt brott mot habitatdirektivet men den omfattande jaket på lodjur. Jaktkritikena fick förnågra år sedan stopp på denna jakt men genom ett byte av kommissionär ändrades detta beslut då Naturvårdsverket lyckades inbilla kommissionären att jakten var vetenskaplig och berörde ett fåtal djur. Det finns alltså all anledning att än en gång låta EU bedömma den svenska lodjursjakten.
Det andra i inslaget framgick det att EU var tveksamt till regeringens förklaringar till licensjakt på varg. I regeringens svar till kommissionären framgick det att de bortskjutna vargarna skulle ersättas med genetiskt andra vargar genom inplantering vilket kommissionären var mycket skeptisk till. Det fanns ännu inga bevis på att detta har lyckats. Det slutliga svaret kommer väl förhoppningsvis innan det blir aktuellt med en ny framställan om licensjakt på varg i vinter.
Läs hemsiden: www.jaktkritikerna.se och går med i FB-gruppen Jaktkritikerna.

lördag 27 juli 2013

Jaktkritik

Nu har jag fått igång min dator igen.
Jag har publicerat ett par anonyma inlägg (nästan alltid från jägare!). När jag började blogga så tänkte jag inte publicera anonyma inlägg men gör det nu eftersom jag annars mycket sällan får några överhuvudtaget. Tyvärr är inte de anonyma inläggen något att kommentera. Få jägare inser att att deras hobby skadar 100 000-tals djur helt i onödan då djuren inte behöver jagas och att de genom jakten förstör för oss natur- och djurvänner genom att reducera det vilda. Men det finns jägare som förstår detta och vi har jägare som är medlemmar i föreningen och vi har haft en jägare också i styrelsen.
Alltnog: Säljakten som jag skrivit om förut verkar komma igång. Tyvärr är denna jakt ovanligt svår då jägaren endast har huvudet på sälen att sikta på. Dessutom guppar sälen upp och ner i havet och risken för skadskjutningen är högst påtaglig. På TV så påtalade en person att sälarna i dag inte var skygga som de var när han var grabb. Om det är det rätta sättet att komma åt sälarna så borde det räcka att smälla av ett par skott utan att försöka döda sälarna. Skrämda blir de säkert om detta skjutande pågår vid de tillfällen som det är nödvändigt. Att de hade lärt sig när det var dags att släppa ut odlad havsöring och samlades för att kalasa på dessa kan inte vara skäl nog för jakt. Hur många fler öringar skulle överleva till fångst om inte sälarna trog en enda öring? 0 sälar tippar jag.
Nu har björnjakten bestämts till 305 av Naturvårdsverket. Om det inte vore för landshövdingen i Norrbotten som bestämmer att i stället för 66 björnar så ska 90 björnar skjutas i Norrbotten enligt en uppgift på FB. Landshövdingen är jägare och alltså jävig i denna fråga. Kan verkligen en person köra över Naturvårdsverket? Enligt mitt förmenande borde det räcka att skjuta de björnar som gör allvarlig skada t ex på renskötseln och de få björnar som visar ett oskyggt beteende. Varför ska björnar långt från bebyggelse och människor dödas? Är det bara för jägarens intresse och/eller rädsla för konkurrens?
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

fredag 5 juli 2013

Jaktkritik

I dagens DN (5/7) läser jag en notis om att en jägare som skadskjutit en jaktkamrat svårt får behålla sin vapenlicens. Kulan gick genom älgen och träffade kamraten.
Det var naturligtvis inte meningen; han hade otur. Men jag anser att otur har bara den oskicklige. Jakt är en mycket farlig hobby. I ingen annan hobby dör eller skadas så många av sina deltagande kamrater. Dessutom förekommer det ju att utomstående också dödas. Därför måste jägarna vara ytterst väl förberedda och ha kunskap om omgivningen så att de är säkra på att ingen annan skadas eller dör bakom djuret de ska döda.
I detta fall tycker jag att det visar på omdömeslöshet av jägaren att gå till kammarrätten och begära att han får ha vapenlicensen kvar. Jag antar att han förlorade rätten i tingsrätten. Han borde inse att han inte  till fullo klarade de krav som måste ställas på en jägare. Dessutom undrar jag vad kamraten tycker och det eventuella jaktlag där jägaren ingår.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna

torsdag 4 juli 2013

Jaktkritik


I dagens tidning (DN 4/7) så finns en notis från BRÅ att 94 personer har dömts för djurplågeri 2012. De flesta fick böter, därefter vilkorlig dom men två perosner dömdes till fängelse.
Det framgår inte ev notisen vilka brott som gav fängelse. Det finns dock avskyvärda händelse där fängelse är det enda tänkbara. Till exempel de ynglingar som brände ihjäl en kanin eller den person som piskade ihjäl sin hund men om dessa händelser förekom under  2012 vet jag inte.
I samma nummer redogörs för rättegången mot den pojke som dödade åtta katter i Götreborg. Jag vet inte om pojken plågade katterna innan han dödade den men åklagaren yrkar på tre års fängelse. Pojken är ju uppenbarligen störd och borde istället få terapi men domen har inte fallit så vi vet inte hur det går.
De djurplågerifall som oftast redogörs för är husdjursägare som får psykiska besvär och lämnar sina kor, hästar och andra vind för våg. I dessa fall är är det inte någon avsikt att skada djuren utan sjukdom. Därför måste detta djurplågeri betecknas som förklarligt. Självfallet ska ju inte dessa djurägare få handha djur men straffet kan ju knappast förändra deras beteende.
De vilda djuren har inte samma rättsstatus utan jägare som skadskjuter djur går helt fria. Naturligtvis skadskjuter ingen jägare ett djur avsiktligt men hade han/hon inte skjutit hade heller inte djuret skadats. Så någon skuld har alltså jägaren för att han/hon orsakat djuret lidande. 
I jaktlagen finns en paragraf som säger att jakten inte får orsaka "onödigt lidande". Alltså tycks de jurister som skapat lagen anse att nödvändigt lidande är tillåtet. Men det finns fall där skyttar åtalats och dömts för att de orsakat onödigt lidande. De två fall jag minns berör en person som i Skåne använde ett hagelgevär vid en älgjakt och den andre var en trädgårdsägere som sköt med ett hagelgevär på älgar för att skrämma bort dom då de åt på hans äppelträd. Eftersom dessa personer innehade vapen antar jag att de var jägare men jag minns inte om de hade licens på geväeen. 
Jag undrar varför har inte vilda djur samma rättigheter som domestiserade djur? Om en djurägare sköt sin hund och lät den ligga ett par timmar innan den avlivades (som det går till då ett djur skadskjutits och eftersöks) hade han med all säkerhet blivit dömd för djurplågeri. Varför står jägarna utanför rättssystemet? Detta gäller ju även då jägarna vådaskjuter en person till döds. Inte ens då blir han fälld för vållande till annans död. 
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna