söndag 28 januari 2018

Jaktkritik

Plikt, egenintresse, etik och moral.
Jag har just läst Göran Rosenbergs "Plikten, profiten och konsten att vara människa" (Bonniers 2003). Jag vill först säga att jag anser Göran Rosenberg vara en av Sveriges få intellektuella. Han resonerar och kan försvara sina ståndpunkter på ett klart och från ett ofta humanistiskt perspektiv. Till skillnad från många andra som bara kan se världen ur sina politiska perspektiv.
Den här boken handlar självfallet inte om jakt och ordet nämns bara i förbindelse med "profitjakt". Men Rosenberg sätter några gånger människan i motsats till djuren. Djuren har de fysiska och psykiska resurser som de behöver men människan har det inte. Vi har psykisk instabilitet med depressioner, missbruk, aggressivitet som skapar våld och hat. Vi har en egocentrism och en egenkärlek som yttrar sig i oförståelse för andra människor och främlingshat. Detta i sin tur ger upphov till inbördeskrig, folkmord och tyranni. Människan är ju  den enda art som satt dödandet av sin artfränder i system. Klart är ju också att människan har den högsta hjärnkapaciteten och med sina händer kan  skapa verktyg av alla de slag till skillnad från djuren. Men att värdera detta tycker jag inte ska ske. Detta kanske inte heller Göran Rosenberg tänker sig men då är det också onödigt att påpeka de skillnader han framhåller. Boken handlar alltså inte på något sätt om jakt men jag har funnit den mycket lärorik för de resonemang om plikt, profit, etik och moral som den handlar om.
Göran Rosenberg frågar sig; varför gör vi saker som vi inte har en personlig nytta av? Eller varför gör vi saker av plikt? Svaret är att vi gör det för vi tillhör ett samhälle en gemenskap. Detta till skillnad från vårt egoistiska handlande för profiten, vinsten eller egenintresset. Det är detta som oroar Göran Rosenberg; vi ser bara till oss själva. Det bildas ett "socialt tomrum  som uppstått mellan historiens mest undflyende samhälle och historiens mest ensammaste individer."
Det är här jag kan koppla ihop jakten och egoismen. Jakten är enbart ett egenintresse. Detta bekräftas också då man frågar jägarna själva varför de jagar. De framhåller naturupplevelser, komma hem till hembygden, vara tillsammans med kompisar, spänning och "få kött" kommer först på åttonde plats. Att den rena vinsten av jakten, köttet, är så betydelselöst visas av när kungen var tillsammans med sina kompisar och jagade fasaner i Ungern (?) så fick de skjuta fasanerna ligga kvar "då de var fulla av blyhagel" och oätliga. Byborna nära jaktplatsen fick bäst de kunde ta hand om fasanerna. (ur "Den motvillige monarken av Thomas Sjöberg). Jan Danielsson (Mitt i naturen) hittade en gång skjutna ripor under en sten vilket tyder på att lämnandet av små byten inte är ovanligt.  Jakt har alltså inget med plikt att göra. När mer än 60% av svenska folket inte accepterar jakt enbart för nöjes- och spännings skull så har jakten inget intresse för samhället ( svenska invånare). (ur en enkätundersökningen gjord  av SLU i Umeå).
Ytterligare begrepp som Göran Rosenberg tar upp är etik och moral. Begreppen är liktydiga men jag tycker han gör en viktig distinktion mellan dessa begrepp. Etik är följande av regler. Jägareförbundet framhåller alltid att jakt ska vara etisk. Alltså följa jaktlag och jaktförordning. Moral har med samvete att göra. Det är självklart att etiska regler ska följas men varför utsätter sig jägare för risken att skadeskjuta ett djur som självklart orsakar lidande? Det finns en del jägare som slutar med sin jakt beroende på att deras samvete inte tillåter vidare djurplågeri men varför inte alla?
   

tisdag 23 januari 2018

Jaktkritik

Vårt förhållande till djur.

I slutet av 1700-talet skrev filosofen Jeremy Bentham "Djuren kan inte tala men de kan lida" Den sentensen har varit min utgångspunkt för mitt engagemang mot jakt.
Men ju mer vi vet om djuren desto mer mer vet vi om djurens själsförmögenheter. Det är inte bara att de har identiska nervsystem som vi som gör att de lider lika mycket som vi när de skadas eller stressas när de förföljs.
Jag kom att tänka på detta då jag hörde ett filosofiskt program på radio om hur vi tänker och vad tänkande är. Alla deltagarna var överens om att djur tänker vilket naturligtvis är självklart annars skulle ingen aktivitet kunna företas. Men någon menade att djurens tanke inte var lika "framåtriktad". Jag förstår inte riktigt vad detta skulle innebära men jag anser att vi kan omöjligt veta vilken kapacitet som djuren har i sitt tänkande. Vi kan ju tänka oss att flyttning, vandringar, övervintring i dvala osv är instinktiva handlingar men vad vet vi? Även våra tankar kanske styrs av samma instinktiva handligar. Djur kan inte tala men de visar har sina ungar hur man jagar och vilka växter de kan äta. Inte så att de har någon tankeöverföring utan de tar sina ungar till de marker där det finns rätt föda eller i verkliga livet visar hur det går till att jaga.
Jag tror också att barn lär sig mer av sina föräldrar genom att studera, se och höra hur deras föräldrar uppför sig och beter sig i minspel och andra kroppsspråk. Detta mer än i tillsägelser och annan "uppfostran". Det djur som vi vet mest om i fråga om beteenden är ju hunden. Men jag tror att de fantastiska egenskaper vi vet att hunden har har med all sannolikhet också alla andra däggdjur. Varför vi inte ser detta beror på att hundan är ett flockdjur som vi själva och vi ha haft ett mycket långt förhållande till hunden. Detta har naturligtvis präglar både oss och hunden. Andra djur vi tilltror större mentala gåvor är andra flockdjur som hästen, elefanter, valar och naturligtvis alla apor. Flera av dessa djur har vi också tämjt och har (haft) som sällskapsdjur. Detta ger ju oss en mycket större inblick i deras mentala förmågor. Mycket av vad vi är ser vi mycket lättare hos de som är lika oss. Det är naturligtvis svårt att komma förbi vårt eget tankesätt och vår natur men jag är övertygad om att djur är mycket mer lika oss än vad vi i dag tror.
Jag har förut skrivit om Frans de Waals bok "Empatins århundrade" som visar att djur har en empatisk förmåga som många människor tror att vi är ensamma om i djurvärlden. Inte bara apor, elefanter och andra flockdjur som möss och kråkfåglar visar empati för andra artfränder. Jag har också tidigare skrivit om Pelle Strindlunds bok "Jordens herrar" där han tar upp hur slavägare och andra på 1700 - och 1800-talet talade om slavar. Det är en intelligent och förödande genomgång av argument för slavhandeln som mycket väl kan tillämpas i argumenteringen mot vårt sätt att se på djur. Läs den boken.  

tisdag 16 januari 2018

Jaktkritik

För en tid sedan blev jag uppmärksammad på att Naturskyddsföreningen hade en nyare jaktpolicy (https://www.naturskyddsforeningen.se/sites/default/files/dokument-media/Jakt_och_viltvardspolicy_jan16_0.pdf) än den jag mottagit för ca 15 år sedan. Dokumentet är antagit av Naturskyddsföreningens riksstyrelse 2014.
Jag skulle aldrig skriva under detta dokument om jag hade suttit i styrelsen då jag anser det ofullständigt, för litet konkret och motsägelsefullt på vissa områden.
Naturskyddsföreningen har aldrig varit en djurskyddsföreningen i första hand utan inriktar sig på bevarandeaspekten. Detta präglar också detta dokument på 15 sidor.
Jag har självklart invändning som alla som läser min blogg förstår. Jag tar några citat för att belysa mitt ställningstagande. "Jakten är en del av vårt kulturarv". Då knappt 3% av Sveriges befolkning jagar så blir alla hobbys "kulturarv". "Kulturarv" kan inte vara ett skäl till att fortsätta en en osund hantering.  "Det finns flera skäl att utnyttja de resurser som vilda djur bidrar med. " Jag anser att levande varelser inte är en "resurs". Det är oerhört provocerande och ett otäckt synsätt. I detta avsnitt finns också en mycket dunkel och oklar skrivning. "Utgångspunkten för allmän jakt och licensjakt ska vara att bytet tas tillvara för nyttoändamål." Vad menas med "nyttoändamål"? Innebär det att mårdhår kan användas till målarpenslar, rävskinn som dörrmatta? Eller vill man ha mer pälsmarknad för räv- varg- lodjur och björnskinn? Varför inte inskränka utbytet ska var för konsumtion? Till vilka andra ändamål tycker Naturskyddsföreningen att jakten ska vara till för?
Naturskyddsföreningen tar också upp i sitt dokument Jaktlagens 27§ "Jaktens skall bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande....."  Man godtar alltså "nödvändigt lidande" som väl måste betyda att skadeskjutning måste tillåtas. Varför ska skadeskjutning tillåtas? Jakt är ingen nödvändighet. Jakt är ett nöje för de som har denna hobby. Ingen tvingas ut i skogen.
Inkonsekvensen i skrivelsen kommer fram i meningen "Jakt med hagel orsakar hög frekvens av skadskjutningar, som orsakar onödigt lidande" Men kräver också "All användning av blyhagel ska omgående förbjudas". Då ytterst få djur jagas med kula skulle man ha utgått från detta krav och diskuterat om inte det flesta djur skulle undantas från jakt. Någon ersättning finns inte som helt kan ersätta blyhagel. De stålkulor som används vid jakt vid våtmarker innebär större risk för skadeskjutningar då dessa hagel sprider sig mer då de är lättare vid samma volym. Är haglen större krävs att bytet är närmare än vid blyhageljakt. Naturskyddsföreningen skriver bl a också "En viktig orsak (alltså till skadeskjutning) är att jägarna skjuter på för långt avstånd." En övergång till stålhagel skulle med mycket stor säkerhet innebära ännu fler skadeskjutningar vilket gör att jakten ger ännu mer lidande. Naturskyddsföreningens krav är helt riktiga men de har inte insett konsekvensen av sina krav.
Något som jag saknar i den nya jaktpolicyn är ett avsnitt om den sk viltvården alltså jakt på konkurrenter till jägarna själva som rävar, grävlingar, kråk- och måsfåglar. I den förre jaktpolicyn fanns ett avsnitt som tog upp detta och där SNF ansåg att denna jakt "bör ifrågasättas". I det nya dokumentet talas det om jaktens etiska krav utan att formulera vad detta innebär. Min mening är självfallet att "viltvården" ska förbjudas. Den är helt enkelt oetisk. Vidare finns inget om fågeljakt mer än att "jakt på andfåglar, för vilka det är jakttid, ska koncentreras till en kort jakttid för att begränsa jaktens störningar i vatten- och våtmarksområden."
Men det är mycket som jag är nästan överens med Naturskyddsföreningen om. Jag har en del  invändningar. Jag kan enkelt citera de direkta punkterna som finns i dokumentet.
"Användningen av fällor för rovdjur som lo, grävling och mård och snaror för räv ska förbjudas." (Jag undrar varför inte också ripsnaror ska förbjudas eller varför kråkfällor ska vara tillåtna. Men jag tror och hoppas att dessa fällor är förbiseenda).
"Jakt med pilbåge ska inte tillåtas i Sverige"
"Grytjakt bör inte tillåtas, och inte heller träning av hundar genom  s k grytanlagsprov i konstgryt." (Varför ordet "bör" om man vill förbjuda grythundsprov?)
"Löshundsjakt är en vanlig jaktform vanlig i Sverige (jag citerar ordagrant) Ett så kallat drev kan pågå i flera timmar och kan innebära våldsam stress för det jagade djuret, varför jaktformen kan diskuteras från djurskyddssynpunkt." Naturskyddsföreningen är ingen djurskyddsförening. Jag tycker  därför att denna jaktform är ett synnerligt allvarligt djurplågeri och dylik jakt ska förbjudas och inte bara "diskuteras".
"Samernas rätt att jaga, kopplat till deras rättigheter som urfolk, ska respekteras." Jag anser att den fria fjälljakten är ett övergrepp på samerna. Jag tror inte att jakten blir mindre men om den ska ske ska samerna ha fördelen av den.
Samerna förkommer också i ett annat sammanhang som handlar om "toleransnivå" som inte är förklarat utan för förståelse hänvisas till en proposition 2012/2013:191. Men det framgår att det finns en osäkerhet om hur många renar som de stors rovdjuren tar. Man behöver mer forskning i större områden och statistiken över slaktade renar måste göras tillgänglig. Det är bara att hålla med och hoppas att den allvarliga konflikten mellan samer och rovdjur kan få en acceptabel lösning för de flesta.
I det stora avsnitten med diskussion om licens- och skyddsjakt finns det inte mycket att lägga till utom att "gynnsam bevarandestatus" är ett omtvistat begrepp och att storleken på de olika djurarterna borde ligga på en nivå som de flesta accepterar och inte beroende på av jaktliga intressen som nu är fallet. En skrivning i dokumentet som jag tror att jägarna inte accepterar är "--att jaktuttaget av älg i områden med stammar av varg och björn ofta måste anpassas, dvs. sänkas till den förändrade tillväxttakten, så att en god täthet av älg i dessa områden fortsatt upprätthålls. Älgförvaltningen måste helt enkelt anpassas till förekomsten av varg och björn".
Det finns också en diskussion om andra delar som berör jakten som t ex jakt inom naturskyddade områden men dokumentet tillför inga andra regler som inte inte finns idag. Men i avsnittet om skyddsjakt finns det intressanta skrivningar som jag tror att politiker inte vill ställer upp på. Det blir ett ganska långt citat med vissa uteslutningar. "Föreningen anser att människans verksamhet i första hgand måste anpassas efter sådana förutsättningar (angrepp av djur) och så långt som möjligt inriktas på att förebygga angrepp och skador. "Skadedjur" finns bara i ett mänskligt synsätt...." I andra hand ska ekonomisk kompensation utgå från samhället för allvarliga förluster på  näringsverksamhet, i de fall där det inte varit möjligt att anpassa verksamheten eller rimligen förebygga skada för att minska dess omfattning." "Vid skador orsakade av de stora rovdjuren ska grundprincipen vara full ersättning vid skador orsakade av stora rovdjur. (korrekt avskrivet citat vilket visar den nonchalans som styrelsen har visat dokumentet). Det bör då utgå ersättning för inte bara direkt inkomstbortfall utan även för vissa indirekta kostnader, exempelvis merarbete, bortfall av betesersättningar, försämrad dräktighet och destruktionskostnader, liksom bidrag till stängsel vis slakt av ren." Ersättningarna ska dock balanseras djurägarens företagna skyddsåtgärder och försäkringar.
Det står mycket på 15 sidor och kanske du som läser detta har helt andra intressen att veta var Naturskyddsföreningen står i andra jaktfrågor så gå in på länken som finns överst på bloggen.

tisdag 9 januari 2018

Jaktkritik

Jag har just avslutat min läsning av en bok skriven av Merete Mazzarella, finländsk litteraturvetare, men också författare till ett 20-tal böcker. Den boken jag nu läst heter "Om livets mening" (Schildts  & Söderströms förlag 2017). Det är en filosofisk bok som tar upp en mängd mänskliga begrepp som världsbild, slump i livet, förlåtelse mm. Det finns många tankar och citaten är många från lika filosofer och andra författare men också många personliga reflexioner. Jag tänker inte skriva någon recension av boken även om jag har en del avvikande meningar om en del av del skrivna.
Men det finns ett par områden som jag gärna vill framhålla. Ett kapitel handlar om "ondska" och ett annat om "medkänsla". Om ondska har många skrivit och vad som ska ingå i begreppet skiftar, men det som alla kulturer i från tidens begynnelse är ense om är att döda en annan människa är den grövsta ondskan, (om det nu inte gäller att döda människor i krig, men det skulle föra för långt bort från det jag vill diskutera att ta upp alla delar av dödande). De flesta mord sker beroende på hat, ekonomisk vinning eller bli av med en konkurrent. Men mord på helt okänd människor beroende på etnisk, religiös eller "stam" bakgrund är för de flesta helt obegripligt. Folkmord är nog det mest avskyvärda man kan tänka sig.
Enligt en forskare Lars Svendsen som Mazzarella citerar "är ingen ondska så bestialisk som den altruistiska, den som utförs i en ideologisk, i det godas namn. Den utgår från ett vi och dom tänkande som är så absolut att man ser sin egen grupp som ljusets barn och dom som mörkrets, ja, som själva orsaken till allt ont. När man väl har demoniserat dom - och kommit att uppfatta den egna gruppen som oskyldiga offer- kan vilka grymheter som helst inte bara urskuldas utan också förhärligas."
Jag kan tycka mig se detta i det rovdjurshat som många jägare har. I den tjuvjaktsrättegång som snart kommer att hållas har inte bara jägarna dödas fridlysta rovdjur utan också plågat dem inte de har dödads. Ibland hittas fällor som är så konstruerade att djuret som kommer i en sådan fälla inte bara dödas utan ofta blir plågad till döds. När jag för många år sedan talade med en rävforskare förundrades över det höga antalet rävar han kunde finna som var skadskjutna menade han att "ser en jägare en räv så kastar har iväg ett skott och hoppas det träffar inte nödvändigtvis att skottet dödar." Mekanismerna är de samma för folkmord och rovdjurshat även om händelserna naturligtvis är olika.
I kapitlet  "0m medkänsla" tar Mazzarella enda gången upp jakten på djur. Hon tar upp jakten på afrikanska elefantar som inte bara er utrotninghotade utan också "att en hjorskamrat död kan traumatisera de överlevande". Det är sant att elefanter anses vara bland de mesta intelligenta djuren men hur illgärningar straffas  på ointelligenta eller intelligenta människor skiljer sig ju inte. Mazzarella skriver också efter detta med elefanterna en ända mening "Man kan tänka på noshörningarna". Inget mer och ingen kommentar men jag tolkar meningen som att Mazzarella även tycker att inga djur inte ska dödads.

Bli medlem i Jaktkritikerna:www.jaktkritikerna.se

lördag 6 januari 2018

Jaktkritik

I senaste numret av Jaktdebatt läste jag en intressant artikel som glädjande visade att antalet jägare blir färre eller för att vara mer exakt; det är färre som löser jaktkort som är ett nödvändigt kort för att få jaga. Från år 2002 då de var knappt 290 000 jaktkortslösare till 2016 då det var 256 000 alltså nästan 35 000 färre.
Mer glädjande är att det blir färre unga (18 - 29 år) som skaffar sig ett jaktkort och att de äldre är fler. Så ser det nog ut i alla föreningar utom de som just är ungdomsföreningar eller satsar på mer moderna aktiviteter som dataspel, sport mm. Men jag tror att det är annorlunda med jakt. De allra flesta har jakt som tradition med en pappa eller nära släkting som jagar och tar med sig barnet i låg ålder och vänjer dem vid dödandet och tar bort empatin som barn ofta har för djur och annat levande. Jag tycker därför att det ser lovande ut för framtiden. Men en kategori som ökar bland jägarna är kvinnor. DE är fortfarande få 18 500 eller /% av jägarna men ökar sakta. Detta är inget märkligt för sig då kvinnor ta allt mer del i alla samhällsaktiviteter även de med våldsanvändning som polis och i krigsmakten. Jag anser och jag tror att många håller med mig att kvinnor i allmänhet är betydligt mindre våldsbenägna än män. "Vanliga" kriminella våldsbrott begås ju nästan till 100% av män. Kvinnorna kommer nog därför aldrig att kunna kompensera för det bortfall av män som den minskande andel av jaktkortlösare utgör.
Trots den klara minskning av jägare ute i markerna tycks inte antal djur som dödas bli mindre. Jaktåret 2015/2016 dödade nära 1,2 miljoner djur i Sverige och detta antal är tämligen lika år efter år. Några förklaringar till detta kan vara att vildsvinsjakten nu är uppe i ca 100 000 djur från att bara ha varit några 10 000 för 10 -15 år sedan och att gräsandsjakten med uppfödds änder också har ökat. Kanske dödandet minskar märkbart sedan jägarantalet blir mer påtagligt.

Bli medlem i Jaktkritikerna: www.jaktkritikerna.se

onsdag 3 januari 2018

Jaktkritik

Licensjakten på varg har börjat som nog de flesta har hört. Något märkligt att ett par tusendelar av en promille av all jakt får så stor uppmärksamhet. Det skjuts och dödas på andra sätt 1,2 minjoner djur i den svenska jakten varje år. 100 000-tals djur skadeskjuta varje år men ytterst få bryr sig.
Jag förstår naturligtvis varför vargjakten upprör så många. Jägarna vill utrota den och har gott stöd i riksdagen och vi som vill ha varg vill att den ska kunna leva utan problem i många 100 år.
Men så länge jag var ordförande i Jaktkritikerna ansåg jag att överklaganden och information om vargjaktens skadeverkningar sköttes bäst av Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och WWF. De har de resurser som behövs för överklaganden och andra skriverier. Jaktkritikerna skulle använda sina begränsade resurser till alla de andra ca 50 arterna som fortfarande får jagas.
Men jag måste ändå göra några kommentarer till den intervjuer jag hörde på Ekot i radio i går. Jägareförbundets rovdjursexpert Gunnar Glöschen framhöll att Jägareförbundet ville ha färre vargar än de 300 som nu riksdagen har bestämt vilket ju visar att Jägareförbundet vill att på sikt utrota vargen. De vet liksom de flesta andra som vet något om populationers överlevnadskraft att ju färre individer det finns desto större risk (eller som Jägareförbundet ser det chans) att populationen dör ut. GG ville ge sken av att det var Naturvårdsverket som hade ansvaret för vargpopulationens utveckling men det är ju riksdagen som bestämt vargpopulationens storlek helt ovetenskapligt. Ingen genetiker eller demograf skulle godta 300 individer som tillräcklig grund för en livskraftig population.
Det är inte individantalet som i sig bestämmer populationers livskraft utan antalet par som får avkomma. I den svenska vargpopulationen är det ca 30 vargpar som får fram en kull. Den absolut minsta effektiva populationstorleken är 50 par för att en population inte ska dö ut inom 100 år och då ska populationen ha ett inflöde av minst en avlande individ varje år. Som bekant kommer det möjligen en obesläktad varg till den svenska populationen kanske vart 10:e år.  Som ett rikmärke borde det finnas ca 250 avlande vargpar för att populationen ska vara någorlunda säker och ha en gynnsam bevarande status. Som exempel kan jag nämna att Naturvårdsverket föreslår att det ska finna 200 par häckande vitryggiga hackspettari Sverige innan projektet läggs ner. Det kan läsas i Åtgärdsprogrammet för den vitryggiga hackspetten som kom ut i våras. Alla sexuellt reproducerande varelser har samma genetiska förutsättning, bananflugor som elefanter. Nu är det ju inte bara den legala licensjakten som drabbar vargarna. Skyddsjakten dödar ca 20 vargar och trafiken tar ca 10 per år. Sen finns det självfallet ett okänt antal  illegalt dödade vargar men uppskattningsvis 10 dödade. Totalt dör minst 50 vargar en onaturlig död eller med andra ord ca 15 % av stammen. Man talar om katastrofer om några 1000 människor dör i en jordbävningen eller liknande naturkatastrof. Tänk om 1 miljard människor skulle dö en icke naturlig död. Vilken population klarar dylika förluster.  Ingen! Jag är förvissad om att den svenska vargpopulationen kommer att vara utrotad innan nästa sekelskifte om inte jaktpolitiken ändras. Men jägarna och landsbyggdsbefolkningen är en stor grupp som inget parti vill förlora som väljarbas.
Trots att all jakt är oetisk med stort lidande för det vilda och som bara bedrivs för ro skull kommer inget att hända. Tyvärr.

Bli medlem i Jaktkritikerna se : www.jaktkritikerna.se