jaktkritik

För någon vecka sedan fick jag en inbjudan till ett seminarium den 21 januari som skall behandla viltkött som mat. Man kommer att belysa viltet som en naturresurs, det ekonomiska och sociala värde som jakten innebär och köttets nutriella värde.
Utan att jag naturligtvis kan ha någon som helst kunskap om vad deltagarna i detta seminarium kommer att säga utgår jag från att seminariet kommer att prisa viltköttet och vill framhålla viltköttets alla förtjänster.
Jag kan villigt erkänna att det finns positiva delar i användandet av viltkött. Viltet tar inte resurser från det som skulle kunna användas som människoföda (majs och korn) hos grisar eller soja som kraftfoder till kor och höns. Viltet slipper också från den oftast förekommande transporten till slakterier som säkert är stressande och, som jag körde i radio härom dagen, också kan leda till slagsmål bland grisar och även dödsfall.
Men jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. Det skadskjuts 100 000-tals djur i Sverige varje år. Enligt Jägareförbundets egen enkät för några år sedan skadsköts 14% av älgarna. Detta innebär att minst 10 000 älgar måste eftersökas. Eftersök går till på så sätt att man väntar minst en timme så att djuret kan gå ner i en s k sårlega då djuret är skadat och måste vila. Därefter letar man med hund som följer blodspåret tills man hittar djúret som sedan avlivas. Följden blir alltså att djuret får ligga och lida mer än en timme innan det dödas. Eftersom det rör sig om så många djur varje år kan inte jakten anses som positiv.
Ytterligare en del som kanske kommer att beröras är att de arter som måste jagas i Sverige, älg och vildsvin, orsakar allvarliga skador på grödor, skog och i trafiken. Därför borde dessa arter decimeras kanske till hälften, men detta vill inte jägarna eftersom de senare år inte får det stora utbytet i kött som de vill ha. Om man räknar med de mycket stora kostnader som älgar och vildsvin orsakar i natur och i trafikskador är jakten med all sannolikhet olönsam; alltså inkomst i kött (kr) - förlust av skador (kr). Här är det två kassor som inte är gemensamma. Jägarna får förtjänsten och samhället förlusterna. Ytterligare kostnader är naturligtvis bilresor till jaktmarker, skott, gevär mm. vilket gör att jakten troligen är en förlustaffär för alla.
Viltköttet är en marginell del av folkhushållet. Kanske det står för maximalt en tiondel av allt kött som konsumeras (svin, nöt, får och höns). Kanske köttkonsumtionen dessutom borde minska för folkhälsans skull.
För att få ner älg- och vildsvinsstammarna till acceptabla nivårer låt varg,lo och björn ta hand om reduceringen.
Titta gärna på hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net