Jaktkritik

För ett par veckor sedan bloggade jag om viltolyckor. SLU hade enligt tidningsuppgifter beräknat antalet viltolyckor i Sverige under ett år. De kom fram till att det dödades ca 40 000 djur på våra vägar per år. Men de trodde att antalet olyckor kunde vara dubbelt så många. Tyvärr fann jag inte något om undersökningen men hittade en avhandling från 2003 där det beräknades att ca 100 000 djur dog på våra vägar. Men i den undersökningen ingick rävar, harar och grävlingar.

Nu ser jag i DN att jordbruksministern lovar ersättning till de jägare som söker upp de skadade djuren och avlivar dem. Detta har gjorts helt ideellt tidigare. Jag tycker att det är viktig arbete som dessa jägare utför och har inget emot att de får lön för mödan. Men de har också tillsammans med Vägverket en uppgift att minska antalet djur nära hårt trafikerade vägar och uppsättning av stängsel. 

Dessutom förstår jag inte varför olika ersättningar skall utgå för de olika arterna. Det är väl rimligt att tro att alla djur är lika lätta eller svåra att spåra. Tidsåtgången beror väl på hur skadat djuret är. Är djuret allvarligt skadat är det väl troligt att finna djuret nära olycksplatsen och tvärs om, om djuret har haft möjlighet att gå långt. Av tidningsreferatet framgår inte heller om grävlingar, harar och andra små djur omfattas av sökersättningen.

Av grafiken i DN framgår att SLU:s skattning av trafikdödade djur stämmer (alltså ca 40 000) om bara rådjur, älg, vildsvin och hjort inräknas. 

Mina hastiga beräkningar ger vid handen att detta skulle kosta ca 15-20 miljoner kronor per år. Dessa skall tydligen komma från Vägverket men det kan väl inte jordbruksministern bestämma över?

En liten detalj. När vi i föreningen ville träffa jordbruksministern så hade han aldrig tid fast vi var villiga att komma vilket tom halvtimme som ministern hade under de 4 år han skulle vara jordbruksminister.  Men det var omöjligt. Nu åker han till jägarna en hel dag. Tala om favorisering!

Läs gärna hemsidan:http://hansynsfulljakt.webhop.net