Jaktkritik

Forskare på Grimsö vill fånga lodjur med följande avsikter:

Förväntat resultat:
- uppskatta utdöenderisker vi olika populationsstorlekar och förvaltningsstrategier
- beräkna predationstakt på rådjur och ren, samt lodjurets betydelse för järv (renkadaver)
- beskriva kolonisationen av södra Götaland
- utvärdering och kvalitetssäkring av lodjursinventeringar

Totalt 80 lodjur ska infångas och förses med sändare.

Fångstmetoder:
- lofällor (modell Grimsö, Värmlands tunnelfälla av sågat virke)
- helikopter
- träande hund
- fotsnara
Sändare:
- radiosändare på halsband (fullvuxen)
- epoxiinbakad sändare, cylinder 3,5 x 10 cm, inopereras i bukhålan (växande individer)
- transponder injiceras under huden 2 x 10 mm på ungar 4-8 veckor.

Jag tycker att man kan ifrågasätta hela forskningen på dessa lodjur. Vi kommer aldrig att få veta om de fångade lodjuren är ett slumpmässigt urval av populationen. Är de inte det, blir statistiken inte möjlig att utvärdera. Möjligheten finns ju att de fångade djuren är de som är mest utsvultna, mest orädda eller lättast att fånga av någon annan anledning. Dessutom är det få djur som kommer att undersökas vilket ger stora standardavvikelser vilket i sin tur ger statistik som är mycket osäker. Detkommer inte heller att finnas någon kontrollgrupp som kan ge svaret på om de fångade djuren är avvikande eller ej.
Dessutom vet vi att lodjuren tar många renar och orsakar samerna stora kostnader. Detta har Naturvårdsverket försöka att åtgärda genom att ge stora avskjutningskvoter till delar av renbeteslanden. Detta för att minska lodjurspredationen på renar men samtidigt behålla lodjurspopulationens storlek genom att inte tillåta jakt i utbredningsområden. Nu visade det sig att jakten 2009 inom renbetesområdena inte utnyttjades. 16 lodjur av de 100 som tilldelats sköts inte. Varför kan man fråga sig.
Vad vill forskarna att deras undersökningar skall leda till. Om det visar sig att lodjuren inte gör så stor skada skall då jakten på lodjur minska. Knappast. Lodjuren kommer inte att tolereras inom renbetsområdena. De är inte ursprungliga i fjällvärlden utan är skogsdjur. De har genom in intensiv jakt trängts upp till fjällen. Jag tycker att lodjuren mycket väl kan minska i antal i renbetesområdena men att då samerna skall acceptera varg, som ju har ren som bytesdjur och tillhör den samiska kulturen. Detta skulle underlätta varginvandring till vårt huvuvsakliga vargutbredningsområde. Dessutom skulle järven som många gånger lever på av andra rovdjur fällt byte också skulle bli tillgodosätt, vilket ju var en av de saker forskarna skulle undersöka.
Den övriga forskningen som berör lodjurens påverkan på rådjur är enligt min mening inte mer än ett uppdrag från jägare som vill leda i bevis att lodjuren är en allvarlig konkurrent till jägarna själva. Enligt min mening skall inte jägarna bestämma hur den svenska faunan skall vara sammansatt. Därför skall lodjuret fridlysas i skogslandet.
För att komma till den etiska kommitens ställningstagande så måste de sätt som föreslås för följandet av lodjuren inte tillåtas. Det lidande som djuren utsätts för kan inte vara försvarligt med tanke på forsknings usla utformning och grumliga avsikter. Dessutom är fångstmetoderna inte djurvänliga då stora stressmoment ingår i alla sätten.
Skall lodjuren studeras bör spårning vara det bästa sättet. Man får ett mer slumpmässigt urval och djuren är helt opåverkade av människor. Med spårning får man också snabbare och tydligare kunskap om lodjurens jakt och bytesdjur. Metoden är troligen dyrbarare och mer tidsödande men bättre för djuren. Men studierna inskränker sig då bara under tiden snö finns tillgänglig vilket naturligtvis är en nackdel.
Se gärna vår hemsida: www.jaktkritikerna.se