Jaktkritik

Förra hösten skrev jag på min blogg om en andjakt på uppfödda gräsänder i närheten av Hargshamn. Jag beskrev då hur de stackars änderna (jag kan inte annat benämna detta) flög fullkomligt vettskrämda från den ena sidan till den andra av det viltvatten som var omringat av 25 - 30 jägare som sköt som galningar på de 100-talet gräsänder som fanns i viltvattnat. De flesta jägarna brukar anföra som en stor fördel för jakten att den inte stressar som den vanliga slakten gör. Men här måste det vara totalt annorlunda; jag skulle kunna tro att vissa änder stressades ihjäl. Men jag såg också några änder som flydde. Några så stressade att de flög in i buskar några hundra meter från skottplatsen. Kanske det var ett 10-tal som klarade kanonaden från de tillresta jägarna. I förra veckan kom en forskningsrapport som visade att dessa änder som lyckas fly är ett problem då dessa utsatta änder kommer från kontinenten och alltså har andra anpassningar än de änder som finns normalt i Sverige. Denna sämre anpassning kan naturligtvis föras över till den svenska populationen genom att några änder stannar kvar och parar sig. På sikt kan detta alltså vara till nackdel för den svenska populationen. Är jakten på inplanterade änder stor (vilket jag inte vet) kan detta förmodligen bli ett problem. Forskningsgruppen kunde visa att detta blandpopulationen hos lax redan fått problem. Ytterligare ett problem att jägarna skall bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.
Slutligen måste jag ändå ta upp den hederliga jägare som anmälde sig själv (eller var det jägarkopisen?) att han hade skjutit en björnhona med unge vilket inte är tillåtet. Jägare blev dömd för jaktbrott till böter. Hur många jägare gör som denne man? Det sker säkert mycket olagligt i skogen som vi aldrig kommer att få veta något om.
Läs också vår hemsida: http://www.jaktkritikerna.se/