Jaktkritik

I det senaste numret av Vår Fågelvärld (Sveriges ornitologiska förenings tidskrift) så finns det en artikel om sädgäss. Forskare från SLU i Umeå försöker få klarhet i underarter inom släktet Anser fabalis (taiga - tundrasädgås) förhåller sig till varandra. Så här står det i artikeln "Att hålla ordning på dessa två i fält är nod så svårt redan." "Vi anser att det finns starka skäl att tro att det förekommer en mängd olika grupperingar inom artkomplexet, inte bara underarter." Om dessa funktionella grupper kan påvisas utgör de en väsentlig del av sädgåsens biodiversitet  och är värda att bevara. Att endast bevara arten sädgås duger då inte längre".
Men med detta sagt så talar man om att Svenska Jägareförbundet stödjer deras forskning i följande mening: "Svenska Jägareförbundets mål är att sädgåsjakten ska vara hållbar och förbundet stödjer därför vår forskning".
Jag tycker att det visar på en häpnadsväckande naivietet från forskarnas sida och okunskap om de stora skadskjutningar som gåsjakten innebär. 60% av äldre gäss (3-4 år sedan kan man man inte åldersbestämma gäss) har hagel i kroppen vilket måste vara till nackdel i en hård naturlig miljö. Dessutom innebär ju jakten risken att de  grupperingar som forskarna värnar om riskerar att decimeras. Visserligen skjuts mellan 2000 - 4000 sädgäss per år i Sverige men jakten är naturligtvis helt onödig. När bönder tillfrågades om sädgässens påverkan på grödorna så ville ingen ha skyddsjakt utom en som sedan sålde jakten till hugade jägare! Snacka om girighet!
Det är alltid svårt att få pengar till forskning och forskarna tar väl alla chanser men mer etik tycker jag att man kunde ha.
Läs hemsidan: www.jaktkritikerna och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna