Jaktkritik

Påverkan på fisket och behov av skyddsjakt viktiga frågor i förvaltningsplan för skarv

Förvaltningen av skarv är till stora delar ett regionalt ansvar och det är länsstyrelsen som har ansvaret för förvaltning av skarven. Den nationella förvaltningsplanen för skarv ger vägledning om hur bland annat skador på fisket kan hanteras och om beslut om jakt.

 

Skarven är en art som finns naturligt i Sverige. Naturvårdsverket gör bedömningen att skarven uppfyller kriterierna för gynnsam bevarandestatus. Därför handlar förvaltning av skarv främst om skadeförebyggande åtgärder, inte om åtgärder i naturvårdande eller populationsförstärkande syfte.

Skyddsjakt för att förhindra allvarliga skadorNär det gäller jakt är det möjligt med skyddsjakt. En jakt för att minska populationen strider mot EU:s fågeldirektiv och är inte tillåten med dagens lagstiftning. Skyddsjakten är till för att förhindra allvarlig skada men anses också fylla en viktig funktion som förebyggande skrämselåtgärd.

─ Det är möjligt med skyddsjakt på skarv om kriterierna för skyddsjakt är uppfyllda. Det verkar inte finnas behov av en utökad jakt eftersom det enligt länsstyrelsens återrapportering är cirka 50 procent av tilldelningen som fälls i skyddsjakt, säger Christer Pettersson, handläggare på Naturvårdsverket.

Det intressanta med denna skrivning är att storskarv inte får jagas för att minska populationen. Men detta gäller INTE lodjur! Förklara detta för mig. Lodjuret har en betydligt minde population och har mycket mindre chans till överlevnad på sikt (sämre bevarandestatus).

Läs vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Läs gärna boken "Jaktkritik . essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.

Jaktkritik

Jag håller helt med "Carina" som anser att inga fåglar ska skjutas.
Få fåglar gör allvarlig skada och det finns andra alternativa åtgärder.
Naturligtvis kan enstaka individer vara besvärliga och bör då avlägsnas genom skyddsjakt.
I den senaste statistiken från Jägareförbundet så står kråk- och måsfåglar för mer än 225 000 av jägarnas offer. Dessa fåglar konsumeras naturligtvis inte utan kastas direkt på sopbacken. Helt oetiskt handlande.
Många andarter som kricka är mycket små och ger knappast något kött. Gåsjakten innebär att många gamla gäss skjuts som inte går att äta då de är sega och omöjliga att anrätta enligt jägare jag träffat.   De större skogshönsen (tjäder, orre och järpe) ger kött men minskar framför allt genom att våra skogar sköts så rationellt att dessa arter inte har de förutsättningar som de kräver. Tyvärr har utsättning av gräsänder, fasaner och rapphöns ökat. Som i all fågeljakt så innebär denna jakt som säljs till många oerfarna jägare (?) skapar många skadskjutna fåglar och borde förbjudas då den absolut inte kan beteckna som etisk försvarbar.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken: "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på hemsida.

Jaktkritik

Jag läser just att fjällens fåglar minskar. Det gäller så gott som alla arter. Arterna som minskar är fler i  Norge än i Sverige (8 av 10 i Norge och 8 av 13 i Sverige). De arter som tillbringar all sin tid i fjällen minskar mer än de andra som flyttar. Varför vet man inte. Ett par av arterna gäller dal- och fjällripa. I den norska studien lyfts jakten på dessa fåglar som en av orsakerna till minskningen. Ripjakten tar inte något överskott utan endast 30% av riporna skulle ha dött av andra orsaker. Jakten är alltså som alltid addetiv; alltså den lägger en börda på popualtionen så att den minskar.
Detta är ju känt sedan länge men det är ju bra att det finns ännu fler bevis för detta.

Läs hemsidan: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik . essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida

Jaktkritik

Jag brukar inte skriva om vargar. Det finns femtioelva andra föreningar och enskilda personer som sköter denna del av de många och allvarliga problemen inom jakten. Min åsikt är att vargar ska få skyddsjagas då enstaka individer orsakar allvarliga skador.
I dag är det den 18 feb. då Naturvårdsverkets beslut om skyddsjakt på den s k Junselevargen skulle ha trätt i kraft sedan igår. Jag har inte hört något om att vargen skulle ha dödats och därför utgår jag från att jakten överklagats och att ajkten inte har blivit av.
Eftersom jag har deklarerat att jag anser att skyddsjakt ska få bedrivas så kan man ju tycka att jag är överens med Naturvårdsverket. Men så är det inte. I detta fall finns enligt mig två omständigheter som gör att denna varg ska få leva. För det första är vargen viktig för att de svenska vargarna ska kunna få en bättre genetik vilket alla anser vara nödvändigt för att vargstammen ska kunna överleva på längre sikt. För det andra så måste samerna tillåta någon eller några vargar i sitt stora renbetsområde. Annars finns det ingen som helst chans för att vargarna ska få nytt blog från Finland-Ryssland. dessutom anser jag att vargen ingår i samerna kultur som de har all rätt att upprätthålla. I renhållningen måste det ingå rovdjur och samerna ska naturligtvis kompenseras. Om nu Junselevargen redan kostat 7 miljoner så skulle lika mycket kunna ha använts för kompensation.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jakten avarter". Finns på vår hemsida.

Jaktkritik

I dag har jag skickat in denna insändare till Dagens Nyheter. Undrar om den kommer in.

Jakt är en hobby och bedrivs, enligt enkäter bland jägare, för "naturupplevelsen, kamratskap, avkoppling, spänning och intresse för hundar”. Dvs de ser jakten som ett nöje. I en opinionsundersökning om svenskars inställning till jakt (SLU 2012) svarar över 60 % att de inte accepterar jakt för spänning, avkoppling eller nöjes skull. Bara cirka 3 % av Sveriges befolkning jagar. Men majoritetens åsikter tas inte i beaktande i landets jaktpolitik.  

Enligt jägarnas egen statistik dödas cirka 400 000 djur; kråk- och måsfåglar, rävar, grävlingar m fl arter, för att direkt kastas på sophögen eller i naturen. Där bidrar de till blyförgiftning av andra rov- och renhållningsdjur. Denna så kallade "viltvård", innebär att en tredjedel av de dödade djuren inte tas tillvara. Detta är djupt oetiskt. Ytterligare cirka 250 000 djur som jagas är små arter, framför allt änder, som ger mycket litet utbyte och vars populationer minskar, t ex ejder och alfågel. Den omfattande jakten undandrar naturupplevelser för andra natur- och friluftsintressen och näringar, som vill se djuren och en levande fauna. Jägarna äger inte djuren och borde därför inte ha rättigheten att bestämma hur den svenska faunan ska vara sammansatt.

Mest allvarligt är det stora djurskyddsproblem som jakten innebär. Publicerade undersökningar visar att 15-30 % av alla jagade djur skadskjuts. Även i de fall när eftersök görs, kan det ta lång tid innan det lidande djuret kan avlivas. 

Hans Ryttman

Jaktkritiker

Jaktkritik

För några dagar sedan offentliggjordes 2012/2013 års resultat av lodjursinventeringarna (se Viltskadecentrums och Naturvårdsverkets hemsidor).

Där framgår att det nu finns ca 1000 lodjur i Sverige även om det framhålls som en minisiffra.   De familjegrupper som räknades under den senaste inventeringsperioden blev 83 i norra Sverige (motsvarande renbetesområdet) mot de 75 som Naturvårdsverket satt som mål, i den mellersta området fanns 95 i stället för de fastställda 137 och i söder 19 i stället för 38. 

Hur man fastställt hur många familjegrupper som ska finnas i de olika områdena har jag ingen aning om men jag kan tro att det är ett tyckande och anpassning till vad jägarna kan tänkas tolerera. 

Självfallet är lodjurens antal och stora nedgång ett resultat av den alldeles för hårda jakt som bedrivits under en följd av år. Lodjuren är mycket känsliga för jakt då framför allt ungarna har hög dödlighet vilket gör att tillväxten blir låg. Lägger man där till den olaga jakten som anses vara den näst största faktorn för dödlighet förutom legal jakt (jag gissar på 50 individer per år) eftersom trafiken har dödat ca 30 lodjur per år. Med jakt (120 i medeltal sedan 2006) blir alltså den onaturliga dödligheten 20 % plus den skyddsjakt som också får bedrivas.

Lodjuren gör ingen allvarlig skada och ska naturligtvis inte jagas utanför renbetesområdet. I renbetesområdet ska skyddsjakt bedriva på enstaka selekterade individer och i ett begränsat antal.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i FB-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik . essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.