Jaktkritik

Jag läser i dag (6/9-14) att blåvalen har åter kommit upp i det antal som den hade innan den började jagas på västra sidan av USA. Det är ju mycket glädjande. Valjakten tillhör de mest grymma jakterna som människan utför. Det är mycket svårt att träffa en val med de harpuner som används. De är visserligen bestyckade med en granat som ska brisera i valen för att gör mesta möjliga skada. Men ofta tar det flera minuter innan valen dör av sina skador. Det är verkligen ett grymt och stort lidande för djuren. Tyvärr finns det fortfarande länder som anser sig behöva jaga valet t ex Norge vilket ät en skam.
Problemet med att djur jagas till utrotningens gräns, som många valar, är att de förlorar genetisk varians och därför blir sårbara för olika förändringar i omvärlden som sjukdomar, förändringen i klimat och liknande. Dessutom brukar den låga genetiska variationen visa sig i inavel vilket ger sämre överlevnad och färre ungar.
Nobelpristagaren LeClezio har skrivit en bok "Pawana" (Elisabeth Grate förlag 2008) om den hänsynslösa jakten på gråvalar utanför Mexikos kust på 1800-talet. Gråvalen höjj på att utrotas men då jakten blev olönsam kom några valar undan döden. Sedan dess har gråvalen mycket långsamt ökat i antal men visar ökad dödlighet och få ungar.
Jag hoppas att valarna ska få vara många. De är fantastiska djur med hög intelligens och gör absolut inga skador. Det är en skam att flera länder fortfarande dödas dessa djur.

Läs vår hemsida: www.jaktkritikerna.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken "Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter". Finns på vår hemsida.