Jag slutade på universitetet för drygt 10 år sedan. När jag jobbade på universitetet läste jag ofta Journal of Wildlife Management och skriv också några sammanfattningar av några artiklar som jag läst i tidskriften i Jaktdebatt. Tidskriften är den enda som jag känner till som mer regelbundet tar upp jakt och dess påverkan på vilda djur.
Sedan jag slutat på universitetet har jag inte orkat åka dit för att läsa tidskriften. Men nu finns den på nätet men man kan dock bara läsa "abstracts". Det gör att det ibland blir svårt att förstå vad författarna menar och ibland finns endast ett procenttal angivet men inget antal på vilket procenten är beräknad vilket gör det omöjligt att bedöma storleken på stickprovet.
Jag gör nu några sammanfattningar av sammanfattningarna på några som jag tycket är relevanta uppsatser som berör jaktens påverkan på vilt. Allt är taget från J.Wildl.Manage. och jag skriver bara volym, nr och sidor för det som vill ha mer information.
I en tidigare blogg framhöll jag att jakt alltid innebär en minskad population s k additivitet alltså att jakt dödar fler an den naturliga dödligheten skulle göra. Men jakt dödar också individer som ändå skulle dö naturligt vilket gör att det inte går att plussa på jakttrycket till den naturliga dödligheten. Om den naturliga dödligheten är t ex 40% och jakten tar 20% av populationen så blir inträden totala dödligheten 60% utan 0,4x 0,2 = 0,08 eller 8% högre än den naturliga alltså totalt 48%. Men denna förklaring så är det lätt att förstå att med lägre jakttryck desto svårare att fastslå additivitet då också den naturliga dödligheten kan vara svår att bestämma.
I en artikel (Vol.68 (nr 4) 2004) fann man att "black-tailed deer" hanar visade additivitet för jakt. Här var jakttrycket högt med 68% resp. 44% av den totala dödligheten i de två områden som undersöktes.
I ett par andra studier på kalkon fann man ingen additivitet men jag förstod dock inte resonemanget. Kanske någon annan läsare begriper
"Male wild turkey mean annual survival did not decrease as fall hunting season length increased. In contrast, band-recovery rates increased as the length of the fall season increased. If band-recovery estimates indexed hunting mortality, then hunting mortality increased as length of fall hunting season increased. Moreover, if band-recovery rates represented hunting mortality, then the constancy of survival estimates among areas with different lengths of fall hunting season, coupled with the pattern of band-recovery rates, suggest that fall hunting mortality is not additive for male wild turkeys in Virginia and West Virginia, USA." Vol.68(2) 2004
Den andra artikeln (Vol.72(1) 2008) fann man att jakten måste begränsas till ≤ 9% men då tar man hänsyn till att vårjakt tillåts. Under vilket tid detta avser framgår dock inte av sammanfattningen.
I ytterligare en uppsats studeras morkulla som har minskat de senaste 35 åren. Man ville se om jakt kunde vara orsak till detta. Man jämförde två områden och 913 morkullor märktes så att man med radiotelemetri kunde användas för att studera överlevnad. I området utan jakt (uppdelad i tre delar) dog 74 morkullor och i det andra (uppdelat i 4 områden) dog 65 en naturlig död men 37 sköts. här fann man att jakt inte minskade överlevnaden. Här kan jag tycka att underlaget är svagt och med små stickprov är det alltid svårt att påvisa skillnade mellan populationer. Med ett svagt jaktryck är det som jag redovisat svårt att konstatera additivitet. (Vol.69(4).2005).
Läs vår hemsida: www.jaktkritik.se och gå med i Fb-gruppen Jaktkritikerna. Köp gärna boken ”Jaktkritik - essäer och bloggar om jaktens avarter”. Finns på vår hemsida.
söndag 31 maj 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar