Naturvårdsverkets förslag till jakttider för de kommande sex åren lär ha kommit ut och skickas på remiss till den 16 februari 2020.
Jag har inte sett förslaget men har hört att det inte har ändrats till det bättre för djurskyddet eller för oss som är djur- och naturvänner. Snarare har remissen blivit än sämre jämfört med förslaget med längre tid för jakt. Mina invändningar mot de föreslagna jakttiderna har jag publicerat på bloggen tidigare.
Förslaget kastar tillbaka djurskyddet åtskilliga decenier. Tillbaka som jaktbara arter kommer bl a ekorre, hermelin, enkelbeckasin och snatterand. Det finns absolut ingen anledning till att föra upp dessa arter igen. Det enda är att tillfredställla vissa jägare lust att döda fler djur. Det är hänsynslöst och utan tanke på att djur har rättigheter. Det är en självklarhet att sällskapsdjur och husdjur har ett skydd mot grym och otillfredsställande behandling. Om inte ägaren av djuren uppfyller sina skyldigheter mot djur kan ägaren ställas inför rätta och dömas till att förlora sin rättighet att handha djur förutom straff för misskötsel. Medicinsk forskning har i mer än ett århundrade ansett djurförsök som nödvändiga för utvecklande av nya mediciner och behandlingsmetoder för människor just för att djur är så lika människor fysikaliskt så att det går att lita på djurförsöken innan metoderna testas på människor. De senaste årtiondena har även etologer (forskare som studerar djurs beteende) visat att djur har en mycket större mental förmåga tankar och ett empatisk sinne. Skillnaden mellan oss människor och djur har blivit mer "porös" som en person uttryckte det. Att se på djur som maskiner styrda av instinkter som är låsta och oföränderliga är helt felaktigt. Jägare och de på Naturvårdsverket verkar inte ha läst något om forskningen på djur de senaste 50 åren. (Nu är de som bereder dylika jakttidsförslag också jägare så det är en tautologi det jag skrivit).
Jakt är ett nöje för de som jagar. Ingen tvingas ut i skogen för att döda djur. Jakt är "perverst" som Leif GW Persson har uttalat. "Döda ville vi" skriver Sven Rosendahl i sin bok "Dianas bägare". Få djur behöver dödas i skyddsjakt för att minska vissa människors frustration för att förlora egendom. Jakten är Sveriges största djurskyddsproblem. 100 000-tals djur skadeskjuts varje år. Skulle slakterier skada/såra 100 000-tals djur skulle inga slakterier få finnas. Men i jakten går det trots att den är fullkomligt onödig. En tredjedel av de djur som döda kastas direkt på sopbacken! Djuren stressas också i jakten av människor och hundar. I jaktlagen är det förbjudet att stressa djur. Men inte för jägare! Jag har alltid trott att jämlikhet inför lagen skall gälla. Vi som är djur- och naturvänner går också miste om upplevelser att se djur på våra skogspromenader då jägarna dödar ca 1 miljon djur varje år. Och nu ska det bli ännu fler!
Sprid kunskapen om förslaget. Bilda opinion! Skrev på Facebook till dina vänner. Skicka protestbrev till dina riksdagsledamöter i ditt län. Namn finns på riksdagen.se.
Kräv att Naturvårdsverket kastar förslaget till jakttider i papperskorgen. Kräv att jakten inskränker sig till att döda djur som orsakar allvarliga skador i skogar, marker och på vägar.
torsdag 19 december 2019
söndag 15 december 2019
Jaktkritik
För någon vecka sedan sköts fem vargar enligt ett skyddsjaktsbeslut av länsstyrelsen i Jämtland. Skyddsjakten bedömdes nödvändig då det enligt uppgift 2 000 renat hade dödats. Alla fem vargarna sköts dagen efter beslutet hade fattats.
Det är två saker som jag är kritisk mot. För det första anser jag att samernas kultur ska bevaras, men jag anser också att vargen tillhör deras kultur. Renen har varit ett väsentligt byte för varg. Så är det tex i Kanada (där inga samer finns). Karibon (renen i Kanada) jagas som det väsentliga bytet av vargarna där, även om älg (moose) också ingår i deras bytesval. För det andra är jag skeptisk till uppgiften att 2 000 renar dödats. Det blir 400 renar per varg. Jag vet inte hur länge vargarna hade varit i renbeteslandet men så mycket mer än några månader kan det knappast ha varit. Skyddsjaktsbeslutet hade nog inte dröjt så länge om sådan massaker hade skett tidigare. Det tycks ha vimlat av renar då vargarna hade sådana möjligheter att döda så många renar. Det normala (?) är att vargen dödar ett byte och sedan äter upp det fullständigt. Som man ser att lejonen gör på filmer från savannen. Flocken tar en zebra och äter sig mätta och lämnar lite rester till gamar och hyenor. Jag har själv sett en vargdödad älg i Värmland. Av älgen återstod endast skinn och ben. Det är ju möjligt att den halvtama renens beteende inte är riktigt adekvat utan står kvar alldeles för nära och därför angrips många gånger.
Jag undrar hur samerna klarade sig på 1800-talet innan den stora utrotningskampanjen satte igång som nästa lyckades utrota alla våra stora rovdjur till 1940-talet. Den sista vargen sköts 1966 innan den lyckades återkomma 1982. Jag antar att samerna renhjordar var betydligt mindre. "Fattiglapp" var nog en realitet på 1800-talet. Renhjordarna var små, kanske några 100 djur, och vaktade dag som natt av samer och deras hundar. De förmodligen 100-tals vargar som då fanns fick säkert några renar att kalasa på men dessa förluster ingick säkert i samernas naturliga och förutsedda förluster. Att inte drabbas av varg eller björnangrepp ingick nog inte i deras föreställningsvärd. Med små eller inga rovdjur i renbetsmarkerna har synsättet ändrats. Men nu kan inte rennäringen klara sig ekonomiskt om inte om inte renhjordarna omfattar 1000-tals renar och att inga förluster till rovdjur görs. Moderna fordon, skotrar, fyrhjulingar, motorcyklar, helikoptrar GPS-märkning är helt nödvändiga för skötseln av de stora hjordarna. Stödutfodring blir allt vanligare bl a annat beroende på klimatförändringarna med varmare vintrar och oftare isbeläggning på marken.
Alla verksamheter, även de högteknologiska, men framför allt de areella näringarna (jordbruk, fiske och renskötsel) har svår att kompensera sina förluster med att höja priserna på produkterna de säljer. Jordbruket ökar sina arealer, specialiserar sig och använder nyare teknologi. Fisket fiskar mer så långt de går. Men rennäringen har svårt att ändra sin näring då renarna är de djur de är och inte kan skötas mer rationellt. Dessutom är renkött redan nu en exklusiv köttvara och det kan vara svårt att höja priset ännu mer. Det finns forskare som tror att renskötsel inte är möjlig om 100 år. Kanske de har rätt. Men jag kan ju hoppas att det samiska språket, hantverket och kanske renskötsel i det lilla formatet kan leva kvar.
I detta sammanhang kan det vara lämpligt att framhåll att jag anser att Giljas sameby ska ha ensamrätten till jakt- och fiske i sitt renbetesområde. Inte för att jag tror att jakten minskar men den urgamla rätten som samerna har till dessa aktiviter ska de behålla. Kanske som en del av upprätthållandet av sin kultur.
Det är två saker som jag är kritisk mot. För det första anser jag att samernas kultur ska bevaras, men jag anser också att vargen tillhör deras kultur. Renen har varit ett väsentligt byte för varg. Så är det tex i Kanada (där inga samer finns). Karibon (renen i Kanada) jagas som det väsentliga bytet av vargarna där, även om älg (moose) också ingår i deras bytesval. För det andra är jag skeptisk till uppgiften att 2 000 renar dödats. Det blir 400 renar per varg. Jag vet inte hur länge vargarna hade varit i renbeteslandet men så mycket mer än några månader kan det knappast ha varit. Skyddsjaktsbeslutet hade nog inte dröjt så länge om sådan massaker hade skett tidigare. Det tycks ha vimlat av renar då vargarna hade sådana möjligheter att döda så många renar. Det normala (?) är att vargen dödar ett byte och sedan äter upp det fullständigt. Som man ser att lejonen gör på filmer från savannen. Flocken tar en zebra och äter sig mätta och lämnar lite rester till gamar och hyenor. Jag har själv sett en vargdödad älg i Värmland. Av älgen återstod endast skinn och ben. Det är ju möjligt att den halvtama renens beteende inte är riktigt adekvat utan står kvar alldeles för nära och därför angrips många gånger.
Jag undrar hur samerna klarade sig på 1800-talet innan den stora utrotningskampanjen satte igång som nästa lyckades utrota alla våra stora rovdjur till 1940-talet. Den sista vargen sköts 1966 innan den lyckades återkomma 1982. Jag antar att samerna renhjordar var betydligt mindre. "Fattiglapp" var nog en realitet på 1800-talet. Renhjordarna var små, kanske några 100 djur, och vaktade dag som natt av samer och deras hundar. De förmodligen 100-tals vargar som då fanns fick säkert några renar att kalasa på men dessa förluster ingick säkert i samernas naturliga och förutsedda förluster. Att inte drabbas av varg eller björnangrepp ingick nog inte i deras föreställningsvärd. Med små eller inga rovdjur i renbetsmarkerna har synsättet ändrats. Men nu kan inte rennäringen klara sig ekonomiskt om inte om inte renhjordarna omfattar 1000-tals renar och att inga förluster till rovdjur görs. Moderna fordon, skotrar, fyrhjulingar, motorcyklar, helikoptrar GPS-märkning är helt nödvändiga för skötseln av de stora hjordarna. Stödutfodring blir allt vanligare bl a annat beroende på klimatförändringarna med varmare vintrar och oftare isbeläggning på marken.
Alla verksamheter, även de högteknologiska, men framför allt de areella näringarna (jordbruk, fiske och renskötsel) har svår att kompensera sina förluster med att höja priserna på produkterna de säljer. Jordbruket ökar sina arealer, specialiserar sig och använder nyare teknologi. Fisket fiskar mer så långt de går. Men rennäringen har svårt att ändra sin näring då renarna är de djur de är och inte kan skötas mer rationellt. Dessutom är renkött redan nu en exklusiv köttvara och det kan vara svårt att höja priset ännu mer. Det finns forskare som tror att renskötsel inte är möjlig om 100 år. Kanske de har rätt. Men jag kan ju hoppas att det samiska språket, hantverket och kanske renskötsel i det lilla formatet kan leva kvar.
I detta sammanhang kan det vara lämpligt att framhåll att jag anser att Giljas sameby ska ha ensamrätten till jakt- och fiske i sitt renbetesområde. Inte för att jag tror att jakten minskar men den urgamla rätten som samerna har till dessa aktiviter ska de behålla. Kanske som en del av upprätthållandet av sin kultur.
måndag 2 december 2019
Jaktkritik
För en tid sedan läste jag Nobelpristagaren John Coetzees bok "Ungdomsår och blev mycket fängslad. Jag förstår att han hade fått Nobelpriset. Det var en alldeles fantastisk bok som jag verkligen kan rekommendera att läsa.
Alltnog för att läsa fler av hans böcker (jag vill dock minnas att jag läste några då han fick Nobelpriset) så fann jag "Djurens liv" (Nya Doxa 2001) och som jag då blev intresserad av.
När jag började läsa boken märkte jag att jag hade läst den men märkte snart att jag glömt mycket av innehållet. Den handlar inte alls om jakt utom att det nämns att Aristoteles ansåg att krig och jakt är helt helt naturliga och alltså tillåtna.
Det som diskuteras är om det är rätt att döda djur.
Boken är en metaroman där Coetzee låter en fiktiv författare tala om djurrätt i två föreläsningar "Filosoferna och djuren" och "Poeterna och djuren". Författaren anser att det är rätt att döda djur då djuren har ett "vara" eller rätten att leva. Utgångspunkten är Nagels "What Is ItLike to Be a Båt". Peter Singer tillbakavisar detta argument då en gris skakats finns alltid en ny gris som tar den första grisens plats. "Grisar" förlorar alltså inget "vara". Det överförs bara på en ny individ. Jag anser att han har fel i sak då grisar och alla andra individer är just individer och alltså har olika tankar och beteenden. Men detta kanske är av indre betydelse. Peter Singer menar också att djur har minde "rätt"att leva än människor vilket jag tror att alla människor anser men detta ger inge människor rätt att döda djur. Alla som yttrar sig i boken är ense att djur inte ska lida.
En annan fråga som tas upp om djurrätt är ett "anglo-saxiskt" sett att se på djur. Det finns senare ett avsnitt som behandlar hinduiskas och buddismens syn på djur vilka skyddar djur beroende på att dessa religioner anser att vi i ett annat liv kan anta djuren kroppar och att det inte är i omsorg om djuren som de respekterar djur att leva.
En annan uppsats tar också upp Thomas av Aquino uttalande att människor och djur är skilda åt genom av att aldrig kan vara vänner. Detta bestrids av en Barbara Smuts som är professor i psykologi och antropologi. Hon menar, genom sina studier av babianer, gorillor och hundar, att människor och djur kan vara vänner precis som människor kan vara med människor. Men detta kan ju diskuteras beroende på vilken definition man har på ordet "vänskap".
Men det viktigaste är väl den samfällda åsikten bland de som deltar i diskussionen är att djur ska slippa plågas och att det ska finnas en rimlig mening för att döda ett djur. Och det är detta som jag motsätter mig när det gäller jakt.
Alltnog för att läsa fler av hans böcker (jag vill dock minnas att jag läste några då han fick Nobelpriset) så fann jag "Djurens liv" (Nya Doxa 2001) och som jag då blev intresserad av.
När jag började läsa boken märkte jag att jag hade läst den men märkte snart att jag glömt mycket av innehållet. Den handlar inte alls om jakt utom att det nämns att Aristoteles ansåg att krig och jakt är helt helt naturliga och alltså tillåtna.
Det som diskuteras är om det är rätt att döda djur.
Boken är en metaroman där Coetzee låter en fiktiv författare tala om djurrätt i två föreläsningar "Filosoferna och djuren" och "Poeterna och djuren". Författaren anser att det är rätt att döda djur då djuren har ett "vara" eller rätten att leva. Utgångspunkten är Nagels "What Is ItLike to Be a Båt". Peter Singer tillbakavisar detta argument då en gris skakats finns alltid en ny gris som tar den första grisens plats. "Grisar" förlorar alltså inget "vara". Det överförs bara på en ny individ. Jag anser att han har fel i sak då grisar och alla andra individer är just individer och alltså har olika tankar och beteenden. Men detta kanske är av indre betydelse. Peter Singer menar också att djur har minde "rätt"att leva än människor vilket jag tror att alla människor anser men detta ger inge människor rätt att döda djur. Alla som yttrar sig i boken är ense att djur inte ska lida.
En annan fråga som tas upp om djurrätt är ett "anglo-saxiskt" sett att se på djur. Det finns senare ett avsnitt som behandlar hinduiskas och buddismens syn på djur vilka skyddar djur beroende på att dessa religioner anser att vi i ett annat liv kan anta djuren kroppar och att det inte är i omsorg om djuren som de respekterar djur att leva.
En annan uppsats tar också upp Thomas av Aquino uttalande att människor och djur är skilda åt genom av att aldrig kan vara vänner. Detta bestrids av en Barbara Smuts som är professor i psykologi och antropologi. Hon menar, genom sina studier av babianer, gorillor och hundar, att människor och djur kan vara vänner precis som människor kan vara med människor. Men detta kan ju diskuteras beroende på vilken definition man har på ordet "vänskap".
Men det viktigaste är väl den samfällda åsikten bland de som deltar i diskussionen är att djur ska slippa plågas och att det ska finnas en rimlig mening för att döda ett djur. Och det är detta som jag motsätter mig när det gäller jakt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)