Jaktkritik

För någon vecka sedan sköts fem vargar enligt ett skyddsjaktsbeslut av länsstyrelsen i Jämtland. Skyddsjakten bedömdes nödvändig då det enligt uppgift 2 000 renat hade dödats. Alla fem vargarna sköts dagen efter beslutet hade fattats.
Det är två saker som jag är kritisk mot. För det första anser jag att samernas kultur ska bevaras, men jag anser också att vargen tillhör deras kultur. Renen har varit ett väsentligt byte för varg. Så är det tex i Kanada (där inga samer finns). Karibon (renen i Kanada) jagas som det väsentliga bytet av vargarna där, även om älg (moose) också ingår i deras bytesval. För det andra är jag skeptisk till uppgiften att 2 000 renar dödats. Det blir 400 renar per varg. Jag vet inte hur länge vargarna hade varit i renbeteslandet men så mycket mer än några månader kan det knappast ha varit. Skyddsjaktsbeslutet hade nog inte dröjt så länge om sådan massaker hade skett tidigare. Det tycks ha vimlat av renar då vargarna hade sådana möjligheter att döda så många renar. Det normala (?) är att vargen dödar ett byte och sedan äter upp det fullständigt. Som man ser att lejonen gör på filmer från savannen. Flocken tar en zebra och äter sig mätta och lämnar lite rester till gamar och hyenor. Jag har själv sett en vargdödad älg i Värmland. Av älgen återstod endast skinn och ben. Det är ju möjligt att den halvtama renens beteende inte är riktigt adekvat utan står kvar alldeles för nära och därför angrips många gånger.
Jag undrar hur samerna klarade sig på 1800-talet innan den stora utrotningskampanjen satte igång som nästa lyckades utrota alla våra stora rovdjur till 1940-talet. Den sista vargen sköts 1966 innan den lyckades återkomma 1982. Jag antar att samerna renhjordar var betydligt mindre. "Fattiglapp" var nog en realitet på 1800-talet. Renhjordarna var små, kanske några 100 djur, och vaktade dag som natt av samer och deras hundar. De förmodligen 100-tals vargar som då fanns fick säkert några renar att kalasa på men dessa förluster ingick säkert i samernas naturliga och förutsedda förluster. Att inte drabbas av varg eller björnangrepp ingick nog inte i deras föreställningsvärd. Med små eller inga rovdjur i renbetsmarkerna har synsättet ändrats. Men nu kan inte rennäringen klara sig ekonomiskt om inte  om inte renhjordarna omfattar 1000-tals renar och att inga förluster till rovdjur görs. Moderna fordon, skotrar, fyrhjulingar, motorcyklar, helikoptrar GPS-märkning är helt nödvändiga för skötseln av de stora hjordarna. Stödutfodring blir allt vanligare bl a annat beroende på klimatförändringarna med varmare vintrar och oftare isbeläggning på marken.
Alla verksamheter, även de högteknologiska, men framför allt de areella näringarna (jordbruk, fiske och renskötsel) har svår att kompensera sina förluster med att höja priserna på produkterna de säljer. Jordbruket ökar sina arealer, specialiserar sig och använder nyare teknologi. Fisket fiskar mer så långt de går. Men rennäringen har svårt att ändra sin näring då renarna är de djur de är och inte kan skötas mer rationellt. Dessutom är renkött redan nu en exklusiv köttvara och det kan vara svårt att höja priset ännu mer. Det finns forskare som tror att renskötsel inte är möjlig om 100 år. Kanske de har rätt. Men jag kan ju hoppas att det samiska språket, hantverket och kanske renskötsel i det lilla formatet kan leva kvar.
I detta sammanhang kan det vara lämpligt att framhåll att jag anser att Giljas sameby ska ha  ensamrätten till jakt- och fiske i sitt renbetesområde. Inte för att jag tror att jakten minskar men den urgamla rätten som samerna har till dessa aktiviter ska de behålla. Kanske som en del av upprätthållandet av sin kultur.