Jaktkritik

För en tid sedan läste jag Nobelpristagaren John Coetzees bok "Ungdomsår och blev mycket fängslad. Jag förstår att han hade fått Nobelpriset. Det var en alldeles fantastisk bok som jag verkligen kan rekommendera att läsa.
Alltnog för att läsa fler av hans böcker (jag vill dock minnas att jag läste några då han fick Nobelpriset) så fann jag "Djurens liv" (Nya Doxa 2001) och som jag då blev intresserad av.
När jag började läsa boken märkte jag att jag hade läst den men märkte snart att jag glömt mycket av innehållet. Den handlar inte alls om jakt utom att det nämns att Aristoteles ansåg att krig och jakt är helt helt naturliga och alltså tillåtna.
Det som diskuteras är om det är rätt att döda djur.
Boken är en metaroman där Coetzee låter en fiktiv författare tala om djurrätt i två föreläsningar "Filosoferna och djuren" och "Poeterna och djuren". Författaren anser att det är rätt att döda djur då djuren har ett "vara" eller rätten att leva. Utgångspunkten är  Nagels "What Is ItLike to Be a Båt". Peter Singer tillbakavisar detta argument då en gris skakats finns alltid en ny gris som tar den första grisens plats. "Grisar" förlorar alltså inget "vara". Det överförs bara på en ny individ. Jag anser att han har fel i sak då grisar och alla andra individer är just individer och alltså har olika tankar och beteenden. Men detta kanske är av indre betydelse. Peter Singer menar också att djur har minde "rätt"att leva än människor vilket jag tror att alla människor anser men detta ger inge människor rätt att döda djur. Alla som yttrar sig i boken är ense att djur inte ska lida.
En annan fråga som tas upp om djurrätt är ett "anglo-saxiskt" sett att se på djur. Det finns senare ett avsnitt som behandlar hinduiskas och buddismens syn på djur vilka skyddar djur beroende på att dessa religioner anser att vi i ett annat liv kan anta djuren kroppar och att det inte är i omsorg om djuren som de respekterar djur att leva.
En annan uppsats tar också upp Thomas av Aquino uttalande att människor och djur är skilda åt genom av att aldrig kan vara vänner. Detta bestrids av en Barbara Smuts som är professor i psykologi och antropologi. Hon menar, genom sina studier av babianer, gorillor och hundar, att människor och djur kan vara vänner precis som människor kan vara med människor. Men detta kan ju diskuteras beroende på vilken definition man har på ordet "vänskap".
Men det viktigaste är väl den samfällda åsikten bland de som deltar i diskussionen är att djur ska slippa plågas och att det ska finnas en rimlig mening för att döda ett djur. Och det är detta som jag motsätter mig när det gäller jakt.