Jaktkriti

I går (14/2 - 20) hörde jag på radions Studie 1 en diskussion om den föreslagna jakten på ekorre.
Som försvarare var Johan Beck-Fries (tidigare redaktör för Veterinär tidningen) numer tydligen ordf. i Svenska djurskyddsföreningen som värnar om husdjur, grisar, kor m fl.)
Som försvar anförde Johan att jakt på ekorre är "korkat" vilket är helt rätt. Men vilken jakt är inte korkad? Som ett annat argument sade sig Johan att jakt på ekorre medförde stor skadeskjutningsprocent. Han grundade sitt uttalande på att jakten i England på grå ekorre (amerikans art som är invassiv alltså inplanterad och som tränger undan den ursprungliga röda ekorren). Men någon procentsiffra angav aldrig Johan och jag tvivlar på att han hade någon. Inte heller jägarrepresentanten som förnekade (naturligtvis) att ekorrjakt medförde några skadeskjutningar.
Men förutom det "korkade i att jaga ekorre så är jaktens problem oerhört mycket större. Skadeskjutningar drabbar 100 000-tals djur och ca 350 000 i "viltvården" dödas utan att men bryr sig om att ta hand om djuren eller söka efter de som skadeskjutits. Plus alla de djur som aldrig äts eller ger ytterst lite kött. I de föreslagna nya jakttiderna finns också ett flertal kraftigt förlängda jakttider. Synnerligen biologiskt och illavarslande. Djur som överlevt vintern är de som ska fortplanta sig. Det är så som jakten förstör våra djurstammar. Jakt är slumpmässig och skjuter gammal som ung, djur som har "goda" gener och skulle ha behövts för stammens överlevnad. Utan jakt skulle ett naturligt urval finnas vilket säkrar djurstammarnas bestånd i en värld som snabbt förändras i och med de stora klimatförändringar som nu sker.