lördag 6 juni 2020

Jaktkritik

Här är ett inlägg som jag hoppas få publicerat i Gotlands OF:s tidskrift Bläcku.

Eftersom jag under mer än 30 år sysslat med jaktkritik och också skrivit en bok om alla de avarter som jag anser finns inom jakten så kan jag inte låta bli att passa på att kortfattat sammanfatta en del av mina synpunkter på jakt speciellt som läsare av Bläcku uppmanas att komma med sina åsikter om jakt.

Av en författare lärde jag mig att skilja mellan etik och moral. Etik är att följa lagar och förordningar. Jägare talar om jaktetik alltså följa det som står i jaktlagen t ex skyldigheten att söka efter skadeskjutet djur. Moralen är att göra det som inte är lagstadgat men som man känner för     t ex vara vänlig, hjälpa och respektera människor eller att återvinna material, köra mindre bil eller sluta äta kött.

Jakt är en hobby och ett nöje för de som jagar. Ingen tvingas it i skogen för att döda djur. Ingen behöver jaga för sitt uppehälle. Många jägare försvarar sitt jagande med att de får ekologiskt kött men det finns både ekologiska grisar och kor som dessutom hemslaktas en och en och där döden är omedelbar.
Djur är levande och kännande varelser. Som en journalist uttryckte det "skillnaden blir alltmer porös". Alltmer forskning visar att djur är mer lika oss än vad man tidigare har varit medveten om. Även fåglar har mer mentala förmågor än som tidigare har varit varit känt.

Jag anser alltså att jakten or omoralisk av fler skäl:
I jakten skadeskjuts 100 000-tals djur med stort lidande. Eftersök ska inte börja förrän efter en timme så att djuret kan lägga sig i sk sårläga så att inte djuret drivs framåt av söklaget trots sina skador. Många skadade djur eftersöks heller inte. Jag tror framför allt att djur utan värde för jägaren inte eftersöks t ex rävar där man finner hagel och skottskador i 30% av djuren då fångade rävar obduceras. Dessutom har Helander et al. (2009 ) visat att 20% av havsörnarna har dött av blyförgiftning då de ätit skottskadade djur ( döda eller lättfångade). I en kommande undersökning visar Helander att detta gäller självfallet även kungsörnen. I en undersökning i slutet av 1970-talet visade att 80% av sädgässen på hösten och 40% på våren i Skåne hade hagel i kroppen. Min tro att de färre funna gässen med hagel i kroppen på våren visade att 40% av de skadade gässen dog under vintern men undersökningen har ingen uppgift om antalet hagel i kropparna minskar i de på våren skjutna gässen, tyvärr. Det lägsta procenttalet jag känner till av skadeskjutning är två av 24 vargar alltså ca 10%  i en av de licensjakter som får bedrivas. Den skadeskjutningen baserar jag på att SVA fann att två av vargarna hade skjutits med fyra erspektive fem skott. Eftersom ca 1 miljon djur dödas i jakten varje år är det minst 100 000 djur som skadeskjuts. Jag har själv sett andjakt vid ett viltvatten där minst fyra änder vinglade i väg och aldrig eftersöktes. Jag skulle kunna berätta mer om detta men då blir det en ny bok.
Jägarna visar också ett stort ointresse för att undersöka skadeskjutningarna. Då en av intiativtagarna till den förutnämnda sädgåsundersökningen ansökte om pengar för att undersöka om situationen bivit bättre i början av 2000-talet nekades pengar av Viltforskningsrådet. När jag själv tog kontakt med SVA för att få dem att söka pengar så att de kunde röntga överkörda djur och se hur många av jaktbara djur som hade hagel i kroppen ringde den ansvarige på SVA till Jägareförbundets ansvarige för vetenskapliga undersökningar men fick då beskedet att en ansökan troligen inte skulle beviljas.

Minst en tredjedel av alla djur som dödas i jakten tas inte till vara; alla rovdjur, kråkfåglar och måsfåglar. Att döda djur för att man inte tycker ska finas i markerna är synnerligen omoraliskt. Dessutom dödas många små djur framför allt fåglar där köttmängden är minimal och dessa muskler är fullproppade av blyhagel. Det finns de som låter den skjutna fågeln ligga kvar på marken. Många fågelarter har oätligt tranigt kött och gamla fåglar segt och omöjligt att äta utan timtals kokning.

Jakt är också obiologisk. Jakt dödar slumpmässigt. Naturligt urval är selektivt och dödar oftast unga, gamla och sjuka djur som förmodligen ändå skulle ha dött "kampen för tillvaron". Endast en del av alla i en population reproducerar sig. Den kallas den effektiva populationen (Ne). I denna population är det få individer som står för den största reproduktionen. Jag vill hänvisa till Nilsson & Kempe-Perssons uppsats (2018) för många referenser och deras uppgift att 10% av grågåspopulationen stod för 47% av reproduktionen. Att överleva många år är naturligtvis en mycket viktig faktor. Jakt riskerar att döda de individer som står för en stor del av reproduktionen.

Jägare har rättighet att döda djur. Vi som är natur-och djurvänner, vi får inte våra rättigheter att se djur i en individrik fauna tillgodosedda och har igen talan. På Naturvårdsverket sitter jägare i Jaktvårdsenheten och kan bestämma de mest djurfientliga dokument som skrivits med fler jaktbara (?) arter och längre jakttider. Representanterna från Naturskyddsföreningen och BirdLife Sverige var stafflagefigurer  som ingen av de andra brydde sig om.

Jag måste också ta tillfället i akt att korrigera Måns Hjernquist som i sin artikel "Nya Jakttider" anser att vitkindad gås kan "kan tåla allmän jakt". Jag avskyr dylika uttryck. Människor "tål" också en avskjutning. Ingen kan säga att uttrycket är fel i sak. Men ingen skulle acceptera ordvalet. Men varför går det när det gäller djur? Andra använder ord som att djur är en "resurs" liksom malm i ett berg. Varför är ett djurs liv liksom en sten, fullständigt utan värde? Alla som har sällskapsdjur vet att hunden, katten eller vilket djur man nu har är en individ med känslor, tillgivenhet och individuella särdrag. Inget djur är annorlunda även om vi inte känner dem. Låt oss respektera dem. Amimal life matter! för att parafrasera ett känt uttryck.

De vilda djurens nackdelar för oss människor ska ses i sitt rätta sammanhang. Det är vi människor som skapat djurens möjlighet att bli så många att vissa anser att de är ett problem. Klimatförändringar, rovdrift, krav på billig mat mm är vi orsak till. Men den diskussionen skulle ta ännu mer plats och berör jakten sekundärt så detta kan jag kanske återkomma till.



Referenser: Englund,J.1979. Skelettskador hos räv.Svenska Jakt 1979/3. 160 - 163
Ericsson,G. & von Essen,H.2002. Moose shot at and not retrieved in Sweden. Procedings of the 24th int.congress of game biologists. 55 - 63.
von Essen,H.&Ericsson,G.1999. Älgjakten och skadeskjutningen under den första älgjaktsveckan 1998. Viltformum 2.
Helander,B., Axelsson,J., Borg,H.,Holm,K. & Bigner,A. 2009.
Ingestion of lead from ammunition and lead concentrations in white-tailed sea eagles (Haliaeetus albicilla) in Sweden. Science of the Total Environment. 5555-5563.
Jönsson,B., Karlsson,J. & Svensson,S. 1985. Bean Goose (Anser fabilis) wintering in Sweden. Swedish Wildlife Research nr 3, Vol.13.
Liberg,O., Sand,H., Wabacken,P. & Pedersen,H.C. 2008. Dödlighet och illegal jakt i den skandinaviska vargstammen. Rapport från Grimsö forskningsstation och viltskadecenter. 42 sidor
Nilsson,L. & Kempe-Persson,H. 2018. Lifetime reproductive success of Graylag Geese Anser anser breeding in south Sweden. Ornis Svecica Vol.28 (1) 39-47.
SVA. Flera rapporter i serien Rapport Stora Rovdjur.


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar