Jaktkritik

 Jag hörde nyss (20/8-2020) på Ekot i P1 en debatt om förlängda jakttider på ett antal arter. Jakttiderna skulle enligt Naturvårdsverkets förslag ökas med februari och mars. I §dag får man jaga t ex älg till den sista januari.

Jag menar att jakt aldrig är en metod för att decimera en djurart på sikt. Endast en minskning av födoresurserna på vintern gör det möjligt och att rovdjursstammarna får vara orörda. Här har representanten från Kägareförbundet helt fel när han menar att svältande stammar ska matas på vintern. Det därpå detta vansinniga sätt som rådjursstammar och vildsvin kan upprätthålla sina överstar stammar. 

Älgstammen har minskat de senaste tio åren från drygt 100  000 skjutna djur till mellan ca 85 000 djur. Jag anser att detta beror på den ändrade skogsskötseln. Numera görs inte så stora kalhyggen och den marken planteras också idag betydligt snabbare. Lövslyet blir på så sätt betydligt mindre vilket missgynnar älgen. Det finns nog områden som fortfarande har problem med framför allt tallplanteringar som kan förstöras av älg. Men här finns ett annat problem då många skogsägare oftare planerar gran på marker son varit tallmarker då gran är mer lönsamt. Detta gör att tallplanteringarna blir färre vilket gör att trycket på dessa få ställen blir större.

För övriga arter skulle ett förbud mot jakt av rovdjur vara det enklaste för att begränsa de aktuella arterna. Förbjud jakt på räv, lodjur och varg. Då skulle många av de problem som nu finns med "för stora" viltstammar.   

Jag vill tillägga att jakt är en hobby och ett nöje för de som sysslar med detta. Skogs- och jordbruk är näringar som betyder mycket för hela Sverige (även för oss som inte äger mark) och bör självfallet gå i första hand och jägarna måste stå tillbaka.

Jaktkritik

 I förrgår kom ett debattinslag in i Västerbottenskuriren. Det är kanske något du vill läsa. Alla debattinlägg finns på nätet utan att man behöver logga in eller prenumerera på tidningen. 

Inlägget är en sammanfattning över mitt sätt att se på jakt Min ideologi eller filosofi kan man kanske säga. Trevlig läsning.

Jaktkritik

 I dag rapportera radion om att MSC godkänt strömmings- och skarpsillfiske som hållbart i Östersjön under de närmaste fem åren. WWF är dock tveksamma. Men det märkliga är att många, okunniga personer av olika profession, hävdar att det är sälar och storskarv äter så mycket fisk att fiskbestånden hotas. 

Man undrar hur de som hävdar djurens påverkan på fiskebestånden i Östersjön kan vara så säkra. Förhoppningsvis håller de käften i fortsättningen och läser de forskningsrapporter som finns och som MSC grundar sina ställningstaganden på.   

Jaktkritik

 För en tid sedan läste jag en artikel ur Sveriges Natur om en tjänsteman på Naturvårdsverket agerade som privat person för att få till stånd en allmän jakt på gråsäl i Östersjön i början på 2000-talet. 

Han låg groft om antalet gråsälar som skulle finnas i Östersjön, han påstod också att regeringen skulle vara överens med honom om att en allmän jakt skulle behövas och att Helcom (en vetenskaplig sammansatt organisation för alla östersjöstater) också stödde honom på ett symposium. Men denna sammankomst som han refererade till var inte Helcoms officiella men det fanns representanter från Helcom med-

Nu blev det inget av med en allmän jakt på gråsäl så man kan ju säga att tjänstemannens oförsvarliga beteende gjorde ingeting men det är ju anmärkningsvärt att en statlig tjänsteman kan agera på ett sådant sätt. En statlig tjänsteman på ett verk ska ju agera oväldigt  d v s vara neutral och handlägga ärenden utan tanke på vad han eller hon tycker om frågan vid behandlingen av ärendet. Svenska tjänstemän ska rekryteras utan avseende på partitillhörighet eller andra kopplingar till lobbyorganisationer till skillnad från t ex USA där stora delar ab administrationen byts ut då presidenten kommer från ett annat parti än den föregående. Den enda tjänstemannan som är politiskt tillsatt i Sverige är statssekreterare. 

Varför jag tar upp detta gamla ärende i Naturvårdsverket är att den kvinna som nu har utrett jakttiderna och vilka djur som ska vara tillåtna att jaga  det kommande sex åren är delägare i  en jaktföretag som arrangerar och  säljer jakt till hugade jägare. Hon är naturligtvis också medlem i Svenska Jägareförbundet. En utbildad ekolog/ zoolog skulle kunna göra ett mycket bättre jobb än denna jägare. Vilka djurarter som finns med på den svenska rödlistan och som bör förbjudas för jakt kan ju varje person som är läskunnig kan utesluta från att ha en jakttid och varje arts parningstid och när ungarna blir självständiga från föräldrarna finns i lått tillgänglig litteratur. Kriterier som påverkan jakttider i olika delar av landet och som naturligtvis är mycket etiskt försvarbara.

Eftersom det föreligger en typiskt jävsituation i detta fall har föreningen Jaktkritikerna påtalat detta för JO som ämmu inte tagit ställning i frågan. Men med mitt sätt att se är det fullständigt klart att en jävsituation föreligger och att ha en jägare som tjänsteman för uppdraget att bestämma jakttider är helt onödigt och skulle mycket väl kunna ersättas av en neutral person utan kopplingar till jägarorganisationer.

Det blir intressant att se vad JO kommer fram till.

Jaktkritik

Du som läser min blogg mer regelbundet vet att jag läser böcker med en bred för att inte säga mycket blandat innehåll. Just nu läser jag "Minnets stigar - en resa bland svenska kyrkogårdar" av Anita Theorell med förord av Per Wästberg och många foton av Hans Hammarskiöld. De gör besök i oftast bortglömda, sällan brukade kyrkogårdar de absoluta nordligaste till de sydligaste kyrkogårdarna. De läser på gravstenar och kors namn och yrken, kända och okända, unga och gamla; några gravar från 1700-talet upplyser om 150 åriga levnaden.

Det finns några några för mig särskilda gravvårdar. I en nordlig trakt finns in grav med en jägare vilket säkert inte är ovanligt men här står titeln "Jägare" och det berättas att han kunde skjuta 100-talet ripor på en vecka så tydligen försörjde han sig på sin jakt. Men det jag tycket är märkligt är att han har en uppstoppad (något oklart i texten) orre bakom ett glas i stället år en ängel eller annan religiös symbol. Jag tycker att det är ett hån mot djuren. De verkar som om han själv eller de efterlevande hoppas på att han han i fortsättningen skulle kunna fortsätta sitt dödande i himlen. Någon respekt för det levande tycks inte jägaren ha haft i alla fall.

På Gustaf Schröders grav (tydligen känd upptecknare av värmländska traditioner) men också jägare får hyllningar. "En väldig bautasten över björnjägaren. "naturens hängiven beundrare" som måhända ingen tillförne" och "skogens sorg öfver sin hänsofne vän". Schröder dog 1912 och då var väl fortfarande ingen som ansåg dödandet av djur vara till någon skada utan kanske tvärs om som en god gärning.

Förhoppningsvis har jaktens status minskat så mycket att inga så positiva omdömen om jägare och dess gärningar numera förekommer i nekrologerna.