Jaktkritik

 Jag har lyssnat på ett par avsnitt av progaganda programmet "Jägarens val" i Sveriges Radio. Producenten säger att det är en skildring av en "livsstil" vad det nu är för något. Det finns säkert 100-tals olika hobbies men jag är säker på att inget annan "livsstil" skulle få 4x30 min i SR. När jag för några år sedan klagade på ett SVT program om jakt till granskningsnämnden fick jag till svar att SVT inte frångått de krav som SVT ställer på opartiskhet trots att inga av jaktens avarter hade funnits i programmet trots att filmen var inspelad under många år. Det skulle vara helt osannolikt att ingen tex skadeskjutna hade inträffat.

Det är därför ingen idé att klaga. Men i programmet finns en del saker som jag uppmärksammar. Ett ett program jagade man tjäder och orre. Då fick jag höra jägaren som var tydlig med att man inte fick skjuta i fågeln bröst. Då blir det ju inget kvar av munsbiten som går att äta på fågeln. För det första förstår jag att muskeln går sönder i många små bitar som är sämre att tillaga och att muskeln prepareras av bly och är helt enkelt för giftig att äta. Hur många skogshöns lämnas att ruttna i skogen liksom kungens fasaner när han och kompisar var och jagade i Ungern(?) enl. "Den ovillige monarken". Jan Danielsson ("Mitt i naturen") om ni kommer ihåg honom hittade ett antal ripor under en sten troligen beroende av samma anledning. Tjädern dödas i mellan 15 000 - 20 000 ex och orren i 20 000 - 30 000 ex. I det senaste programmet jag hörde var att det finns jägare som kaster en stor del av köttet från älgar. Jag antar att det är av samma orsak som vid fågeljakten; rädsla för blyförgiftning. Det finns råd att skära bort ca en dm av köttet runt ingångshålet för kulan och jag har sett att det ibland händer att älgen skjuts med både två och tre skott. Eftersom skotten tar på olika ställen så innebär det att mycket kött tas bort. Kanske en del jägare bara vill åt de bästa bitarna. Jag har ätit älgkött när jag var ung. Jag minns köttet som "trådigt" och torrt men min mamma kanske inte köpte be bästa bitarna. På 1940 och 1950-talet måste husmödrarna vända på pengarna i ett arbetarhem. Men är säkert mer kräsen i dag.