Under en vecka har tre jägare blivit skadade av björnar. Jägarna har sig själv att skylla. Ingen måste jaga björn. Det är ett helt frivilligt beslut. Det finns två skäl till varför det blivit överfallna av björnen. Det första är att jägaren har skadeskjutit björnen och björnen rusar naturligtvis fram till jägaren för att oskadliggöra den som skadat honom. Den andra orsaken är att hunden som spårar björnen blir rädd och springer hem till husse och björnen följer efter. Björnen kopplar ihop hunden och jägaren och överfaller jägaren. Givetvis kan det vara en kombination av de båda situationerna. Hunden kommer springande mot husse och husse försöker skjuta björnen men missar eller skadeskjuter den. Man kan ju oppas att fler jägare tänker efter om det är värt priset att bli skadad (allvarligt eller kanske dödligt) för att få jaga björn.
En märkligt historia är då en reporter på radion intervjuar en ung flicka (17 år) då hon har skjutit en björn. Fråga ”hur var det att skjuta en björn?” svar ”det var roligt” fråga ”var det inte spännande också?” i stället för ”varför tyckte du att det var roligt att döda en levande och kännande varelse?” Något sådant svar fick vi aldrig fast det hade varit mycket mer intressant.
Jägarna i Dalarna är förvånade över att älgarna är så få. Några jägare anser det inte lönt att gå ut i skogan för att jaga älg. Men den föregående jakten hade väl till syfte att ålgstammen skulle vara liten just för att skydda skogen framför allt nyplanterad tall? Det låga antalet älgar är kanske mer lönsamt för skogsindustrien än att ha en stor älgstam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar